* Små barn, små bekymmer...

Jag tror, på fullaste allvar, att du är sjuk i huvudet - på riktigt.
Sök hjlälp.

Nemo, idag fyller du fyra år... Helt fantastiskt!
Det känns som om det var igår jag och Johanna
stormade upp och in på förlossningen på Huddinge
Sjukhus för att hälsa dig välkommen - med kärlek,
skratt och tårar av glädje.

Din mamma, Josefin, mötte oss i korridoren.
Hon liksom dansade fram och hela hon strålade
som solen och nattens alla stjärnor tillsammans.
Hon var full av glädje, lycka och styrka.

Inne på förlossningssalen satt din pappa i en
fåtölj i ena hörnan. När han såg din faster och mig
komma så började han gråta. I knäet höll han i
en kudde som han sakta lyfte upp för att visa oss
det vackraste vi någonsin sett. Där i pappa Jimmies
knä låg du, Nemo...

Sedan detta, vårt allra första möte, har det hänt en
massa spännande saker. Vi har upplevt så obeskrivligt
mycket tillsammans. Så många äventyr, skratt och
tokigheter. Så mycke glädje.

Du har gjort mig till världens stoltaste och gladaste
farmor, Nemo. Tack för att du finns och tack för att
just jag fick bli din farmor.

Aldrig ska jag sluta älskar dig!



Hipp, hipp; HURRA, HURRA, HURRA, HURRAAAAA!
Grattis på 4-årsdagen, älsklingälsklingsbästastevän!

Hoppas att din dag blir solig och full med kärlek,
ballonger, glass, tårta, vänner och framförallt med
massor av stora paket!

Jag längtar till nästa lördag då vi ska ses igen
och då det är dags för ditt nästa stora kalas
tillsammans med oss: pappa, farmor, farfar,
faster, gammelmormor och en massa vänner.

JAG ÄLSKAR DIG, NEMO och önskar dig det bästa
av det mesta, det mesta av det bästa och hela
himlen därtill.



Kramar och kärlek i massor från farmor!

I eftermiddag ses vi, farmors bästaste unge...
Jag längtar så mycket och älskar dig massor.


Puss

Om man gör sig besväret att kolla på Wikipedia så beskrivs
Nostalgi på det här viset - och på det psykologiska viset:

Begreppet myntades ursprungligen år 1688 av den 19-årige
schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk
diagnostisk term för sjuklig hemlängtan. Vissa krigsveteraner
från det Amerikanska Inbördeskriget (1861-1865) fick diagnosen
nostalgi. Idag skulle man ha diagnostiserat det som
Posttraumatiskt Stressyndrom (PTSD).

Man ansåg, under 1600- och 1700-talen att nostalgi var en så
pass allvarlig sjukdom att den faktiskt kunde leda till döden.
Så här beskrev 1700-talsläkaren Leopold Auenbrugger nostalgi
hos sina patienter:

De sover dåligt, känner sig deprimerade och har koncentrationssvårigheter.
De kroppsliga symtomen är hjärtklappning, ätstörningar, smärta, magont,
andnöd. De blir tystlåtna, apatiska och enstöriga. De suckar och stönar
i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem,
varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar
bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan...



Idag vet vi bättre.
Idag vet vi att nostalgi inte är någon sjukdom utan ett tillstånd.
Idag vet vi att Beppes Godnattstund KAN vara nostalgi.
Att Lillstrumpa ÄR nostalgi.
Och att nostalgi inte är något man dör av...


Kram och godnatt!

Varsågod, här har'u en spade...



Och här har du en stridsyxa...




Pröva att gräva ned den så att vi alla slipper
se den. Det känns som om det är hög tid.
Som att det är dags nu.



Kram

En mor finns med från början som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar hon följer varje kliv.

Sen livets första måltid har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka.

Hon tas så lätt för given som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad och sedd för den hon är.

I livets alla skeden förblir hon dock densamma...
Din alldeles unika högt älskade mamma.





En alldeles extra fin dag önskar jag dig!



Kramar och kärlek
- från en mamma till alla andra mammor...

Alltså, jag vet inte,
jag vet inte om jag skulle...
Nej, det skulle jag ALDRIG!
Som läget är nu finns det
faktiskt ingen anledning
att berätta ett endaste
dugg. Inte ens det minsta.

Men om du skulle fråga mig
rent ut - skulle jag vara beredd
att ljuga då? Vet inte...
Men troligen inte!

Alltså, om du skulle fråga mig
rent ut - öga mot öga och
med handen på hjärtat...:
- När du var inne i stan i dag,
på eftermiddagen vid Slussen,
såg du mitt "x" då? Och om du
gjorde det - såg han lite småkär
ut? Typ, småhånglade han med
någon - samma "någon" som
han sedan gick vidare med...
Ömt omslingrad?!

Enklast är om du inte frågar.
Om du inte gör det så
slipper jag...

Både ljuga OCH skvallra!



Kram - och tack för visad respekt!

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det...


-Men gud, vilken vacker text det här är.
Den betyder så mycket...
Och så mycket mer än så!


Kramkram

Jag vet, jag vet... Ni undrar var jag har varit de senaste dygnen?
Jag vet, jag vet... Ni har varit jätteoroliga, inte sant?
Jag vet, jag vet... Man får inte bara dra iväg sådär utan att säga till.
Jag vet, jag vet... Förlåt!

Nu är jag hemma igen och allt är bra - men jag är trött.
Faktiskt jättetrött.

Därför nöjer jag mig med att i bild berätta - om min två dagar i Vasa,
Finland... Flög iväg igår kväll vid 18-tiden, framme på hotellet strax
efter 21.00 efter att ha blivit mött av värsta Ruuki-delegationen på
flygplatsen. Upp med väskorna i värsta fina, rummet. Förfriskningar
i form av dryck med tilltugg i den lilla restaurangen. Var kvar tills de
stängde tillsammans några av killarna.

Uppe vid 06-tiden. Dusch. Påklädning. Frukost. Packa.
In i bussen och tog plats, kl 09.00 rullade vi iväg.

Sightseeing i Vasa med en guiden Marja-Liisa (!) ombord sedan
vidare mot Ruukki i Alajärvi. Ny mottagningsdelegation, hej, hej...
Presentation, information, koncentration. På med hjälm, väst och
skyddsskor - Hej, jag heter Byggare Bob. In och ut i olika hallar följde
vi andaktsfullt den 200 meter långa produktionslinan - från ingenting
till leveransklara smörgåsväggar = sandwichpaneler! Av med hjälm
och annat. Avrundning. Kaffe. Frukt. Påse med present... Hej,  hej!

In i bussen mot nya mål - lunch och vinprovning på en vingård i trakten!
En ny mottagningsdelegation. Inte så många, men en stor och lång =
värden i egen hög person. Och hans Volvo 164 från 1969 i fint skick!
Marja-Liisa fick jobba på högtryck för att hinna med att översätta allt
som sas - det berättades på dåtid, nutid och framtid. Om lingon, blåbär,
vita vinbär och björksav. Lite allmänt trevlig turistinformation om trakten.
Så dök värdens fru upp i dörrhålet med förklädet käckt på svaj:
-Varsågoda, maten är serverad! Smaklig måltid...
Sa Marja-Liisa att hon sa, i alla fall!



Efter mat och provning av vitt, rött, rosé och likör hälsades vi välkomna
ut till butiken med bakomliggande vinfabrik! Värden bjöd glatt på små
smakprover direkt ur cisternerna. Kom plötsligt att tänka på när barnen
var små och förväntansfulla stod och väntade med sina små glas på att
bonden på landet skulle fylla dem med ett par spendrag av ljummen
mjölk direkt från en förvånad ko! Här stod vi nu på kö med varsitt litet
plastglas och väntade på vår tur och på en skvätt direkt ur en stor och
silverfärgad "mjölkko" i blankaste aluminium.

På nytt in i bussen, rätt nöjd - lite trött och loj - efter en rätt fullspäckad
dag med massor av information, mat, dryck och mycket buss - som nu
skulle bli ännu mera buss! Det tog inte lång tid innan vi alla satt och
smånickade. Med en suck stängde Marja-Liisa uppgivet av micken,
med orden: -Nåja, sov en stund då... Men när vi strax kommer ner
mot älven då kommer jag att väcka er igen! Och det gjorde hon. Minsann.

Var tillbaka på flygplatsen vid 17.30-tiden. Planet som skulle ta oss mot
Sverige skulle gå 18.30, lokal tid - för att sedan landa 18.30, lokal tid.



Askmoln och vindar från Island ändrade förutsättningarna en smula.
Först aviserades 30 minuters försening och strax därefter 30 minuter
till. Ny starttid 19.30. Beräknad landning 19.45. Den extra kvarten i
luften förklarades med att vi fick lov att åka med ett helt annat plan-
Enligt uppgift ett av världens absolut mest miljövänliga plan - men
kanske inte det snabbaste! ;)

Landade på Arlanda, väntade på väskorna, tackade alla mina nya
"vänner" för en trevlig resa och framför allt Ruukki för att de planerat
vårt besök så väl in i minsta detalj! Tog Swebuss till Centralen och
Taxi Stockholm därifrån. Väl hemma så kändes rätt skönt att landa
på riktigt. Det är ju tur att inte varje dag på jobbet ser ut på det
här viset...

Att vara ute på det här viset är trots ett späckat schema befriande.
Man hinner med att få en massa intryck, nya uppleveleser och framför
allt att möta människor som inspirerar. Om man dessutom har turen
träffa på människor som man vet att man kommer att ha ömsesidig
glädje av ganska snart, så känns det ännu mer värdefullt...
Man växer med sådant - och vem vill inte växa?

Somnade gott vid 2-tiden med ett leende på läpparna:
Undrar vem det är som sagt åt ägaren till vinfabriken att
eller hur betyder varsågod på svenska?



Kramkram


PS) Redan nu blev det dock bestämt att jag ska tillbaka den 14-16 juli
igen för att vara med på en stor bygg- och fastighetsmässa...
Så kan det gå när man är trevlig, har ett gott uppförande och
visar vad man kan - och vill! :)

Vad ska vi ta oss till med Kerstin? Hon är irriterande
tjock och det är hopplöst att få henne att gå ner i vikt.
Hon gör till och med "inbrott" i skafferiet på nätterna
i jakt på mer mat...

Det var länge sedan vi slutade köpa skräpmat till
henne. Jag lovar - det finns inte någon i hela familjen
som får lika dyrbar, välanpassad och specialutformad
kost som vår lilla jättekatt. Ingenting tycks hjälpa.

Jodå, vi har investerad i diverse prylar för att få fart
på henne - allt från fina selar till laserpennor och
små pipande musleksaker på hjul. Hon är jätteroad
i ungefär två minuter sedan har hon lekt klart för den
dagen. Jag blir arg, provocerad men också full av
empati. Vad ska vi ta oss till med henne?

Johanna, när du nu kommer hem - för att ha ett skönt
och härligt sommarlov - tror jag banne mig att du ska
få den äran att kombinera ledigheten med kattbantning.
Ta med Kärran till Tungelsta och "glöm bort" att ta med
henne tillbaka... Ge henne till mormor i födelsedags-
present? Spring en runda med henne varje morgon?
LCHF? Viktväktarna? Dr Atkins? Herbalife? Aloe Vera?
Yoga? Pilatesboll? Gummiband? Hopprep?

Hur du gör och hur du tänker kan bli en hemlighet mellan
dig och Kerstin. Ni behöver inte avslöja ett dugg...
Jag är bara intresserad av att få se ett klart och
tydligt resultat!



Kramkram å god natt - sov gott och dröm sött!

Grattis värdens finaste Denize - nu är du äntligen färdig
med allt vad prov och läxor heter för ett bra tag framöver.

Jag kan inte låta bli att bli grymt imponerad över dig och
allt det du har lyckats med under dessa tre år på gymnasiet.
Helt fantastiskt. Och jag tror inte heller att någon som inte
upplevt det på någorlunda nära håll kan förstå all tid och
energi du har lagt ned. Allt du har satsat och allt du har
försakat. Du måste ha rekord i antal tillbringade timmar
på stans alla bibliotek, i analyser och rapportskrivande.
Du är number one när det gäller fina anteckningar och
startandet av nya projekt - kanske inte världsmästare
på att avsluta allt med samma energi, men väl Årsta-
mästare och det är banne mig inte fy skam det heller.

Nu önskar jag dig några sköna dagar inför stundande
student - med allt vad det innebär. Jag önskar dig en
trevlig studenskiva på onsdag tillsammans med släkt
och många vänner.

Och jag önskar dig all lycka i livet - det liv som är ditt!


Älskar dig!



Kramar och kärlek i massor - och mer än så!

Ja, du tjejen... Det känns lite som om tåget just har gått
och som att du står rätt ensam kvar på perrongen!

Det är inget du behöver bekymra dig om nu när det ännu 
är rusning. Det kan du ta sedan när lugnet lagt sig och
alla andra åkt vidare!



Kram


PS) Det går säkert flera tåg - men åt andra hållet...

Gå och bada så vacker du är, Evelina!
Jag håller med Johanna - man blir både
stum och får andnöd...

Wow!



Kramkram och lycka till med stundande student!



PS) Och det bästa i kråksången är att vi som har den
äran att känna dig vet att du är minst lika vacker på insidan...
Kom sedan och snacka om fullpoängare! :)