* Små barn, små bekymmer...

Tänk att ett enkelt
tack så mycket
kan värma en så.

Tänk att ett enkelt
tack så mycket
kan få mina tårar att rinna.

Tänk att ett enkelt
tack så mycket
kan gör en sådan stor skillnad.

Tack så mycket.


Kram

Sol.
Blå himmel.
Härlig promenad.
Ägg, bacon och god sallad.
Stabil, glad och välmående hambo.
Tur till söder - lite fix och don...
Handla.
Träffade Johanna.
Promenerade hem.
Lagade god mat.
Denize kom hem från biblioteket.
Väntade gäst.
Väntade gäst.
Väntade gäst...

Så kom du äntligen,
tre timmar försenad och med
ännu en trafikförseelse i bagaget.
Som vi har väntat, längtat
och undrat i snart sex år.
Du är dig så lik - men ändå inte.
Många hårda år sätter sina spår.
Din reumatiska sjukdom börjar
göra sig gällande. Den nyss
insatta tanden har trillat ut.
Men, samma varma skratt
och sinne för humor.
Och visst kan man ännu
se glittret i dina ögon.
Men också sorgen.
Det uppgivna och trötta.
Rädslan för att stanna upp
och låta livet ta en annan riktning.

Johanna hämtade sin gitarr,
du spelade och sjöng.
Jag blundade och mindes tider
som varit. Det kändes nästan
som då. Kanske att din röst
är lite mer dov? Lite mer hes?
Snälla, sluta aldrig att spela
och sjung...
Du måste lova mig det.
Du måste lova dig själv det.

Kom tillbaka och hälsa på oss.
Du är alltid välkommen.
I alla fall nästan och du vet
själv bäst när det inte passar.

Vi finns alltid här.
Alltid för dig.


Kramar, kärlek och framtidstro


PS) Hoppas att vi snart kommer
att mötas i ett nytt ordkrig...
Där kommer du aldrig att ha
en chans mot mig! :)

Grattis - till både det ena och det andra.




Kram

Idag, när min hambo hade slagit upp sina blå,
skulle vi åka inte till söder för att uträtta ärenden
och för att träffa barn. När vi kom ned till bilen såg
jag att det satt en lapp under vindrutetorkaren.
Hmmm, reklam? Här hemma på parkeringen?
Lattjo... Jag tog bort lappen, såg att det stod
något om veckotidningen Allers. Lade den på
sätet och så åkte vi iväg.

När jag tittade till såg jag att det såg ut som om
det var något skrivet på baksidan av lappen.
Jag tog upp den och tittade, under tiden jag
körde...

Jodå, mycket riktigt - där stod något textat...
Det började med Hej tjejer... Och slutade med
ett telefonnummer och Kram Niklas.

Men, visst är det konstigt. Nu när jag kan se
slutet på tre veckors mer eller mindre konstanta
helvete så dyker Niklas upp som gubben i lådan.
Vi har sökt honom till och från men inte hört
ifrån honom på minst fem år.

Jag ringde och fick svar. Imorgon ska vi höras
av igen - kanske ses. Om jag orkar, vill och törs.
Kanske, om Johanna väldigt gärna vill.

En sak är dock alldeles säkert.
Nu får det vara nog.
Nu ska jag tänka på mig själv ett tag.
Varför drar jag till mig sådana här livsöden?
Så trasiga, så tragiska och så tröstlöst hopplösa?


Kram


PS) Niklas, jag blev glad av att höra från dig... <3

Men alltså hur mycket kan man sova?

Själv städar jag och planerar att baka.
Något speciellt bara för att...


Kram

PS) Kollade just min statistik och såg att
antalet läsare tokrasat...

Vilken tur - det betyder att folk har annat
att göra än att ha koll på vad jag gör,
med vem och varför...

Sambo.
Hambo.
Kombo.
Mambo.
Dumbo.
Rambo.

Zombie!


Kram

Tänk om man skulle kunna få allt man önskar.
Tänk om det vore så...






Kram

Grattis i massor till dig på din födelsedag!

Önskar dig en fin dag med en massa kramar,
kärlek, presenter och tårta!!!

Mitt hjärta vill tro att det du säger
med ord och tårar är sant.

Mitt sunda förnuft säger mig att
det bara är i min dröm det är sant.

Dina sanningar möter
mina förhoppningar.
Du anpassar dem så
att de passar in i mitt
pussel. Jag famlar efter
bitarna och greppar
varje halmstrå.

Snälla, ge inte upp.
Du håller inte på att förlora.
Du håller just på att ta makten
över ditt liv och att vinna över
dina begär.

Ge inte upp.
Du är nära.


Kram

In.
Ut.
In.
Ut...

Och nu in igen.

Hur länge ska du orka.
Hur länge ska jag orka.


Kram


PS) Tack Johanna för allt...

Tack Denize för allt och förlåt
för allt för salta auberginskivor.

Jag harar dig.
Jag hatar din djävla sjukdom.
Jag hatar att inte räcka till.
Jag hatar att du inte vill förstå.
Jag hatar att du är mentalt besatt.
Jag hatar...

Att du kommer att dö.

Du gick -
fast alla bad dig stanna.

Din längtan blev oövervinnerligt stark,
din motståndskraft gav vika,
kärleken växte sig stark och tog
över ditt förnuft och kloka jag,
ångesten och oron gjorde att du inte stod ut...

Du gick -
fast alla bad dig stanna.

Du kom.
Du sågs.
Du besegrades.

Nu är du tillbaka.
Snälla, stå ut denna gång.
Tro mig - bakom hörnet väntar
paradiset på dig med öppna armar.

Att se dig ikväll gjorde ont i hela mig.
Du kan knappt prata.
Du kan knappt gå.
Dina ögon är släckta och
fulla av förtvivlan och rädsla.

Jag vet att du kommer
att vinna den här matchen.
Jag vet att du kommar
att gå segrande ur kriget.

Men det är du som
måste fatta beslutet.
Det är du som måste ta fighten.
Du har allt att vinna.
Det finns inget mer att förlora.


krAAm

Snart är det måndag.
Ny vecka.
Nya förutsättningar
Nya möjligheter.

Det är nu det gäller.
Det är nu det är upp till bevis.
Tillsammans kan vi göra underverk.
Låt oss göra det.

Låt detta bli den bästa veckan.
Den första veckan på resten av livet.


Kram

Men alltså helt ärligt...

TACK GODE GUD för Solsidan!!!


Kram å fortsatt trevlig söndagskväll


PS) Har du pratat med mamma och pappa än? <3

Kan inte du fråga mamma och pappa
om inte vi - du och jag - skulle kunna
få åka till Bamseklubben en vecka i
vår?

Vore inte det precis vad vi bägge
skulle behöva mest av allt just nu?

Älskar dig!


Puss

Alltså, det här är verkligen inte likt mig.
Det är rent av olikt mig...

Jag längtar plötsligt efter sol, värme
och ledighet på riktig. Längtar efter
att ha semester.

Dagar av bara vara.

I sommar måste jag vara ledig.
Jag måste hitta på något.
Inte bara under en utan under
flera dagar. Kanske under en
hel vecka? Eller två?

Kanske redan under våren.
Om jag inte orkar vänta.
En liten resa. Långt bort
eller nära. Sol. Värme.


Hänger du med?



Kram

Min finaste, vackraste, bästaste kärlek...
Min skatt, min sol, min dag, mitt allt.

Var är du?
Vad gör du?
Hur mår du?
Vad händer i ditt liv?

Längtar du, precis som jag?
Starkt och mycket...

Vill träffa dig.
Vill låna dig.
Snälla, kan vi inte ses snart?


Puss - för evigt och alltid

Idag har jag ängnat hela dagen åt att vila. Åt att inte göra så mycket
väsen vare sig av mig, dig eller någon annat.

Tror den här dagen är viktig för mig. En känsla jag har.

Du har inte hörts av idag. Och vet du - jag tycker det är så skönt att
få vara ifred från dig. Men jag tänker på dig och undrar hur du har det.
Bestämmer mig för att det är bra. Att du är lugn och därför tyst.

Jag mår bra om du mår bra. Jag är glad om du är glad.


Kram

Man kan skylla mig för en massa olika saker.
Jag har gjort en massa dumma saker,
tokiga saker, inte så genomtänkta saker
- men jag har nog aldrig gjort något
medvetet elakt mot någon för egen
vinnings skull.

En annan sak - man inte skylla mig för
är svek. Jag tror banne mig aldrig att
jag har svikit en endaste människa.

Med detta inte sagt att jag är en
fantastisk människa, men det är
åtminstone två saker som gör
livet lite lättare att leva.


Kram

Ibland händer det saker i livet som får det att stanna upp.
Jag tror att det finns en mening med den typen av stopp.
Nu tänkte jag berätta om en sak - som jag säkert har
berättat tidigare... Det skulle alls inte förvåna mig.
Men, vissa saker tål att upprepas - inte sant?

För många år sedan lyssnade jaga på ett föredrag som
den alldeles fantastiske brandmannen Lasse från Göteborg
höll. Lasse är killen, ni säkert har hört talas om, som på sin
allra första utryckning blev svårt bränd i en olycka som
skedde i samband med att bilen han åkte i färdades rakt
in i ett gasmoln. På bara någon tiondels sekund stannade
hans liv upp. Och det stod till under en tid. För att sedan
fortsätta - en helt annan väg.



På sin resa till det som nu skulle bli hans nya liv passerade
han bland annat ett buddhistiskt munkkloster i Asien.
Lasse valde att stanna där ett tag för att få ett andrum i sin
rehabilitering. Det han sedan fick med sig när han reste där
ifrån kom att betyda mycket för honom under hans fortsatta
färd - med sig själv och i världen.

De munkar han träffade lärde honom mycket om massor.
Bland annat fick de honom att förstå att man kan se på
saker från en mängd olika håll och att det som händer
får en annorlunda betydelse och innebörd från ett
annat perspektiv.

Buddhister talar till exempel om små och stora dödar.
En liten död är en händelse som sker för att vi just ska
stanna upp, andas, se, lyssna, tänka till och kanske byta
riktning. Ta en annan väg i livet. Förändra. Tänka om.
En liten död är att se som ett nödvändigt kommatecken
i livet.

Jag tror att det du, jag och alla andra i din omgivning
nu går igenom är en slags liten död.
Det som händer och sker är en anledning för oss att
stanna upp och tänka till. Det är tid för eftertanke.

Om du vill och orkar kämpa så kommer ingenting
bli som det har varit. Det är hög tid att förändra
saker och ting. Och allt kan bara bli bättre för
oss alla.

Tänker på dig.


Kram

Du måste stanna där du är.
Går du därifrån så dör du.
Snälla, försök att vara modig
och klok. Allt kommer att bli
bättre men detta är en resa
du måste göra.

Tänker på dig.
Finns här.


Kram

- Åååå, nästa helg kommer Johanna hem,
det ska bli kul. Jag längtar, sa jag.

- Åååå, nästa helg kommer Johanna hit,
det ska bli kul. Jag längtar, sa Denize.

Poäng till Denize.

Grattis Lena till att du äntligen har börjat få fart på
dina trombocyter.

Tänk att kroppen ibland ska ha så svårt att förstå
vad den ska göra. Eller är det kanske så att alla
de gamla trombocyt-arbetarna faktiskt har fått
sparken och att det tagit tid att hitta och anställa
nya. Denna gång kanske inte kroppen nöjde sig
med vilka arbetare som helst utan nu har den
- vis av erfarenhet - anställt de allra bästa?!

Så måste det helt enkelt vara!

Love you!



Puss


PS) Och snart blir det Maldiverna...
Lyllos dig!

Så glad över att du är där du är.
Jag gör så gott jag kan för att lösa
det som måste fixas.

Vi finns för dig.

Det är lugnare i mitt hjärta nu.
Men jag känner en annan typ
av oro. När jag hör din ängslan
och din förtvivlan får jag ont.
När jag hör din bedjan måste
jag påminna mig om att vara
stark. För din skull.

Du fixar det här.
Du måste göra det.



Kram

Veckan som har gått har varit märklig.
Kanske en av de jobbigaste veckorna
jag någonsin upplevt. Men kanske också
en bra vecka. Jo faktiskt är det nog så
att denna vecka har varit en bra vecka.
Kanske en av de bästa och förhoppningsvis
början på något nytt. Framtiden får utvisa det.

J d.ä. har varit sjuk sedan förra veckan.
Första två dagarna lite halvkrasslig och från
och med förra onsdagen så har det eskalerat
till att nå fullständig botten och totalt kaos.
Djävla sjukdomselände.

Allt har rörts till. Och rörts om.
Förtvivlan. Gråt. Bedjan. Utskällning.
Förra söndagen, efter hemkomsten från Sollefteå,
var jag där hela eftermiddagen. Och tidigt i måndags
morse. Vi kom så långt som till en jourläkarmottagning
men där var det stopp. Han ville inte längre.
Till jobbet. Katastrof. Bokade tider både till i
onsdags och till i fredags. J d.ä. kom inte till jobbet
i tisdags. Han sa med grötig röst att han skulle vara
inne till lunch. Pyttsan. Han ringde en massa gånger
i tisdags kväll. Var rädd för att dö. Ångest. Ångest.
Jobbigt. Bad mig komma in, jag stålsatte mig och
svarade nej. Och stod fast vid det trots alla tårar.

Onsdag morgon. Uteblev från läkarbesöket kl 08.00.
Jag orkade inte svara då han ringde. Kraftlös.
Lovade komma till lunch. Kom inte till lunch. Borta.
Väck. Försvunnen. Förtvivlad. Vill inte dö. Ångest.
Ångest. Ångest.

Maria och Anders åkte dit tidig eftermiddag.
Bra snack trots röran som var total. Krama mig.
Håll om mig. Hjälp mig.

Lennart kom vid 15.30-tiden och stannade i ett
par timmar. När han skulle gå så gick J d.ä. med
för att handla "mat". Ringde mig hundra gånger
där jag satt på jobbet och försökte komma ikapp
och få ordning på både det ena och det andra.
Lovade till slut att höra av mig på vägen hem
och att hämta bilen och sedan honom. Stod
utanför på gatan i nästan en timme. Ringde
honom säkert en sju, åtta gånger. Tills slut
gav jag upp. Han kunde då inte ens längre
prata ordentligt. Åkte hem. Ringde Maria på
vägen som plötsligt kom på en idé. När hon
ringde tillbaka hade hon pratat med en
trevlig kille på 112 som var villig att ställa upp.
Hade pratat med J d.ä. som sa OK på ett villkor:
Att jag var med hela tiden...

Ner i bilen igen och ny färd mot stan.
Kom dit före ambulansen. Väntade i porten.
Åkte upp tillsammans. En mer än sorglig syn.
Kramar. Gråt. Förvirring. Förtvivlan. Tacksamhet.

Satt med J d.ä. hela natten på akuten.
Han var helt slut. Har blivit mager.
Helt kraschad. En annan människa.
Ville ha mig nära hela tiden.
Fick ha mig nära hela tiden.
Hela vägen fram till dörren som
skulle ta honom till en avdelning
där han skulle bli inlagd.

Äntligen.
Tack gode gud.

Utan tvekan kan man konstatera att det nya
livet började i storartad stil. Minsann inte varje
år man är inbjuden att närvara då det ska delas
ut Grammisar till svensk musikelit. Verkligen inte.

Jag blev hastigt inbjuden i fredags på väg mot
Sollefteå. Björn hade fyra biljetter och såg fram
emot en kväll i vimlet tillsammans med mig,
Louise och Elin. Ärligt talat så tvekade jag först.
Dels för att jag inte alls kände sällskapet och
för att jag inte alls kände för sällskapet.
Men, så överraskade jag mig själv med att
tänka om - innan jag tänkt klart. Jag tackade
JA!!

Hade bestämt att gå från jobbet senast klockan
två för att hinna hem och svida om. Ska man på
sådana här fina kalas så gäller det att vara rätt
klädd - det räcker inte på långa vägar att bara
vara klädd. Nej, rätt klädd ska man vara.

Klockan hann med att bli kvart i tre innan jag kom
iväg - av för alla initierade kända skäl, vilka jag
ber om att få återkomma till. Halv fyra skulle jag
vara tillbaka i Gamla Stan och innan dess skulle
en hel massa hinnas med. Jag hann med det mesta
utom att hitta rätt kläder - allt jag hittade var fel -
och att hinna tillbaka till stan till halvfyra. Det fick
bli fel kläder och tjugo minuters sen ankomst.

Björn kände sig krasslig och sällskapet visade sig nu
vara tre tjejer och ingen kände jag. Ingen var ens
bekant. Kanske att jag hade sett den ena tidigare.
Som hastigast och för länge sedan.

I taxin trängdes nu fyra förväntansfulla tjejer:
En långbent - och barbent - 20-åring = Elin.
Hennes syster, som inte alls var hennes syster = Melina.
Och så en alldeles riktig Rumpnisse = Louise.

Elins pappa och Melinas mamma har en historia ihop.
Hur som helst - en gammal historia som resulterade
i en liten flicka som fick namnet Sofia. De separerade
då Sofia var liten, men lyckade behålla vänskapen
genom alla nya relationer. Ungefär samtidigt som Elins
pappa förkunnade att han väntade barn med sin nya
kvinna, så berättade Melinas mamma detsamma:
Hon väntade smått tillsammans med sin nya man
= Melina. Föräldrar som var de bästa vänner och en
gemensam halvsyster gjorde att de små flickorna
tidigt knöt band till varandra - och dessa band har funnits
med dem genom livet. Häftigt, inte sant?! Det känns lite
som om annorlunda familjer har störra förutsättningar
att överleva livet än mer ordinära sammansättningar!!



Rumpnissen Louise är alltså rumpnisse på riktigt. Ja, hon är
alltså en av de små nissarna i filmen om Ronja Rövardotter.
Coolt, inte sant?



Louise och jag fann varandra direkt och hade det
jättetrevligt på alla sätt. Hon visade sig vara en
superfin tjej, sagolikt vacker och med en spännande
historia innehållandes det mesta av stort och smått.
Att bara prata om hennes insatser som rumpnisse
känns allt annat än rättvist. Googla gärna på Louise
Raeder och se - hon har gjort massor och lite till!
Innan vi skildes åt så bytte vi telefonnummer och
bestämde att vi skulle höras av - och det löften
ska vi verkligen hålla...



Själva priscermonin skulle hållas på Kungliga Operan.
Jo, jag tackar jag... Fint ska det vara! Vi kom dit senare
än vad vi tänkt oss, men inte sist på något vis.
Vi hälsades välkomna med ett glas champagne i foajén.
Och ett till glas och ännu ett. När det ringde i klockan
för tredje gången hade vi både hunnit med att köa för
toaletten och att bubbla rätt friskt. Platserna visade
sig vara över-all-förväntan-jättebra och vi satt skönt
tillrätta när evenemanget började.

Eva Dahlgren var kvällens konferencier och hon skötte
sitt uppdrag på bästa tänkbara sätt. Att Eva är lång
är knappast en överraskande nyhet, men hur stoooor
hon faktiskt är som artist kanske man inte riktigt tänker på.

Här är alla vinnare på Grammisgalan 2011:

ÅRETS ALBUM
Robyn - Body Talk

ÅRETS ARTIST
Håkan Hellström - 2 steg från paradise

ÅRETS BARNALBUM
Orkester pop - Stava med skägg

ÅRETS DANSBAND
Lasse Stefanz - Texas

ÅRETS FOLKMUSIK/VISA
Blandade artister - Sonja Åkesson tolkad av

ÅRETS GRUPP
Johnossi - Mavericks

ÅRETS HEDERSPRIS
Dag Häggqvist

ÅRETS HÅRDROCK
Watain - Lawless darkness

INTERNATIONAL ARTIST BREAKTHROUGH OF THE YEAR
Donkeyboy
Juryns hedersomnämnande - Beach House

ÅRETS JAZZ
Dan Berglunds Tonbruket - Tonbruket

ÅRETS KLASSISKA
ZilliacusPerssonRaitinen - Wolfgang Amadeus Mozart: Divertimento

ÅRETS KOMPOSITÖR
Klas Åhlund & Robyn - Body talk

ÅRETS KVINNLIGA ARTIST
Robyn - Body talk

ÅRETS LÅT
Robyn – Dancing on my own

ÅRETS MANLIGA ARTIST
Håkan Hellström - 2 steg från paradise

ÅRETS NYKOMLING
Oskar Linnros - Vilja bli

ÅRETS PRODUCENT
Redone - Euphoria (Nicole Scherzinger, Lady Gaga)

ÅRETS SPECIALUTGÅVA
Peter Lemarc - Starkare än ord, samtliga album 1987-2008

ÅRETS SVENSKA INTERNATIONELLA FRAMGÅNG
Redone - Euphoria (Nicole Scherzinger, Lady Gaga)

ÅRETS TEXTFÖRFATTARE
Håkan Hellström - 2 steg från paradise

ÅRETS URBAN/DANCE
Familjen - Mänskligheten

ÅRETS INNOVATÖR
Iamamiwhoami

Robyn sopade - inte helt oväntat - hem de flesta grammisarna
med Håkan Hellström hack i häl...

Efter avslutad prisutdelning förflyttade vi oss likt ett lämmeltåg
i en ström mot Operakällan där maten skulle serveras. Tänk
att det är så som en del säger - gratis smakar väldigt gott!
Det blev en god laxcarpaccio till förrätt, helstekt oxfilé med
en smarrig parmensangratinerad potatis- och rotfruktsgratäng
samt rödvinssås och därefter kaffe och en massa chokladtryfflar.



När maten och vinet var slut satt Louise och jag kvar och pratade...
Och pratade och pratade. Så fixade vi lite mer vin och pratade
en stund till. Och lite mer... Serveringspersonalen började så
småningom att blåsa ut stearinljusen och vi förstod att det var
hög tid för oss att fnittra vidare i Stockholmsnatten.


Från Operakällaren är det inte långt till Café Opera och det var
där den beryktade efterfesten skulle äga rum. Insåg när jag klev
in genom dörrarna att det minsann inte var igår jag senast var
där. Jösses - det var en massa år sedan... Tänker inte berätta
hur många!! ;)

Det var verkligen galet mycket folk där. Man kan utan tvekan
säga att alla var där. Och då menar jag precis ALLA - och så jag!
Som vanligt när jag är på sådana här tillställningar så tänker
jag JÄTTEmycket på J + J - och på J, fast inte fullt lika mycket.
De skulle såklart ha varit med. Jag skulle självklart ha fixat
biljetter till dem. Att jag inte tänkte på det?! Så får jag
lite dåligt samvete - som vanligt... Snabbt påminner jag mig
om att det aldrig hade funkat - och att det inte är mitt
fel. Faktiskt inte.

Med en känsla av overklighet dansade jag vidare tillsammans
med Louise och alla starkt lysande stjärnor i Stockholmsnatten.
Utan dåligt samvete.

När jag väl klev ur taxin hemma i Årsta med ömmande
fötter så gjorde jag det med ett leende på läpparna...
What a night!!! Måste dit nästa år igen, såklart.
Vill ni hänga med?

Kram

Det kanske var fräckt och klumpigt av mig att prata om
Norrlands Guld i förra inlägget med tanke på att ni är där ni är...

Vi glömmer det och säger SKÅÅÅÅÅÅL och HEEEEEEJ till riktig öl...




Kram

Vägarna förbi?
Välkomna att knacka på...
hälsar Johanna och Maria!


Kram


PS) På deras blogg kan du dels se hur det ser ut i deras längenhet,
dels följa tjejerna under deras studier till sjuksköterska...
Och hålla lite koll på vad de roar sig med - när de inte pluggar!

Jaha - då har det snart gått en vecka sedan sist.
Snart alltså.

En vecka är lång tid.
Fem och en halv dag något kortare...


...sextioen dagar är gräsligt lång tid.
Punkt.

Nu har Johanna flyttat.
På riktigt.
Förra torsdagen kom Maria farandes med tåg.
Eftermiddagen, kvällen och halva natten ägnades
åt att packa det sista, kånka kartonger och åt
att äta en Farwell-dinner... Johanna bestämde
och såklart att det blev Sushi!

Vi kom isäng vid tvåtiden och när väckarklockan
började väsnas så hade jag snudd på kunnat göra
vad som helst för att få sova ännu en stund.
En liten stund till i alla falll.
En pytteliten.
Snälla...

Johanna var inte snäll.
Knappt ens nådig.
Det var bara att pallra sig upp,
rusa in i duschen och att börja kånka på nytt.
Denna gång från källaren i riktning mot porten.

Roland kom farandes på utsatt tid.
Såklart.
Han var på ett kvittrande humör och kändes stabil.
Vi bad snabbt en stilla bön om att allt skulle flyta på
enligt planerna och att stämningen inte skulle påfrestas.
Allt fick plats på bil och släp utom en skänk och en stol.
Herre jösses så fullproppat det var i lasten.

06.20 rullade vi iväg.
Tjugo minuter senare än planerat -
men fortfarande med humöret på topp.




Strax innan vi kom fram till Tönnebro så meddelades
det på radion att en flisbil vält och blockerade vägen
både för trafikanter norr- och söderöver. Typiskt.
Enligt vad vi förstod fanns det två alternativa vägar
att väljar på. Bägge omvägar, men den ena något
kortare och den andra lite längre. Valet kändes givet
och vi skylten mot Axmar skulle vi svänga av...

Alldeles som vi var framme vid skylten så bröts
radioprogrammet än en gång av en röst som meddelade
att en flisbil vält... Eller, att ännu en flisbil vält.
Denna gång på vägen mot Axmar...



Men alltså ärligt talat - hur är det möjligt?
Och vad är det för fel på dessa flisbilar?

Glatt fick vi i stället välja vägen över Bollnäs och se där,
denna lilla svängom gjorde plötsligt den redan långa
resan ännu längre.

Sent på eftermiddagen var vi äntligen framme och backade
upp bilen mot porten med adress Djuövägen 29B
i Sollefteå. Vi vecklade ut våra stela stackars kroppar,
sträckte lite på oss, kavlade upp ärmarna och började
kånka och bära igen. Marias flyttlass anlände då vi nästan
var klara...



Kartonger.
Kartonger.
Kartonger.
Och ännu
fler kartonger.
Och kart-ånger.

Roland var fortfarande på glatt humör till allas glädje.
Så fort vi tyckte oss märka att det dippade något så
var vi snabbt där med dricka, frukt, godsaker och
glada tillrop.

När allt väl var inburet så satte vi oss på nytt i bilen
för att åka och handla och för att möta upp Johannas
blocket-fynd Andreas. Han guidade oss hem till sig och
när vi svängde upp på hans parkering skrek Roland rakt
ut... De allra hemskaste ord!!!

Vi tittade förskräckt på varandra och frågade sedan,
lite försikigt, vad som stod på...
-Men, det är så jäkla typiskt..,
muttrade Roland. Det kunde jag ge mig f-n på.
Karln bor i ett trevåningshus.
I trevåningshus finns det inga hissar...
Och jag slår vad om att han bor högst upp...

Grattis Roland.
Tre rätt av tre möjliga.

Att få ned den svulstiga soffan och den supertunga
gamla sekretären var minsann ingen lek. Jag tror inte att
endaste dörr i hela trappuppgången klarade sig helskinnad.
Jäklar, vad vi ställde till det!!!

På väg tillbaka till Djupögatan så körde vi förbi en pizzeria
för att mätta våra stackars magar efter en lång dag med
hårt arbete. Och för att klara av det som nu väntade.

Tillbaka i lägenheten satte vi fart med att packa upp,
stuva in, skruva ihop, såga, borra, spika och banka.
Några av grannarna i trappan kikade in och hälsade
tjejerna välkomna, vilket kändes bra både för dem
och för oss.

Roland tackade för sig och för dagen vid ett-tiden och
vi önskade honom en god natts sömn innan han tassade
in i Johannas illgröna rum och kröp ned i hennes säng.
Vi övriga stannade uppe ytterligare någon timme till
innan vi stöp i säng. Och på soffa...



När vi vaknade tidigt på lördagsmorgonen så visade
termometern på -28 grader. Det är sådana gånger man
är rätt nöjd med att man tillbringat natten på soffa inomhus
och inte på en parkbänk utomhus.

Vi kopplade ihop alla skarvsladdar vi kunde hitta och på
millimetern nådde vi fram till bilen och kunde därmed få
på motorvärmaren.

Vi fortsatte där vi slutat natten innan med allt som skulle
göras. Vid 16-tiden var allt vi tänkt oss att bli klara med
klart. Vi åt en sen lunch - eller tidig middag - med tjejerna
innan vi packade ut oss i bilen och styrde kosan söderöver.






Jag hade redan förberett mig på att resan hem skulle kunna
bli hur som helst. Gissade att Roland knappast skulle vara
någon solstråle efter mycket jobb, lite sömn, för många
minusgrader och slarv med maten. Men se där hade jag fel.
Inte ens lite rätt. Resan hem var jättetrevlig med många
glada skratt och djupa samtal om än det ena än det andra.
Man kan säga att han visade sina allra bästa sidor och då,
i dessa lägen, är han en riktig pärla...

Strax före midnatt så stannade vi till utanför porten och han
släppte av mig för vidare färd till Himmelsö och Anna-Karin.
Med tunga, trötta steg tog jag mig - nätt och jämt - upp för
alla trappor... I ett annat trevåningshus utan hiss.

Det kändes speciellt.
Och lite konstigt.
Och spännande.
Och märkligt.
Allt på en och samma gång.

Det kändes lite som om jag
med tunga steg lämnade mitt gamla
liv och nu var på väg mot mitt nya liv.

En spännande resa.



Kram

Och jag som tyckte att tio dagar över tiden var jobbigt...
Det finns - som vanligt - de som har det värre!


Kram

Imorgon bitti smäller det...

Klockan 06.00 går flyttlasset mot Sollefteå!!!

Snälla, håll tummarna för att allt kommer att
gå bra. Det är mycket som ska klaffa för att
resan ska bli så bra som vi hoppas att den ska bli.
Tusen saker att tänka på - inte minst att hålla
tungan rätt i munnen...

Och att se till att pappa Roland är glad och
väl till mods!!



Kram


PS) Lycka till tjejer!!!

Alltså, jag vet att jag inte har med saken att göra...
Men jag måste ändå få tycka.

Hur kan det komma sig att vissa killar,
som har alla förutsättningar att
kunna vara Stooooora killar,
väljer att vara så små?

Vad är det de vill bevisa?
Är det bekräftelse de söker?
Varför lär de sig inte ett smack
av tidigare erfarenheter?

Nu drabbar inte detta mig - i det här fallet.
Men, jag kan inte låta bli att känna med dem
som faktiskt blir det - på ett, annat eller flera sätt!





Kram  ...och lycka till!

Du, jag hade anledning att tänka på dig idag.
Och på alla dagar som bara går.
Dagar som aldrig går i repris.
Tid som försvinner till kanske ingen nytta.
Vilket slöseri med livet.

J d.ä. har snurrat till det igen.
Ja, du vet som han gjorde den där
gången då du dök upp inne vid Zinken.
Nu, precis som då, var den lille inblandad.
Jag var där sent igår kväll tillsammans
med din syster och hämtade honom.
Nu mår han bättre, men säkert inte
bra, tillsammans med sin bror.

Din syster undrar nog lite vart hennes bror
har tagit vägen. Jag vet att hon saknar honom.
Hon mår snart bättre, men säkert inte bra,
femitiofem mil bort från allt.

Kan vi inte sluta slösa?

Kul att höra att just du så ofta läser min blogg.
Och att du bryr dig om stort och smått.

Vem kunde tro att den skulle bli
så underhållande och engagerande?

Hon älskade honom.
Han lät henne älska honom...

(Med det skulle man kunna vara ganska nöjd!)

= SANT!


Puss

Schhhh...

Jag kan inte skriva så högt -
Nemo ligger bakom min rygg
och sover så sött.

Farmors allra finaste Nemo.
Min vackraste lilla prins,
mitt allt och ännu mer.

Du är lycka.
Du är kärlek.
Du är livet.
Du är sanningen.

Så älskad -
från allra första stund.

Nu ska jag krypa ner,
alldeles nära intill dig...
Som du ville
och som jag lovade.

Älskling - ska vi dela
drömmar med varandra?

Hur är det ens möjligt att köra fast i snö på nästan platt mark?
Hur är det ens möjligt att lyckas placera en stor, tung bil ovarnpå
en snö- och ishög så till den milda grad att bilen liksom blir hängande på underredet?
Hur är det ens möjlgt att kylarslangen lossnar i försöken att komma loss?

Det är möjligt.
Jag vet.
Men inte hur.



Kram

Ikväll gick Johanna och jag igenom en massa fina gamla bilder.
Så många minnen, så mycket kärlek, sol och värme.
En av de bilder som dök upp var denna...



Den togs för inte allt för länge sedan.
Men, det känns som om det var för en evighet sedan.
Inte minst när man tänker på allt som hänt sedan dess.

Jag gillar bilden.
Den berör mig.



Kram och god natt

Nu ska du få höra - vem jag är och varför...
Ta gärna reda på vem du själv är och varför.
Och om du vågar - låt mig få höra!


10 augusti 1962

Lejonet har länge varit en kraftfull symbol för människan.
Tapperhet, mod och ädelhet förknippas gärna med lejonet
och dess forntida betydelse kan vi bara ana, till exempel
som förebild till den Egyptiska sfinxen. Lejonet ser sig
själv som ledaren och kräver att bli placerad i toppen,
både socialt och arbetsmässigt.

Lejonet har ofta ett storslaget sätt, men uppskattas ändå då han är generös
och varmhjärtad. Stoltheten och attityden kan dock ibland resultera i ett
slösaktigt beteende. Stoltheten kan också göra det svårt för honom att
ändra sig när han väl har fattat ett beslut eller skapat sig en uppfattning
om något. När han råkar på motstånd eller blir attackerad så ger han
inte vika en tum.

Element: Eld
Kvalitet: Fast
Polaritet: Positiv
Nyckelord: Solen, skaparkraft, styrka, faderskap, kunglighet, mod,
ledarförmåga, metallen guld och lördag.
Positiva karaktärsdrag: självhävdande, generös och ledartyp.
Negativa karaktärsdrag: arrogant och makthungrig.
Människokroppen: hjärta, rygg och hals.

Horoskop
Astrologin är läran om stjärnornas samband med människors liv. Dess främsta, nästan enda redskap, är horoskopet. Ordet horoskop betyder bild av timmen, och då menas någons födelseögonblick. Horoskopet är helt enkelt ett diagram som visar var solsystemets planeter, och några andra ting, befann sig just i det ögonblick när man föddes. 

Till planeterna räknas solen, månen, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Dessutom finns två punkter, rent teoretiskt fastställda, som i horoskopet fungerar ungefär som planeterna. De är ascendenten och Medium Coeli.

I horoskopet visas stjärnhimlen i ett geocentriskt perspektiv, det vill säga med jorden som mittpunkt och allting sett utifrån den. Zodiaken är en tänkt cirkel runt jorden, som en gradskiva med tolv delar om vardera 30°. Eftersom planeterna alla rör sig i ungefär samma plan, kan man beskriva deras banor som rörelser på denna cirkel.

Zodiaken har delats in i tolv lika stora delar, som döpts efter verkliga stjärnkonstellationer på himlen. De tolv delarna kallas Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna.

Mot zodiakens tecken svarar de tolv husen. Deras läge bestäms av den punkt som kallas ascendenten och de bildar en egen indelning av cirkeln. Varje planet har därför en position dels i ett av zodiakens tecken, dels i ett av de tolv husen.

I horoskopet markeras också om planeter befinner sig på speciella avstånd från varandra i cirkeln. Hela cirkeln är 360°. De speciella vinklarna som gäller är när planeter är i konjunktion (intill varandra, 0°), opposition (mitt emot varandra, 180°), trigon (120°), kvadratur (90°) och sextil (60°). Vink­larna kallas aspekter. Med hjälp av dessa beståndsdelar konstruerar och tolkar man horoskopet.

Att ställa ett horoskop är alltså att ta reda på hur planeterna och husen stod just då en viss person föddes, och sedan teckna upp dessa på zodiakcirkeln. Det enda som har betydelse, som man behöver veta för att kunna ställa horoskopet, är en persons födelsedatum med klockslag och födelseplats. Särskilt svårt är det inte att räkna ut och rita upp horoskopet. Det knepiga ligger i själva tolkningen. 

Varje astrolog har sitt eget sätt att tolka, och förmodligen skiljer sig olika astrologers omdömen betydligt. Man är tämligen överens om till exempel de flesta zodiaktecknens och husens symboliska bety­delser, men när det kommer till planeterna går åsikterna ofta isär väldeliga. Det gäller särskilt de planeter som ligger bortom Saturnus – Uranus, Neptunus och Pluto – för de upptäcktes så pass sent. Uranus hittades på 1700-talet, Neptunus på 1800-talet och Pluto på 1900-talet. Därför har de ännu inte helt och fullt fått sina fasta betydelser i astrologin.

De flesta astrologer är övertygade om att det finns fler planeter i vårt solsystem utanför Pluto – några astrologer har även döpt sådana och skrivit tabeller för hur de rör sig och vad de symboliserar. 

Vad helst olika astrologer än menar, måste man lita mest till sin egen intuition för att kunna tolka horoskop framgångsrikt. Det är genom intuitionen man får de allra bästa resultaten, de som fascinerar och överraskar. Man skulle kunna säga att horoskopet enbart är ett stöd, en hjälpreda åt intuitionen. Är man okoncentrerad eller har bråttom, så blir tolkningen mest en massa tomma ord som kunde gälla för vem som helst. Det tar tid att tolka ett horoskop, och var gång man kommer tillbaka till det finns nya saker att upptäcka.

Här presenteras huvudsakligen mina egna slut­satser och åsikter – ibland delade av de flesta som pysslar med astrologi, ibland inte alls. Envar får bilda sig sin egen uppfattning. Horoskopet inspirerar till nytolkning. En enda, allenarådande betydelse har man än så länge inte funnit för någon av horoskopets alla komponenter. 

Zodiaken är den del av horoskopet som fått sin karaktär av stjärnhimlen, allt det som ligger utanför vårt lilla solsystem. Alla dessa miljoner stjärnor bildar genom sin mängd och sin väldighet astrologins verkliga bas. Men det skulle vara alltför arbetsamt att ta hänsyn till var och en av alla dessa ljusfläckar, så i stället har man dels koncentrerat sig på det band av stjärnhimlen som solen ser ut att glida över på sin bana, den så kallade ekliptikan, dels delat upp dem i tolv stjärnbilder. Zodiaken är en symbolisk avbild av dessa tolv stjärnbilder, där varje tecken ges 30° av hela cirkelns 360°. 

Man börjar räkna från vårdagjämningspunkten, den 21 mars, när solen precis går in i Vädurens tecken, och sedan kommer ett nytt tecken ungefär den 21 i varje månad året runt. Zodiaken är alltså en tänkt cirkel långt utanför solsystemet, som bildar bakgrund för alla planeter. I astrologin markeras var varje planet befinner sig på den cirkeln, från jorden sett.

Zodiakens tecken i horoskopet bildar bakgrund också på det viset, att de anger hurdan till exempel en planets kraft blir. Tecknet ger planeten karaktär och särdrag. Mars är alltid aggression, men av helt olika typ i vart och ett av tecknen. Hurdan aggression en person har visas alltså främst av i vilket tecken Mars befinner sig vid hans födelse, vilken position Mars har i zodiaken. 

De första sex tecknen (däribland Lejonet) kan sägas ha en mer personlig innebörd – de är introspektiva till sin karak­tär. De återstående tecknen är mer allmänna och extroverta. Men den uppdelningen ska inte tas bok­stavligt, mest som en antydan.

Elementen och tillstånden
Tecknens karaktärer har bestämts ur sju grund­läggande astrologiska principer: de fyra elementen och de tre tillstånden. Varje tecken hör till ett element och ett tillstånd. Det finns tre tecken som hör till samma element, och av dessa tre hör ett till vart och ett av de tre tillstånden. Det betyder 4 x 3 = 12 olika möjligheter, det vill säga hela zodiaken. Det finns alltså inte två tecken som har samma kombination. Dessa sju principer är astrologins verkliga grund­pelare. Utifrån elementen och tillstånden bestäms varje teckens karaktär.

De fyra elementen
Eld symboliserar det aktiva. Kraft, energi och företagsamhet. Det utåtriktade, ivriga och kreativa. Eldtecknen är typiska handlingstecken. Eftersom de är utåtriktade till sin karaktär, brukar de kallas posi­tiva.

Jord symboliserar det vardagsnära och materiella. Sådant man använder sig av, och sådant som omger en. Det handlar mer om vad man har, prylar och omgivning och allt praktiskt och konkret, än om vad man gör. Jordtecknen är till sin karaktär mer inåt­riktade, och kallas därför negativa.

Luft står för tänkande och idéer, språk och kommunikation. Allt som hör tänkandet till – kunskap och moral, lärdom och logik. Det kan sägas handla om hur man förhåller sig till omgivningen, hur man kommunicerar med den. Lufttecknen räknas liksom eldtecknen till de utåtriktade och positiva tecknen.

Vatten symboliserar känslolivet. Alla känslor, från hat till kärlek och förtvivlan, hur man reagerar på omgivningen. Det är också fruktsamhetens element. Eftersom vatten har så mycket att göra med vad som sker inom en, räknas vattentecknen som negativa tecken.

De tre tillstånden
Kardinal, det ledande, drar andra till sig, driver på och vill åt ett bestämt håll. Påskyndande, intolerant och bestämt. Det kardinala drar iväg på eget initiativ, oavsett om andra följer eller accepterar.

Fast är det oföränderliga, som vill bevara igår till morgondagen, och står för status quo. Det fasta vill varken bestämma eller bestämmas över, utan är tillfreds som det är. Ovilja inför förändring är typiskt för det fasta.

Rörlig är den anpassningsbara sidan, som väl­komnar förändringar och gladeligt anpassar sig efter andra. Det är följaren, den som lyder och letar och prövar allt nytt.

Ascendenten i zodiaken
Ascendenten är namnet på den punkt på zodiaken som vid födelsetillfället just är på väg upp över horisonten i öster. Namnet kommer från latinet och betyder ungefär stigande. Man förkortar det ofta till Asc eller AC.

Den är alltså egentligen ingen himlakropp, utan endast en tänkt punkt, precis som Medium Coeli, och båda dessa punkter följer jordens dygnsrotation. På ett dygn har ascendenten gått hela zodiaken runt, 360°, och det gör att människor som är födda på samma dag ändå kan visa stora olikheter.

Ascendenten är också den punkt som bildar startgräns för första huset och därmed bestämmer alla husplaceringar i horoskopet.

Ascendentens förflyttning är en komplicerad historia. Medelförflyttningen är så snabb som 1° var fjärde minut men den flyttar sig olika fort i olika zodiaktecken. Snabbheten gör att om man inte vet det exakta födelseklockslaget, kan ascendenten hamna väldigt fel i horoskopet, och därmed även alla husen. Känner man bara till en persons födelsedatum, och inte klockslaget, så är det inte möjligt att bestämma vare sig ascendent eller Medium Coeli.

Ascendenten sägs i horoskopet representera per­sonens yttre gestalt, det som andra allra först lägger märke till, vad han på ytan verkar vara för en. Punkten beskriver vilket intryck man gör på främlingar, och sådana som man bara umgås helt ytligt med. Ascendenten är det intryck man själv strävar efter att göra på andra, den man utger sig för att vara.

Traditionell astrologi menar också att en persons rent fysiska utseende, hållning och klädsel visas av ascendenten. Därför är det inte underligt att ascen­denten är den punkt i horoskopet som näst efter solen brukar ges den största betydelsen.

Att säga att ascendenten skulle ge en bild av människors fysiska utseende kan vara att gå lite väl långt, men det hör till traditionen. Man borde dock kunna fastställa vissa grunddrag hos de olika tecknen, särskilt efter deras element och tillstånd.

Så borde till exempel de med ascendenten i eldtecken klä sig ganska pråligt och föredra färger som rött och gult och klara pastelltoner, jordtecken klä sig alldagligt och favorisera bruntoner och uppblandade, diskreta färger, lufttecken klä sig ledigt och elegant, med dragning åt blått och andra kalla färger – gärna mycket ljusa, vattentecken ha ganska vanliga plagg i mjuka och tjocka tyger, och föredra de varma, djupa färgerna som skogsgrönt och violett.

De med ascendenten i kardinala tecken bör ha en energisk gång och ivrigt rörelseschema, i fasta tecken ett sävligt sätt att gå och röra sig och i rörliga tecken ett mer okontrollerat eller impulsivt sätt att röra sig.

Ascendenten visar i horoskopet alltid på ens yttre gestalt, vad man verkar vara. Ens "roll". Det varierar hos människor i vilken grad de efterlever sin "roll" och handlar efter den. Det förstahandsintryck folk ger brukar dock komma ascendenten närmast.

Ascendenten i: 
Skorpionen är den passionerade, häftiga typen, som älskar att överraska och chockera. Hon är oberäknelig och med den allra största förtjusning helt opålitlig. Snar till såväl glädje som vrede, och med tycke för det aningen perverterade. Han ger alltid intryck av att vara väldigt sexuell och en som lever oerhört inten­sivt. Ändå visar hon behärskning och är inte den som faller till föga för känslor i brådrasket. Stormarna inom henne kan omgivningen blott ana. Hon är mörk och ganska kort. Ögonen är mörka (?), nästan svarta, och blicken lurig. Skarpa anletsdrag, många rynkor och en senig kropp (det var länge sedan!). Hon rör sig häftigt och oberäkneligt, och tycker om att vara fruktad.

Zodiakens härskare och exalterade
Med sina olika egenskaper passar planeterna olika bra i de tolv zodiaktecknen. Det tecken som passar en planet allra bäst sägs planeten härska över, där är dess kraft allra starkast och tydligast. Varje tecken har en bestämd härskare bland planeterna, och varje planet härskar över ett tecken – utom Merkurius och Venus, som sägs härska över två tecken var. Ascendenten och Medium Coeli är inte härskare i något tecken.

Vidare sägs planeterna exaltera i vissa tecken, som passar deras typ av kraft och som de är mycket starka i. Också där har varje tecken sin exalterade planet och planeterna var sitt tecken, utom Merkurius och Venus, som återigen har två var.

När man tolkar horoskop är detta med härskare och exalterade viktigt att komma ihåg, för planeterna ökar i betydelse om de befinner sig i tecken de härskar över eller exalterar i. De blir starkare än annars, och tydligare i sin inverkan.

Man kan också ofta gå bakvägen och kontrollera var ett teckens härskare befinner sig i horoskopet, i förhållande till tecknet. Nära, eller långt ifrån, eller i någon aspekt till det. Sådant har också betydelse.

Lejonet har solen som härskare och Pluto som exalterad.


Om vi då sammanfattar mig så här långt så ser det ut enligt följande:

Lejon

Latin: Leo
Element: eld
Tillstånd: fast
Motto: "jag vill"
Härskare: solen
Exalterad: Pluto
Nyckelord: vilja

Lejonet är det starka jagets tecken, eller rent av självupptagenhetens. Den dominanta individen, som alltid först ser till sina egna behov och önskemål. Han utstrålar stolthet, storhet och personlig makt. Lejonet är zodiakens kungliga tecken, den som vill härska och dominera sin omgivning. Han har ett väldigt själv­förtroende och en stark beslutsamhet, som ger honom skicklighet i att befalla och organisera. Ledar­typen.

I Lejonets världsbild är han själv centrum och detta ger honom förmåga att skärskåda sin omgiv­ning, men svårigheter att se sin egen roll klart. Viljan är den kraft som driver honom – vad han vill åt sig själv och för sin egen skull. Men där han har makt är han nöjd, generös och storsint. Lejonet säger gärna: "Det blir som jag har sagt". Han påpekar ofta vad han tycker, vad han tycker om eller illa om, och för honom är alltid det argument nog. 

Planeterna
Planeterna kan i horoskopet sägas representera kraf­ter, energier, eller sidor av en persons inre. Vi består alla av dessa olika krafter. Hur de är beskaffade, var de verkar och hur de fungerar med varandra – det är olika för oss alla.

Ascendenten och Medium Coeli skiljer sig en smula från de riktiga planeterna. De är inte på samma vis verkande krafter – snarare beskriver de fasta egenskaper. Men skillnaden är så hårfin att det duger gott att räkna dem till planeterna. 

Eftersom varken ascendenten, Medium Coeli eller för den delen solen och månen är planeter i astro­nomisk mening, kan man – om man vill vara noga – kalla allihop, alltså även de riktiga planeterna, för planetpunkter. 

Planetpunkterna i horoskopet
Ascendenten är den punkt på zodiaken som syns precis vid östra horisonten, just när man föds. Den sägs representera perso­nens yttre, såsom andra ser honom, sådan som han verkar vara och vill att andra ser honom. Det är alltså ascendenten som står för vilket ögonblicksintryck man ger, hurdan man ytligt sett verkar vara, och hur man beter sig i vardags­umgänget.

Medium Coeli förkortas MC och är den punkt på zodiaken som står högst på himlen – mitthimlen. Den visar hur man uppfattar sig själv, hur man själv föreställer sig att man är, vilken bild man har av sin egen personlighet.

Solen representerar män­niskans andliga jag, "egent­liga" jag, som man är född med och hela tiden bär med sig. Ett slags grundanlag. Solen säger därför mycket om till exempel inställningen till livet, ens allmänna karak­tär och allra innersta, mest grundläggande anlag. Ju enhetligare människor är till sin karaktär, desto mer ger de uttryck för sin sols placering. Och dess placering är nästan alltid den som ensam är mest avgörande för hurdan man är. Det är solens plats som avgör vilket tecken man är född i. Solen sägs också representera det manliga och det faderliga.

Månen räknas som en planet i astrologin. Den visar på personens själsliga sida, känslolivet. Våra inre behov, olika former av längtan som vi har utan att riktigt kunna förklara dem, beskrivs ofta av månen i horoskopet. Den representerar även det kvinnliga och moderliga.

Merkurius, planeten närmast solen och den minsta i sol­systemet, står för intellekt och tänkande, vårt tal och vårt sätt att kommunicera.

Venus representerar kärleken, men också omsorg och ömhet. Venus ses som en allmän välgörare, visar på fram­gång och lycka inte bara i relation till andra människor, utan i alla slags sam­manhang. Den är i hög grad kreativitetens planet.

Mars är den planet som har sin bana närmast utanför jordens. Den står för agg­ression, och anses allmänt som något av en olycks­bringare. Man ska passa sig för vad ens Marsanlag kan ställa till med. Men det finns också en positiv sida. Mars representerar den kraft som både kan bygga upp och rasera. Makt, styrka och energi. Mars kan sägas vara konstruktivitetens planet.

Jupiter, solsystemets största planet, är horoskopets lycko­bringare. Hur mycket tur man har och med vad, berättar Jupiters position i horoskopet. Det bety­der att tur och lycka är något av ett inre anlag, enligt astrologins sätt att se. Jupiter är expansionens planet. Att utvidga sig och spridas över världen.

Saturnus beskriver männi­skans känsla av plikt och ansvar, den konservativa kraften. Jämte Mars räknas också Saturnus av astrologer som en svår planet, som kan ställa till med mycket förtret och tråkigheter. Den symboliserar pliktkänslan och det som man vill bevara. Det traditionella.

Uranus upptäcktes först på 1700-talet. Man är inte helt över­ens om dess betydelse. Den anses ha en positiv inverkan, framför allt på den nivå av tänkande som kan kallas upp­levande. Uranus står för insikt, upplysningskänslor och klarsyn. Att inte bara tänka, utan också förstå. Intuition, på tänkandets plan. Uranus brukar betraktas som ett slags utvecklad Merkurius – tänkandets djupare aspekter.

Neptunus upptäcktes på 1800-talet. Man brukar säga att planeten representerar fantasin. Dess posi­tion visar hurdan människans fan­tasi är. Även inspiration, drömmar och visioner. Neptunus brukar jämföras med Venus, fast de skiljer sig i djup och komplexitet.

Pluto upptäcktes först 1930. Just tiden för dess upp­täckt gör att man brukar skildra Pluto som farlig och ofta olycksbringande. Den står för förvandling och meta­morfos. Kraften att för­ändras alltigenom, och pånytt­födas på det ena eller andra sättet. Stora omvälv­ningar hör Pluto till. Dramatiska förändringar, stora skeden med långtgående betydelse. Pluto brukar jämföras med Mars, men med en mer omfattande betydelse.


Husen
Det finns tolv hus i horoskopet, som svarar mot zodiakens tolv tecken. Där tecknen säger hur, säger husen i stället var de olika krafterna verkar. De visar på livets olika miljöer. Också husen är jämnstora, med 30 var av hela horoskopets cirkel.

Det finns också mer komplicerade hussystem, där husen är olika stora. Placidus är det mest kända och spridda av dem. I denna bok har jag valt att arbeta med det system som kallas Lika hus, där husen som namnet säger är jämnstora. Dels är detta system det äldsta, dels är det i mina ögon det lättaste att motivera med den astrologiska logiken.

Här ges, precis som för zodiaken och planeterna, enkla nyckelord, som beskriver husens betydelse i horoskopet.

Husen i horoskopet 

HUS	NYCKELORD
Första huset Andra huset Tredje huset Fjärde huset Femte huset Sjätte huset Sjunde huset Åttonde huset Nionde huset Tionde huset Elfte huset           Tolfte huset	gestalt ägande vänner, umgänge hem, familj njutningar, fritid arbete partner födelse och död förändringar social status ideal offer

De första sex husen beskriver den mer privata sfären, och kan därför betecknas som individuella. De återstående rör en persons förhållande till omgiv­ningen och kan därför sägas vara sociala.

Varje hus svarar mot ett av zodiakens tecken, och husets karaktär är ett uttryck för motsvarande zodiakteckens egenskaper. Man kan säga att husen och deras innebörder är extraherade ur zodiakens tolv tecken.

Husen och motsvarande zodiaktecken

HUS	ZODIAK
Första huset Andra huset Tredje huset Fjärde huset Femte huset             Sjätte huset Sjunde huset Åttonde huset Nionde huset Tionde huset Elfte huset Tolfte huset	Väduren Oxen Tvillingarna Kräftan Lejonet Jungfrun Vågen Skorpionen Skytten Stenbocken Vattumannen Fiskarna

Husen kan sägas, såsom zodiakens tecken, hänga ihop. De fyra elementen och de tre tillstånden finns också här men är av mindre betydelse. 
    
Eld blir på så vis första, femte och nionde huset. De har alla med aktivitet och det utåtriktade att göra.
Jord blir andra, sjätte och tionde huset. De hör samman med den materiella situationen.
Luft blir tredje, sjunde och elfte huset. De handlar om tänkande och kommunikation.
Vatten blir fjärde, åttonde och tolfte huset. De beskriver olika sidor av sådant som hör känslolivet till.

Precis som zodiakens tecken kommer också de tre husen i samma element att ha olika tillstånd. Antingen kardinal eller fast eller rörlig.

Husen beskriver var, i vilka sammanhang, en persons speciella anlag kommer till uttryck. Här följer en kortfattad redogörelse för dem. Lägg märke till släktskapet med de tecken som de är länkade till. I horoskopet kan förstås husen stå mot vilka tecken som helst – mycket sällan precis vid dem de svarar mot. 


Lejonet (Leo), av Leopoldus 1489.

Lejonet

I Lejonet härskar solen, och blir stor och pompös. Det är det stolta, storslagna jagets position. Men i ännu högre grad är det viljestyrkans. Lejonet har en vilja, den allra starkaste, känner den och känner sig ha rätt till den. För Lejonet är allt som står i vägen för hans eget förverkligande oberättigat. Han har dignitet och en sann storhet, förmåga att leda och våga befinna sig i centrum. Ett starkt markerat Lejon har kunglighet över sig. Den förnäma människan. Han uttrycker ett slags suveränitet som också brukar innebära generositet mot andra, förmåga att upp­skatta andras kvaliteter och låta dem komma till uttryck. Den som känner sin egen storhet vågar erkänna andras. Lejonet håller hårt på sin integritet och tenderar att förakta svaghet.

Fast dekad, 2-12 augusti
Den som har solen i denna del av Lejonet sitter tryggt på sin tron, svävar aldrig i tvivel om sin förmåga och sitt värde. Det fasta Lejonet har ett starkt konservativt drag och kan drömma om den idealiserade, glittrande bilden av flydda tider. Hans säkerhet är orubblig, oavsett hur den påfrestas, vilket gör att andra känner viss beundran och respekt för honom. Han vet vad han kan och aktar sig noga för att försöka sig på vad han inte klarar av. Därför har det fasta Lejonet inte svårt att uppskatta andras förtjänster, eller att ge dem plats att uttrycka dessa.

Detta Lejon ger sig sällan in på tävlan eller konkurrens om erkännande, viss om att han med tiden ändå når allt han förtjänar. Det finns en trygghet i honom som bottnar i att han är tillfreds med sig själv. Aldrig upplever han sig som misslyckad eller otillräcklig. Inte heller går han särskilt vilse i jakten efter sitt egentliga jag. Inga identitetskriser. Det fasta Lejonet ger intryck av att ha gott om tid och aldrig vara orolig. Livet är vad det är, tycker han. Allting har ett slags självklarhet för honom, så kan känner inget större behov av att analysera eller ifrågasätta. Att finnas till är fullt till­räckligt.

Förhållandet till fadern är ganska händelsefattigt. De har ett förhållande av ömsesidig respekt och lämnar varandra ifred. Det faller sällan den ene in att trampa i den andres domäner. Det är därför inte särdeles starka känsloband mellan dem, utan mer ett tillstånd av passivt accepterande. Vi är släkt men mer är det inte med det. De förnekar inte blodsbanden, men ger dem ringa betydelse. De kan känna ett visst ansvar för varandras väl, men litar till den andres förmåga att ta vara på sig själv.

Jaha, då sammanfattar vi ovan - enligt nedan:

Astrologisk analys:

Söderström Therése Kön M
Stockholm 0 Sverige 10/08/1962 13:30 - Juliansk dag 2437887.02
Justering -1.00 ST 10.56 Lat 59.20 Long -18.00

 

PLANETERNA I TECKNEN
Planeternas positioner i zodiakens tecken har ett inflytande på individens karaktär och dessa inflytanden formar en stor del av individens psyke.

Solen i Lejonet
Hon är översittaraktig, tycker om auktoritet, strävar mot ett ideal. Litet för anspråksfull och vill alltid ha saker. Hon tycker om att ge goda råd. Hon är hederlig, uppriktig, lojal, öppen och ärlig.

Svagheter: stolthet, fåfänga, högmod, förmätenhet och förakt inför andra.

Månen i Skytten
Hon tycker om att kasta sig rakt in i det okända och in i äventyr, hon är rörlig, tuff och entusiastisk. Attraherad av långa färder, av att upptäcka det okända.

Svagheter: tar stora risker genom att han kastar sig rakt in i det okända och in i äventyr. Oförskämd, framfusig och upprorisk. Oförmögen att stanna på en plats, han är alltid beredd att riskera allt för att uppnå sitt mål.

Merkurius i Lejonet
Ambitiös, uppriktig, lojal, vänlig och vid gott mod. Utmärkt organisationsförmåga. Tycker om barn och fritid.

Svagheter: är för förtjust i att spela spel och kan gå för långt, mot sin egen vilja. Tycker om att skådespela och göra helomvändningar, vilket överraskar och upprör de berörda. Tycker om att ta risker på skämt och för nöjes skull.

Venus i Vågen
Finner lyckan i äktenskapet, i sammanboende med partnern. Hon är hängiven, öm, tillgiven, mild. Kärlek är en fråga om charm, hänryckning, finkänslighet. Han kan inte dölja sin kärlek, utan behöver lagligt erkännande. Hon önskar alla vigselcermonierna.

Svagheter: Hon tycker om att bli avgudad, njuter av smicker och tycker om att omges av sin inre krets.

Mars i Tvillingarna
Hon talar mycket, tycker om att munhuggas, diskussioner, disputationer, polemik, kritik.

Svagheter: Hon grälar och orerar. Orden kan vara bittra och aggressiva.

Jupiter i Fiskarna
Styrka, ömhet, hängivenhet, välgörenhet, medlidande.

Svagheter: låter sig ryckas med, kan ibland vara en social parasit.

Saturnus i Vattumannen
Långvariga studier och, om familjeomständigheterna inte tillåter detta, kommer hon att lära sig själv. Hon är allvarlig och metodisk i arbetet. Tycker om att besöka äldre och intellektuella, vilka båda berikar hennes sinne.

Svagheter: otur, motgångar, problem och gäckade förhoppningar.

Uranus i Jungfrun
Inte någon stark karaktär. Hon är obalanserad men har god intuition. Ibland är hon fyndig.

Neptunus i Skorpionen
Undersökning, efterforskning, hemligheter.

Pluto i Jungfrun
Undanröjer hans blygsamhet.

Planeterna i husen
De planetära positionerna i husen utsäger de faktum som hänför sig till ödet.

Solen i IX
Långvarig vetenskaplig forskning. Höga ideal. Hon är begåvad för språkstudier (hoppsan!) och det är än mer intressant för honom att bo utomlands. Yrkesmässig framgång utomlands.

Månen i I
Mycket sensitiv. Fantiserar. Hon är lättskrämd, ängslig, blyg, klok och känslig.

Merkurius i IX
Hennes kunskapstörst blir aldrig tillfredsställd. Hon är full av mental aktivitet. Hon griper sig an omfattande studier, alltid studerande för nöjes skull. Tycker om resor till avlägsna platser, och kan bosätta sig utomlands.

Venus i X
Hennes bästa år är i föräldrahemmet och också livets sista år. Det vill säga, resten är inte olycksbringande, men innehåller vissa hinder. Kärlek kan hjälpa i yrkeslivet. Hon har förförelsens gåva. Hon tycker om att underhålla, bekvämlighet och hemlivets behag.

Mars i VIII
Väldig sexuell styrka, han expanderar sin energi på ett osunt sätt. Gräl om arv.

Jupiter i III
Hon har gott omdöme, en känsla för saker och tings värde, ett öppet och optimistiskt sinne, en god utbildning och höga moraliska normer. Hon tycker om att studera. Hon är framgångsrik i kommunikationsarbeten. Hennes yrkesarbete är ett kall och spelar en stor roll i hans liv.

Saturnus i III
Hennes studier kommer att vara begränsade. Hon är allvarlig, diskret. Hon tar sig an mentala uppgifter som kräver tid och koncentration. Hon reser föga fastän hon tycker om det. Hon har få vänner vilka, emellertid, står mycket nära.

Uranus i IX
Intresserad av mänskligheten. Hon är högeligen intellektuell. Han reser mycket. Hennes sinne är alltid alert, även under sömnen, under vilken han ofta löser den föregående dagens problem.

Neptunus i XII
Hon tycker om isolering, ett tillbakadraget liv, drömmar och meditation. Hon har litet begär efter handling.

Interplanetära aspekter
De interplanetära aspekterna har ett starkt inflytande på individens karaktär och läggning och, följaktligen, på hennes öde.

Konjunktionen är föränderlig och beror framför allt på naturen hos planeterna i konjunktion.


Alltså jag vet inte riktigt vad jag tycker och tror...
Men jag tror att jag tror.
Tror jag.
I alla fall på vissa delar i horoskopet.
Andra delar tror jag har hamnat fel.

Man måste inte tro på allt jämt, eller hur!?!



Kram

När man läser det som står skrivet om ADHD - se länken nedan -
förstår man att man inte är ensam om att ha kombinationen
Man behöver inte alltid en sakkunnig diagnos för att förstå.

http://spexor.homestead.com/files/de_typiska.htm


Smittar ADHD eller ärver man bokstäverna, tro?

Nej, det här är inte ett gammalt foto på dig.
Jag hittade bilden på nätet. Men, visst är
det ganska likt... :)



Snälla, kan inte du sluta att smutsa ner och ställa till i mitt liv?
Allra bäst är det om du håller dig helt borta.
Långt borta.

Du tar hand om det som är DITT.
Och jag tar hand om det som är MITT.

Enkelt.
Och inte svårare än så.

Tack

Du är inte klok.
Inte någonstans
och aldrig någonsin.

Sorgligt.
Men sant.

Om du eller någon annan har synpunkter på innehållet
i denna blogg så skulle jag vilja berätta, föreslå eller
rekommendera följande...

För det första handlar allt jag skriver om mig,
mina känslor, tankar och funderingar.
Mina sanningar och osanningar.

Om det är så att jag tänker, känner eller tycker
något som någon tycker är fel, så är det helt OK.
Alla får vi tycka och tänka olika.
Mina känslor är mina och en känsla kan aldrig vara fel.

Jag aktar mig noga för att hitta på något om någon
bara för påhittandets skull. Det skulle inte falla mig
in, vare sig i det skrivna eller sagda ordet. På samma
sätt så hänger jag inte ut någon på något elakt sätt.
Däremot känner jag att var och en får stå för sitt -
både här och i verkliga livet. Är jag arg på någon
så ser jag det som min fulla rätt att skriva om det.
Älskar jag någon alldeles extra så berättar jag det.
Det namn jag valde till denna blogg berättar att
tanken var - och är - att bloggen ska handla om
livet i allmänhet och mitt liv i synnerhet.
I mitt liv så ingår det bland mycket annat
en massa barn...

Om det är så att du känner att du eller någon annan 
blivit orättvist behandlad eller kanske rentav påhoppad
- och det helt utan anledning - så är du välkommen
att höra av dig. Antingen genom en kommentar,
ett samtal eller ett mail. Alla sätt är välkomna.
Men att ge sig på till exempel Johanna och
låta henne stå till svars för mina handlingar
är helt oacceptabelt och ett tillvägagångssätt
som inte gillas - vare sig av mig eller av andra.
Det är lågt, det är fegt... Det är rent bedrövligt.
Och det känns väldigt olikt dig.

Och vet du - när allt kommer omkring säger
det mer om dig än om mig, tycker jag!

Slutligen - ingen måste läsa denna blogg.
Jag skriver den helt för mig själv och adressen
är inte på något vis offentlig. Jag har delat med
mig av den till dig och några till - det är allt.
Och jag gjorde det av någon slags omtanke
och kärlek.

Älskar dig.

Det börjar dra ihop sig till dagen "D".
Eller dagen "F".
Eller kanske den stora FH-dagen.
Flytta-hemifrån-dagen.

Johanna packar, stuvar och sorterar.
Hon skriver tydligt på alla kartonger
och har redan börjat oroa sig för om
allt ska få plats. Och över hur humöret
kommer att vara i bilen morgonen den
14 januari då vi styr kosan norröver
med bil och släp - Johanna, Maria,
Roland och jag.

Jag tror att det här kommer att bli
bra. Till slut och efter ett par
vurpor efter vägen.
Det hör liksom till.


En av de saker jag skilde mig ifrån
var Rolands sätt att vara så negativ.
Till allt och det mesta.
Oftast och jämt.
Hans oförmåga att någonsin
kunna kläcka ur sig:
- Ja, jättebra - det här fixar vi!
För en bekräftelsenörd som mig
så kan sådana människor vara
rent dödande.

Nu får Johanna på nära håll
själv uppleva dessa sidor
hos sin pappa.
Och hon gillar dem inte.
Hon blir jätteledsen och sårad.
Hela tiden.
Dumma pappa som inte kan
tänka efter före.

Själv går jag ner i min källare...
Och kommer upp med än det ena
än det andra, som jag glatt försöker
pracka på Johanna.

Hur väl jag än lägger fram orden
och hur entusiastisk jag än låter 
kan jag inte undgå att missa
hennes misstrogna blickar.
Jag kan känna och se hur hon
verkligen kämpar med känslorna
för att verka bli jätteglad och till
sig av tacksamhet. Till slut kan jag
inte plåga henne mer, utan säger:
- Johanna, ärligt talat - du kanske
inte gillar den här gamla mattan?
Om än lite luggsliten med skön
att gå på...

Hon tittar på mig och ser nu plötsligt
så tacksam ut samtidigt som hon
svarar: - Nej, mamma, just den
mattan vill jag inte ha! Den kommer
inte att passa...

Då går jag ner i min källare...
Med mattan under armen igen!

Och vet ni - för varje trappsteg
jag kommer så känner jag så
mycket kärlek för Johanna.
För hennes ödmjukhet men också
modet hon visar över att inte ta
emot en massa skit...

Bra Johanna, lova att använda
den förmågan många gånger och ofta i livet.
Inte bara när folk runt omkring dig försöker
pracka på dig en massa saker de sparat
på vinden och i källarförrådet för att de
inte själva klarar av att kasta det.



I helgen åker vi iväg och kompletterar
flyttlasset med några saker som fortfarande
saknas. Nya, fina saker som du verkligen vill ha.
Det är bättre. Och vet du, det är nästan så
att det känns lite respektlöst att pracka på
dig en massa av mitt gamla skräp, när jag
tänker efter. Varför ska du vilja ha sådant
som jag själv har ratat och sorterat bort i mitt liv?
Jag lovar, du kommer själv att ha en massa
förråd fulla med fina minnen, hemska minnen,
rangliga stolar, fula lampor och luggslitna
mattor när du är lika gammal som jag.
Var och en får ta hand om sitt, inte sant?

Jag älskar dig!


Puss

Denize - ingen jag känner vänder lika
snabbt och elegant som du...

Det är en, av flera, bra egenskaper
du har och som du ska vara rädd om!



Puzz

Du är en förebild...
TACK för att DU finns!


Puss å kram

Johanna och jag har slagit vad ikväll...
Eller, rättare sagt: Johanna har slagit vad med mig
- och jag har inte satt emot vare sig det ena eller andra!

Johanna har slagit vad om att Andreas Weise kommer
att vinna årets version av Let's Dance. Och om han
inte gör det så kommer alltså jag att vinna tusen
riksdaler!!

Någon som sätter med eller emot? :)





Kram

Hur kan något så sött - vara så surt?

Du kan verkligen konsten att på ingen
tid alls fylla 57 kvm med dåliga energier.

Och visst vet du vem jag tycker att du
nästan är larvigt lik där du står och
snörper med munnen? Ni är lika både
till sätt och utseende - när du är på
det humöret.


Puss

Denize, man kan inte fräsa åt en stackars
människa att den/det/han/hon är "oförskämd"
för att vederbörande råkade lägga upp den
nystekta hamburgaren på fel ställe på tallriken...

Denize, man kan inte jämställa ovan
nämnda fadäs med en katastrof...

Denize, man kan inte inte godta den stackars
människans ursäkter för att det blev som det blev...

Denize, man kan inte förvänta sig att andra ska
förstå all din ilska över det inträffade och därmed
ge dig ett självklart berättigande till att vara sur
en hel eftermiddag på grund av hamburgaren...

Denize, man kan inte begära att andra ska förstå.
Till och med du måste kanske förstå att folk ler.
Och ett leende är inte detsamma som ett hån...


Puzz

Jag håller med dig, Helena...
En konstig dag.
Så tom.




Kram

Tack och hej 2010.
Välkommen 2011.
Äntligen nytt år.

Kvällen firades i Sollentuna,
hemma hos Helenas kompis
- tillika granne - Annika.
Jättegod mat och bubblande
drycker kvällen igenom,
fyrverkerier vid tolvslaget.

Alla som var där var en riktigt
finsmakare när det gäller champagne.
Spännande att se dem snurra på
sina glas, dofta och smaka.
Själv hade jag faktiskt med mig
en flaska med riktigt bubbel också.
Bara för att... Flaskan med det lite
enklare mousserande vinet fick
ligga kvar i väskan och skämmas!





Bestämde i sista minuten att
inte sova kvar utan att ta
tåget hem. Och därmed fick
det bli tåget dit! Efter lite
strul - som vanligt och vad
annars - kom jag och W
dit minuterna efter sju.

Denize och Johanna var ute
på sina håll, med sina vänner.
Johanna mötte jag upp då hon
var på väg hem och Denize
kom tassandes fram på små-
timmarna efter en kväll som
inte riktigt blev som planerat
- men bra ändå, på något sätt.
Typiskt nyårsaftnar - förväntningarna
är skyhöga och alltid ska det vara
något som gör att man inte känner
sig helt nöjd och tillfreds.

Jag hade hoppats på en nyårs-
hälsning från dig, men icke.
Typiskt nyårsaftnar.

Det är skönt att 2010 är över.
Tycker inte att det har varit
något bra år. 2011 kan bara
bli bättre.



Kramar och kärlek