* Små barn, små bekymmer...

Intressant det är med statistik.
Pappa sa alltid att statistik bara är trams.
- Djävla påhitt, suckade han och skakade på huvudet.
Därför har jag heller aldrig gillat statistik på riktigt.
- Lögn och förbannad dikt, det är vad det är...
Sa pappa.

Idag var jag inne och kollade besöksstatistiken
på min omåttligt fängslande och populära blogg.
Jag inser att det kommer att dröja innan jag kan
kalla mig bloggare... Som du Sara!

Och tack gode gud för det. Det är inte alls
min ambition. Denna blogg finns bara för att
tillfredsställa mitt eget behov av att skriva.
Och att skriv av mig.
Och kanske om dig.

Som en dagbok utan blyertspenna och suddigum.

Den sjätte april hade jag nästan sextio besökare
på denna sida. Herre gud - det är ju jättemånga.
Jag var tvungen att bläddra tillbaka för att se vad
det var jag skrev om då... Jaha, det kunde man
ju tänka sig - om död och elände. Eller rättare
sagt om sjukdom och elände. Märkligt vad bekymmer
lockar läsare? Vad är det för morbida vänner jag har? :)

Jag tycker ni är rätt dåliga på att kommentera det
jag skriver. Eller, det är ni inte - för herre jösses
så många kommentarer jag får, bakvägen, om jag
skriver sådant som inte passar alla... Vilket aldrig
varit min mening och ambition! Alla kan inte gilla allt
jämt och vissa människor kommer aldrig att kunna
älska varandra. Inte ens förstå eller respektera
varandra. Sån't är livet...



Det finns en funktion som gör att jag kan klura ut vilka alla
ni hemliga besökare är. Några av er har jag lärt mig att känna
igen... Men, vem orkar hålla på med sådant? Det finns annat
jag hellre lägger min energi på!

Och, en sak var det i början när det var enstaka besökare
och hälsade på. Det var tider det - nu kan det vara upp
emot sextio stycken... Varje dag!!

Coooolt!




Kram

Hej, hej - Maria Hepburn!!




Kram

Jo jo... Jag tackar jag!! :)



Kram

Maria är en kladdkaka,
Maria är en kladdkaka,
Maria är en kladdkakaaaaa...


Kram på're din Snuskmaja!

Skynda dig på att komma hem, älskling
så kramas vi och boostar varandra...

Jag finns här.
Alltid och jämt.

Älskar dig!



Puss

120 x 1.000:- = 120.000:-.
118 x 1.000:- = 118.000:-.
116 x 1.000:- = 116.000:-...

Nej, nu blev det faktiskt fel ändå
och i alla fall - i alla fall.

Så här måste det vara:

128 x 1.000:- = 128.000:-.
126 x 1.000:- = 126.000:-.
124 x 1.000:- = 124.000:-.

Strunt samma, men nu blev det mer rätt.
Samtidigt en bekräftelse på vanvett.
Det känns hugget som stucket...

OK - jag ska inte gnälla, det är mitt fel.
Men det är inte mer än rätt att det är
någon annans tur denna gång, inte sant?

Kramar, kärlek och massor med sol!



Älskar dig!

PS) Just det - är inte du skyldig mig
pengar för en vadslagning vi hade, darling?
Ja, det var på ditt initiativ - och jag hängde på!!

Oavsett vad du ger en kvinna
så kommer hon att ge dig någonting bättre.

Ger du henne en spermie,
ger hon dig ett barn.

Ger du henne ett recept,
ger hon dig ett mål mat.

Ger du henne ett hus,
ger hon dig ett hem.

Ger du henne ett leende,
ger hon dig sitt hjärta.

Hon multiplicerar och förstorar
allt oavsett vad du ger.

Så, om du ger henne skit,
kan du förvänta dig ett helvete tillbaka...

Att bli plötsligt kär,
sätter tillvaron i gungning.
Det kostar på - inte bara till
kropp och själ, utan också
rent ekonomiskt.

Ibland sägs det att jag har
många hemliga gäster som
tassar runt på min blogg.
Jag tänkte be er alla om en
tjänst - för den goda sakens
skull... Tänkte att ni kunde
hjälpa mig genom att skicka
över en slant så att jag har
råd att ro den sista kärleken
i land!

Nej, den kostar inte så mycket
i sig, men är ändå att betrakta
som en oförutsedd utgift nu
när allt man har går åt till att
fylla 300 kvm med sådant som
är direkt jätteviktigt. Och jag
har svårt att hitta argument
som håller, vad gäller denna
säng... Men, håll med om att
den är fantastisk!? En dröm?
En säng att drömma i.
En säng att drömma om.

När jag tänker efter är det
kanske så att den är ett måste
i alla fall?





Banne mig - jag tror jag slår till.
Alla bidrag mottages tacksamt...


Kram

- Kunskap är aldrig tugnt att bära,
var ett av pappas standarduttryck när
man suckade tungt över alla läxor.
Och visst är det så - nästan jämt.

Och om nu kunskap inte alls är tugnt.
ja då måste vi kunna enas om att det är lätt!?
Och lätt är det då inte alltid - att lära.
Det kan vara nog så tugnt.

Motsägelsefullt det där med kunskap, inte sant?

Nu ikväll lärder jag mig något nytt.
Det var lätt. Och tänka sig att den kunskapen
kommer att förändra min värld, min attityd och mitt
sätt att uppträda mot andra.

Jag kommer att kunna ta ett rakryggad kliv ut
från en av mina garderober. Utan att vända mig
om, kommer jag att lämna alla mina lik bakom mig.
Alla jag möter kommer att se skillnaden.
Att jag inte längre ser ut som förr.
Att någonting stort har hänt.
De kommer att se det på mitt sätt att röra mig.
På det lycksaliga leendet på mina läppar.
Kanske kommer någon jag möter uppfatta mig
som mallig? Kanske lite överlägsen? Speciell?

Lugn, det är bara jag. Samma gamla vanliga jag.
Nästan. Skillnaden är bara att just lärt mig något.
Jag har lärt mig något som gör att jag har lättare
att hitta vägen till det mål jag så länge drömt om.
Som jag har trånat efter.



Jag har irrat runt i blindo under fler år.
Likt en blind höna har jag letat efter mina korn.
Jag har famlat i ett tomt intet.

Jag har frågat om hjälp.
Jag har beskrivit i ord och bild.
Ingen har kunnat visa mig den rätta vägen.

Kilometrar och mil har jag avverkat i min jakt.
Gata upp och gata ned.
Kors och tvärs.
Fram och tillbaka.
Jag har varit nära.
Men aldrig närmre än nära.

Ikväll ramlade kunskapen över mig.
Som en blixt från klar himmel.
Av en slump och tillfällighet.
Plötsligt tändes ljuset och i samma
ögonblick förstod jag att jag alltid
letat efter fel sak.
Jag har kallat det för
ett annat namn.
Jag har trott.
Jag har trott att jag har vetat.
Nu vet jag.

Man kan inte leta efter äpplen
om man är sugen på päron.
Man kan inte fråga efter fisk,
när man egentligen vill ha fågel.
Man kan inte säga vitt
om man menar svart.


Man kan inte fråga efter boots, typ.
Inte heller efter cowboykängor
eller mc-stövlar, när det är
PRIMEBOOTS man drömmer om.





Tack pappa.
Du hade rätt.
Kunskap är aldrig tungt att bära.
Och man blir mycket lyckligare om fötterna!



Kram

Idag har jag och lilla hjärtat varit hos
doktorn. Vilken himla tur vi har, hjärtat
och jag, som har en sådan alldeles
underbart, fantastisk doktor.
Henne skulle jag vilja rekommendera
till alla!

Hon lyssnar - både på mig och hjärtat.
Hon klämmer och känner - både på
mig och på hjärtat.

Det rasslar, piper och pyser om alla
apparater, Det är mörkt i rummet
sånär som på den lilla skärmen jag
är uppkopplad till. Hon mäter och
pillar. Nickar belåtet och tittar riktigt
nära andra gånger... Och tar om bilden.

Doktorn läser mina journaler, ställer
en massa bra frågor och jag får
berätta.

När lampan i rummet väl tänds och
jag får ta på mig mina kläder igen
så springer hon iväg för att ringa mina
andra läkare - kardiologerna på SÖS.
Här ska diskuteras och konsulteras.
Känner mig lite viktig där jag sitter.

I väntan på att doktorn ska komma
tillbaka kommer en sjuksyster farandes
med nya bandage till handen i högsta
hugg. Jag förstod att den prickiga,
sönderklippta strumpan inte hade fallit
doktorn i smaken - och jag protesterade
inte. Lite vitt och fräscht till helgen kan
inte skada...

Så kom doktorn tillbaka. Nu hade hon
pratat med kardiologerna. Och lyssnat
på dem. Nu hade de fattat ett beslut:

Nya mediciner, tätare kontroller och
inom loppet av ett par veckor fattar
de beslut om en operation. OM inte
de nya pillerna gör underverk.

Underverk ha skett förr så nu är det
bara att hålla tummarna!



Kram å trevlig helg,
alla stora och små hjärtan!

Tommy

Alltså gårdagens sena samtal förvirrade mig.
Och gjorde mig förtvivlad och orolig.

Hur mår du egentligen?
På riktigt?
Är det du sa sant?
Ska du dö inom en månad?
Varför har du inte berättat?
Varför kämpar du inte?
Även om det inte längre finns något
att kämpa för och emot så måste du...
För din dotters skull.

Vi har träffats två gånger.
Första gången för tre år sedan.
Andra gången för 1,5 år sedan -
som hastigast. Man kan inte älska
en främmande människa - så till den
milda grad - efter två flyktiga möten.
I min värld är det inte möjligt.

Tommy - du får inte bara lägga dig
ned och dö. Du måste kämpa.
Livet är värt att kriga för.


Kram

Jag måste få lägga till en sak på mitt förra inlägg:

JOHANNA - min lilla skräphög...
Säga vad man vill om dig.
Tycka vad man vill om dig.

Men nåde den som inte håller
med mig om att du kan vara
en av de allra finaste vännerna
på jorden.

Din kärlek är obeskrivlig.
Ditt tålamod som en hel ocean.

DU är fantastisk.
Älskar dig!



Kramkram

Guuuuuuud, vad jag IIIIIIIIINNNNNNTTTTTTEEEEE
tycker om min bortskämda lilla läskiga unge i
Sollefteå just nu...

Ni oxar har något... En speciell sida som är väldigt
svår att förstå sig på. Det finns något surt och
tjurigt över er!! Något som är svårt att gilla, svårt
att tycka om och jäkligt svårt att hantera. Något
girigt och ogeneröst. Ganska snävt och snålt.
Kantigt, trubbigt, fränt, bitskt, korthugget, fyrkantigt...

Trist.

Tur att det går över. Det brukar göra det.
I alla fall i åtta fall av tio...



Oxe och lejon: De här två stjärntecknen är inte benägna att
låta den andre få rätt utan båda tycker att deras åsikter är
de rätta. Oxen kan upplevas som alltför envis och lejonet
alltför aggressiv...

Jag är inte helt säker på att det absolut sista stämmer.
Om oxen kan låta bli att tjura runt hasorna på lejonet
så går det som en dans...




Sov på saken och dröm sött.
Imorgon är en ny dag!

Å herre gud...
Det sitter en snygg, halvnaken
man på min balkong.
Vem är han?
Vart kommer han ifrån?

Neeeeej, nu börjar han klä av sig...
Jösses, vilken kropp.
Men, vad gör han här?
Och hur ska jag få ut honom
när jag inte vill få in honom?

Meeeeeen gud - nu är han naken.
Oj, det var inga dåliga grejer...
Hjälp, vad gör jag?
Vem ringer jag?
Ska jag springa ut och låsa dörren?
Tänk om han kommer in
genom balkongdörren?
Ska jag knacka på fönstret
och 'vifta med en kökskniv?
Skriva en lapp och hålla
upp mot rutan?

Ooooooooooj, vad gör han?
Jag vågar inte titta!
Gud, så generande...
Vem är han?
Är det någon jag känner?
Nej...

Pinsamt...
Att det är den första april idag!







Kramar och kärlek


PS) Johanna, erkänn
- du trodde på mig en stund i alla fall, visst?

Operationen - eller rättare sagt det kirurgiska ingreppet -
gick som en dans. Ett fullständigt kaos i morgontrafiken
gjorde att jag blev en kvart sen - men vad gjorde väl
det när personalen på St Göran satt fast i samma köer?

Var ombytt, tvättad och klar vid 09.15-tiden - påklädd,
klar, ihopsydd och tillfixad strax efter klockan tio!
Gillar när det går undan - helt min melodi! :) Tack snälla
doktorn för ett trevligt bemötande och ett proffessionellt
mottagande... Att detta inte var första gången kändes
tydligt! Jag har framfört hälsningen till Johanna som
garanterat kommer att kontakta dig!


Dr Thor Halse - som använder innebandyklubba
stället för skalpell!

In till jobbet, hämtade bilen, raka vägen till Hökarängen
för att hämta Winston. Jimmie var på väg hem från Farsta
med de bägge vilddjuren så jag mötte honom i solen!
Och sedan raka vägen till väntande arbete!

Jobbade på som en tok fram till tre. Sedan väntade en
snabb enhandstillpiffning innan jag gav mig av för att
möta min kompis "Britta". Tanken var att vi skulle ses
på nå't ställe, men det vackra vädret fick oss att tänka
om. Vi slog oss ner i en skogsbacke vid Gärdet och satt
där och babblade i nästan två timmar innan vi tågade
vidare mot Frihamnen och Magasin 7. När vi satt i parken
kändes det ungefär som om vi var tonåringar igen.
I alla fall något... Den känslan kan lätt infinna sig när
man smygröker, mumsar chips och dricker vin samt GT
ur plastflaskor!! :) Ibland är livet extra härligt - den
här eftermiddagen var en sådan gång!



I Magasin 7 var det tv-inspelning av det nya programmet
Herr & Fru med Agneta Sjödin och Andrers Kraft som
programledare. Hela idéen bygger på att tre kändispar
ska tävla om vilka som känner varandra allra bäst.
För att ta reda på detta ställs en massa frågor - av den
mer simpla karraktären men som kan vara ack så svåra
att svara på. Nu har vi då fyllt i några slags sekretess-
papper med löften om att inte avslöja vilket par som vann.
Så mycket kan jag dock säga att här visade det sig att
min bestämda uppfattning är den vinnande: Vi talar kvalitet
och inte kvantitet. Att verkligen vara närvarande när tillfällen
ses. Att vekligen prata och framförallt - att verkligen lyssna!
Om detta kommer att bli en succé? Tveksamt...

Jag och "Britta" hade det i alla fall jättekul där vi satt på
läktaren och applåderade på befallning - hårt och länge!
Lite lagom upprymda av stunden i parken så fnittrade vi på
rätt bra. Rätt snart konstaterade vi att det nog bara var vi
som tagit tillfället i akt och förfestat litet!!!


När inspelningen var klar och ljuset släckts tågade vi tillsammans
med den övriga publiken till bussen. Vi åkte med till Gärdet för
att t-banan till Centralen. Innan våra tåg gick - åt varsitt håll -
slog vi till med varsin Irish Coffee på Bishops Arms. Inte alls så
tokigt - en stark, fyllig, fluffig, het, gräddig och fnissig avslutning
på ännu en fantastisk eftermiddag/kväll tillsammans med dig.
Nu håller vi tummarna för att vi får till det med ALLA den 16:e
april... Hoppas på en eftermiddag och kväll som kommer att
innehålla ALLT!!!






Kramkram

Imorgon är det äntligen dags... Inte en dag för tidigt!



Kram

Tänk - det är som jag alltid har sagt...
Det som är sant ena dagen,
behöver inte vara sant nästa dag.
Men det var ändå ingen lögn...

Sanningen är föränderlig.
Precis som vädret...