* Små barn, små bekymmer...

Denize - du är så söt när du kommer hem halv fem på morgonen...
Det kostar på att fylla 19, inte sant? :)

Hjärtar dig!


Puzz

Till Sandra + Johanna...

Vill bara säga att jag är så glad över
att ni tagit tag i er själva och i varandra.

Större än kärleken är sanna vänskapen.



Kram

Jaha, så var det ett tag sedan sist.
Igen.

De sista veckorna har varit helt sjuka.
Jag har roat mig med att jobba...
En sisådär 75 timmar per vecka!!!
Därmed har det just inte blivit så
mycket tid över till annat.
Som att blogga tillexempelt.

Min sambohambo har dansat vidare
i sitt liv och vi har nu återgått till att
vara kollegor igen. Igår hämtade han
sina sista grejer och bor numer på
söder igen. Faktiskt rätt skönt.
Även om vi fungerar bra tillsammans,
eller rättare sagt: är bekväma med
varandra, så blir det rätt jobbigt.
Jag undrar om den kvinnan är
uppfunnen som kommer att klara av
att leva med honom på riktigt, jämt
och alltid. Kanske finns hon och jag
hoppas att de i sådana fall hittar
varandra i livets virrvarr.

Förra lördagen var jag tillsammans
med Jimmie, Johanna och Nemo i
Romme för en dag i backen.
Herre jösses, det har inte hänt
sedan sist!! Lite lätt ringrostig
kastade jag mig ut i pisterna...
Eller, nu överdrev jag kanske en
smula: Jag tog mig ner i alla fall!



Från början så tänkte jag mig att jag och Nemo
skulle åka till Romme själva. Johanna tyckte att
det lät mysigt och med tanke på att Maria planerade
en helg i Horla så bokade Johanna bussbiljetter och
kom hem för att kunna åka med. Jag frågade Jimmie
också utan minsta förhoppning att få ett "ja gärna"
till svar. Och det fick jag inte heller... Frågade en
gång till - faktiskt mest för Nemos skull. Insåg att
han skulle få det så mycket roligare i backarna om
Jimmie var med. På fredagseftermiddagen pep det
till i telefonen och det kom ett sms från Jimmie som
undrade om erbjudandet stod kvar. Och det gjorde
det såklart!!

För Nemo var det premiär vad gäller skidåkning.
Det var kring 20 grader kallt och efter ordentlig
påpälsning tog vi oss bort till bebisbacken. Nemo
tyckte det var jätteskoj vilket gjorde att vi bytte
backe till barnbacken redan vid andra åket.
Det gick som en dans det också och därmed var
vi klara med barnbackarna och satte av mot de
stora, långa och branta nedfarterna. Liten, finaste
Nemo - å, så duktig du var! Så modig och tapper...
Älskar dig!



Tack min fina barn för en underbar dag i Romme.
En dag full av kärlek, solsken, skidåkning och
choklad med vispgrädde.
En dag att minnas länge.
Alltid och jämt.

Kom tillbaka till Rotebro vid 20-tiden på kvällen och
blev hämtade av Gunnar. Tack gode gud för det!! :)
Det var inte utan att man var rätt nöjd efter 50 avverkade
mil i buss samt en massa frisk luft och fysisk aktivitet.
Jimmie och Nemo hoppade av i Hökarängen och vi andra
åkte hem till Årsta för att äta och se på Melodifestivalen.
Somnade ovaggad...

...för att sedan vakna pigg som en lärka skapligt tidigt
på söndagsmorgonen. Dagen var vikt till ett besök i
Linköping, Rimforsa för att kika på Russtorp! Jättemysigt
med trevligt sällskap - det tackar jag alldeles extra för!
Efter ganska precis 2.5 timmar var vi framme.
- Ååååååå, ett sådant vackert ställe...



Det blev kärlek vid första ögonkastet
och det kändes faktiskt som om det
var besvarat. Guuuuud, så fint.
Ett paradis att må bra i
- en plats att längta till!

Givetvis var det inte bara vi som var där
för att titta. Det var säkert ytterligare
5-6 par. Men, vi var först och det är det
som räknas, inte sant?

Ikväll - en vecka senare - ringde Magnus
mig... För att berätta att de gemensamt
bestämt att det är jag & co som får den
äran och ynnesten att redan nu börja
planera för ett liv med Russtorp!
Som att vinna högsta vinsten, inte sant?





Igår kväll var jag ute på lokal med Cia och Gabrielle. Vi träffades först
i Årsta för att äta lite och göra oss fina - sedan bar det utav till
Engelen av alla ställen. Vi var minsann inte ensamma om just den
idé - satan i gatan så mycket folk! Det hade man, i och för sig,
kunnat räkna ut: lönehelg och Skåpmat på scenen... Då blir det
trångt! Meningen var att Gabrielle skulle ha sovit över hos mig
då Astrea hade tjejkväll. Hur vi nu bar oss åt är det ingen som
vet, men vi lyckades tappa bort varandra i vimlet... :) Cia tog
tåget hem vid ett-tiden och jag hoppade samtidigt in i en taxi
för att åka hem. Hade hoppats på den trevlige gotlänningen
bakom ratten, men sådan tur hade jag inte...



Lite trött och lite sliten idag, jag erkänner. Men inte värre än att jag
överlevde. Träffade Saras mamma Mona vid Åhléns i city och promenerade
med henne in till Gamla Stan där vi käkade på Michelangelo.
Jättemysigt och ett strålande bra initativ, Mona!!

Denize fyller 19 år idag... Hipp, hipp: HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!
Hon åkte till sin pappa redan igår och idag har det varit kalas - hela dagen!
Det började vid 14-tiden i Bagarmossen och fortsatte sedan hemma här.
En god middag med både för- och varmrätt, paketöppning och utgång med
kompisar senare under kvällen.

Vad mer har hänt sedan sist? Herr och fru Igemo har kommit hem igen
efter två veckor på Maldiverna, jag har haft att göra med fältassistenter,
poliser från ungdomsroteln, Amanda, Matilda och kompisar till dem...

I fredags var jag tillsammans med Nemo några timmar mitt på dagen.
Jimmie och Josefin hade en massa att göra och ingen blev gladare än
jag. Att få träffa Nemo är verkligen höjden av lycka! Han fick bestämma vad
vi skulle hitta på och det hade han inga problem med;
- Farmor, det känns som om det var väldigt länge sedan
vi var i en leksaksaffär... Och det hade Nemo väldigt rätt i.
Det var verkligen länge sedan!!! Vi hann med en sväng på
BR-leksaker i Gallerian samt en Happy Meal som grädde på
moset. Nemo, vet du en sak? Jag älskar dig!

Nej, nu är det dags för sängen.
Det känns i hela kroppen...
Och snart är det måndag igen
och då är det bara till att kavla upp
ärmarna pch spotta i nävarna igen!

Sov gott och dröm sött...


PS) Nemo, vet du en sak  - Rimforsa ligger jättenära Vimmerby
och Astrid Lindgrens värld. Dit kan väl vi åka någon gång!?

PS igen) Fick ett mail från Cia i förra veckan...
Ett mail med underbart, fina minnen. Det är bilder från vår
sista - i alla fall senaste - gemensamma vecka i Åre.





Snälla - vi måste göra om detta igen... Visst måste vi?


Kram

Ikväll skulle jag och Britta ha råkats.
Men så blev det inte.
Vi tar det nästa onsdag istället.


Kram

Du lever i en evighet.
Jag har levt i en evighet.
Det är därför jag har
mer bråttom än dig.

Skynda dig nu.
Slösa inte mer.

Älskar dig.


Puss

Söta, fina älsklingsdu...
Vi fixar det här!

Jag finns för dig.
Alltid.

Kom så pratas vi.
Och kramas.
Och gråter en
skvätt tillsammans.
Allt kommer att bli bättre.
Allt kommer att bli bra.

Nu vänder vi det här.



Puss

Du är en av de vackraste, finaste
människor jag någonsin har mött.

Om jag så bara skulle bli hälften
så fin som du när jag blir stor så
skulle jag vara överlycklig...


All min kärlek till dig.



Kram

Okej, jag erkänner...
Det är några jag kommer att
tänka alldeles extra på imorgon
då det är Alla Hjärtans Dag...

Om du tillhör en av dem
hoppas jag att du vet,
känner och förstår varför.

Om du inte tillhör en av dem
hoppas jag att du vet,
känner och förstår varför.


Kram och kärlek,
eller inte kram och inte kärlek!

Längtar och drömmer om sommaren och Russtorp!

Välkomna att titta förbi - här får vi alla plats... :)


Kram

Av artighetsskäl väljer jag att inte
i detalj kommentera och diskutera
del två i melodifestivalsåpan...
Suck och gäsp!

Men så blir jag då plötsligt lite stolt,
lite glad... Och lite berörd ändå!
Kul att en Årstatjej gick raka vägen
till Globen - du kan få låna min cykel,
om du inte orkar promenera!
Gud så duktigt du spelade rollen,
Janne... Som om det skulle spela
någon egentlig roll!!! Du är... Bäst!

Det jag däremot faktiskt tyckte var
bra var Rickards och Maries inledning...




Mer om kvällen? Ja, vad har vi gjort? Jo, vi har haft
middagsgäster såklart! Gabrielle, Astrea och Laksmir
var här på middag - jättetrevligt! Maten blev jättegod
och det är faktiskt inte det minsta tråkigt att dieta lite
- tvärtom!! Vi bjöd på halloumi med bacon, oxfilé med
en jättegod gratäng med en massa grädde och ost
och till efterrätt en kokospannacotta med hallon...
Helt OK!!

Tror vi stannar där.


Kram och snart godnatt


PS) Du, min vackraste lilla stora kärlek...
Jag drömmer om dig och längtar jättemycket,
visst känner du det? Visst kan jag somna
tryggt och låta vetskapen om att du vet,
vagga mig till sömns?  Puss

Jag är inte arg.
Inte förvånad.

Jag är mest sorgsen
och förtvivlad.

Det här säger mer
om dig, än vad det
gör om mig.

Jo, förresten...
Jag är nog förvånad.
Och arg. Mest på mig
själv för att jag inte
lyssnat, sett och förstått
sådant andra har velat
visa och försökt att få
mig att förstå...

Dumt av mig.
Jag hoppas att jag lärt
mig något av just detta.

Vilket herre-jösses-väder man vaknade upp till igår morse.
Allt blev lamslaget: bussarna rullade inte alls, inte heller
tvärbanan. Tunnelbanan gick när den hade lust - och det
hade den inte. Pendeltågen hade förseningar på upp
till 60 minuter. På vägarna var det allmänt kaos.
Hur är det möjligt att allt bara upphör att
fungera för att det snöar lite i februari?
Numer är man som bekant hambo med en hejjare till
chaufför, vilket gjorde att jag i alla fall var på jobbet redan
vid åttatiden! Maria och Gabrielle kom i någorlunda tid.
Frank kom insladdandes vid halvtvå tiden... Bingo!
Tänk, det ska vara tjejer till att klara av lite snöoväder!

Meningen var att jag skulle ha gått från jobbet SENAST
klockan tre. Och så blev det... Inte alls! Skulle träffa Lisa
och Gurra på en Stuvstakällan och ta ett glas vin med dem
vid femtiden - och kom dit en timme försent... Typiskt!
Tack gode gud att jag redan från början hade tackat
nej till att äta middag med dem på restaurangen.

Det var verkligen superkul att träffa dem. Vi räknade raskt
ut att det säkert var tio år sedan jag och Gurra sågs,
och kanske en 7-8 år sedan jag och Lisa träffades senast.
Helt galet... Och helt underbart att det nu blev av!

De är sig verkligen lika på alla tänkbara sätt. De berättade
att det senaste året har inneburit en massa spännande
förändringar för deras del. De har sålt huset i Södersvik
och bor nu i en alldeles nybyggd takvåning med terrass
mitt inne i Norrtälje. Firman har de sålt och roar sig nu
mest med att vara pensionärer och åt att älska varandra.
Tänk, de har verkligen lyckats hålla ihop hela livet...
Vi räknade ut att det nu är drygt 35 år sedan de flyttade
ihop i Flemingsberg - och sedan dess har det hänt en
hel del. Vi nämnde bara Rose i förbifarten men enades
rätt snabbt om att det fanns roligare saker att prata om.
Innan vi skildes åt så bestämde vi att vi ska fira Valborgs-
mässoafton tillsammans i Stuvsta - trevligt värre! Och,
som sagt, en och annan Valborgsmässoafton har man
minsann firat med dem tidigare genom åren... Något
säger mig att det kommer att bli något mer städat
denna gång!



Kram och massor av sol

Jahaduja... Johanna Broth!!!
Papper och penna till hands?
Bra - då kör vi:

Åttiotresjugosjustrecknioettfyraetttresexsexettåttasju!

Man tackar!



Puss och kärlek
...och strålande sol från en blå himmel!

Alltså det här är ett snabbt inlägg.
Och kortfattat. Eller, i alla fall inte långfattat...


1) Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.
Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.
Jag älskar... inte dig.

2) Jag har en kompis som heter Britta.
Hej Britta!

Britta är speciell och kanske
allra mest speciell för mig.

Britta är ett speciellt namn.
Men inte så roligt.
Britta är rolig.
Därför tänkte jag att Britta
istället ska få heta Maria-Channa.

Nej, det är inte heller så roligt.
Men det är ovanligt och speciellt, inte sant?
Maria-Channa är ovanlig och speciell för mig.
Speciellt ovanlig. Eller kanske mer ovanligt speciell.
Maria-Channa får det bli och härmed döper jag dig till det.


3) Vart kommer all snö ifrån?
Och varför?

4) Tack för billiga flygbiljetter - mer sån't.   

5) Bajs till alla parkeringsvakter.

6) A - dig vill jag träffa och prata med NU!!
NU får det räcka med alla dumheter.

7) Ost är gott.

8) Operation - inte nu men snart.

9) På jobbet redan vid 7-tiden imorgon.
Jag lovar. :)

10) Det var allt för stunden och sekunden!



Kram

Tänkte bara dela med mig av något enkelt, gott, snabbt...
Och smalt!

Blanda Keso med Creme Fraishe - rör, rör, fluff, fluff.
Rör ner lite grönsallad och en näve broccoli.
Kläm, kläm... Citron är fräscht!
Och så slutligen: vräk ner kräftstjärtar eller ett gäng
handpillade räkor, lite salt och lite peppar...

Voila - klart att äta!

Vad var det jag sa? Enkelt, gott, snabbt och smalt!


Kram

Min hambo-sambo-zombie och
jag har en väldigt öppen relation.
Så är det faktiskt och jag tror
att det är så vi bägge vill ha det
om än att vi inte pratat om det
eller gjort upp några gällande
regler. Det känns bara väldigt
naturligt... :)

Jag har också en väldigt öppen
relation med mina barn.
Så är det faktiskt också.
Och det kan ibland vara
på gott, andra gånger på ont.
Ibland kan man längta efter att få
ha hemligheter. Och ibland kan
man önska att de frågor man får
inte vore exakt, precis så där raka
och ohämmade som de är...

Igår kväll ringde Johanna och ställde en fråga:

-Mamma, får jag fråga dig en sak?
-Mmmm, absolut...
-Lovar du att svara 100% ärligt?
-Mmmm, absolut... Kanske!?
-Okej... Har du någonsin varit på 
 en swingersklubb?
-Vaaaaa??? Men, det var väl 
 då en jäkla fråga det också...
-Men snälla, svara... Ärligt!
 Jag vill känna någon som varit på en 
 swingersklubb... Det vore coolt!
 Har du det?
-Nej, det har jag verkligen inte...
-Är det sant??
-Ja, det är absolut sant. 100%...
 Jag lovar!
-Fasiken, så tråkig och omodern du är...
-Vaaaa? Är jag?? Själv då? Har du varit 
 ute och swingat runt något i Sollefteånatten?
-Nej, verkligen inte! Vad tror du om mig egentligen???


Kram

Båten är säkrast när den ligger i hamn,
men  det är inte det som båtar är byggda för...

Vad annat kan jag säga än...
TACK?

Ska kanske vara
TACK SÅ VÄLDIGT MYCKET då...




Kram


PS) Operation i april... Najs!!

Förlåt att jag säger det,
men när jag är inne på
din Facebook och tittar,
blir jag gråtfärdig...

Du är dig inte lik.
Du ser snudd på
förskräcklig ut på
vissa bilder.

Du skrämmer mig.
Och än mer skrämd
blir jag när jag tänker
på att du faktiskt skulle
kunna göra något åt
det - men väljer att
inte göra det...

Än är det inte
försent, men snart.
Snälla, tänk om -
gör annorlunda.


Kramar i massor

Lena & Klaes...

Nej, jag har inte glömt bort att det nu snart bara är
timmar kvar tills dess att planet lyfter mot Maldiverna.
Nej, jag har verkligen inte glömt det och därmed inte
heller frågan om huruvida ni har resfeber eller inte...

Det kanske bara är så att jag inte orkar?
Eller har lust? Eller är intresserad?
Eller är avundsjuk!?

Eller så är det just det jag är:
Full av ork.
Full av lust.
Jätteintresserad.
Superavundsjuk...

Ni är värda varenda sekund i paradiset.


Love you!



Kramiz

Idag har det gått 80 dagar.
Det är inte okej.
Åttio dagar.
Det är helt sjukt.
Vill bara informera dig om
att du, enligt mitt sätt att räkna,
bara har 100 dagar på dig.
Hundra dagar är om tjugo dagar.
Därefter är det min klocka som gäller.

Så, nu var det sagt.
Och det var skönt att få det sagt.

Välkommen hem Denize!
Jag har saknat dig.
Winston har kanske saknat dig än mer...
Nej förresten, vi har längtat och saknat
lika mycket och hela tiden.

Veckan har varit intensiv, bra, forcerad,
intensiv, snabb och väldigt nära.
Den har varit tröstande, stöttande,
deltagande, öm och varm.
Många möten, skratt, tårar och
bestämda steg. Uppåt. Framåt.
Stegen närmar sig.



Under nästan en hel månads tid
har du varit nära mig, på mig, över mig,
i mig. Malandes, värkandes, molandes.
Du har fyllt mig med förtvivlan, tårar och
oro. Med frågor utan svar.

Den sista veckan har skratten varit fler
och tron starkare. De tårar som rinner
är av glädje och stolthet. Du kommer
att fixa det här och jag har bestämt
mig: Jag är glad över att få vara din
vän och jag är stolt över det förtroendet.

IIkväll är du på andra sidan stan.
Det känns bra för att jag vet att
du mår bra.




Så var det då dags för premiären av
Melodifestivalen 2011. Som vi har
väntat och längat - eller inte?!

Visst är det något visst - men håll med
om att det var bättre förr, inte sant?
Nu vet man redan på förhand att man
kommer att tröttna innan det verkligen
är dags med final i Globen i mitten av
mars. Som sagt, det var bätte förr...
Tänk alla minnen man har från alla
schlagerfestivalfester man haft genom
åren i glada vänners lag...
Herre jösses och lite till!!



Rickard och Mari är årets värdpar. De som fått
det smått hedersamma uppdraget att guida
svenska folket från Luleå till Stockholm och finalen
i Globen. Rickard måste anses ha en viss program-
ledarerfarenhet, inte sant? Mari känns däremot
lite otippad och ovan...

Efter att ha sett programmet kan jag inte annat
än ge dem full pott. De skötte sig kalasbra,
tycker jag. Jag är också jättenöjd med de
låtar som gick vidare. Att Danny skulle knipa
förstaplatsen = raka vägen till Globen,
kändes väldigt väntat... Och han för-
tjänade verkligen den placeringen.

Jättejättekul att Pernilla Andersson också
lyckades hänga kvar i tävlingen...
Gillar hennes texter!

Nu är det en promenad, rena lakan och sedan sängen som
lockar mest. Inatt ska jag drömma om dig...



Kram

Grattis till att du till slut bestämde dig.
Grattis till att du hade modet att ta tag i ditt liv.

Tack för att jag får följa med dig på din resa.
Som en nära vän på vägen mot nya mål...


Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan – och förstånd att inse skillnaden.