Du...
Du, jag hade anledning att tänka på dig idag.
Och på alla dagar som bara går.
Dagar som aldrig går i repris.
Tid som försvinner till kanske ingen nytta.
Vilket slöseri med livet.
J d.ä. har snurrat till det igen.
Ja, du vet som han gjorde den där
gången då du dök upp inne vid Zinken.
Nu, precis som då, var den lille inblandad.
Jag var där sent igår kväll tillsammans
med din syster och hämtade honom.
Nu mår han bättre, men säkert inte
bra, tillsammans med sin bror.
Din syster undrar nog lite vart hennes bror
har tagit vägen. Jag vet att hon saknar honom.
Hon mår snart bättre, men säkert inte bra,
femitiofem mil bort från allt.
Kan vi inte sluta slösa?
Kommentarer
Trackback
