Jag är inte...



Jag är inte arg.
Inte förvånad.

Jag är mest sorgsen
och förtvivlad.

Det här säger mer
om dig, än vad det
gör om mig.

Jo, förresten...
Jag är nog förvånad.
Och arg. Mest på mig
själv för att jag inte
lyssnat, sett och förstått
sådant andra har velat
visa och försökt att få
mig att förstå...

Dumt av mig.
Jag hoppas att jag lärt
mig något av just detta.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0