Alla var där. Och jag.
livet började i storartad stil. Minsann inte varje
år man är inbjuden att närvara då det ska delas
ut Grammisar till svensk musikelit. Verkligen inte.
Jag blev hastigt inbjuden i fredags på väg mot
Sollefteå. Björn hade fyra biljetter och såg fram
emot en kväll i vimlet tillsammans med mig,
Louise och Elin. Ärligt talat så tvekade jag först.
Dels för att jag inte alls kände sällskapet och
för att jag inte alls kände för sällskapet.
Men, så överraskade jag mig själv med att
tänka om - innan jag tänkt klart. Jag tackade
JA!!
Hade bestämt att gå från jobbet senast klockan
två för att hinna hem och svida om. Ska man på
sådana här fina kalas så gäller det att vara rätt
klädd - det räcker inte på långa vägar att bara
vara klädd. Nej, rätt klädd ska man vara.
Klockan hann med att bli kvart i tre innan jag kom
iväg - av för alla initierade kända skäl, vilka jag
ber om att få återkomma till. Halv fyra skulle jag
vara tillbaka i Gamla Stan och innan dess skulle
en hel massa hinnas med. Jag hann med det mesta
utom att hitta rätt kläder - allt jag hittade var fel -
och att hinna tillbaka till stan till halvfyra. Det fick
bli fel kläder och tjugo minuters sen ankomst.
Björn kände sig krasslig och sällskapet visade sig nu
vara tre tjejer och ingen kände jag. Ingen var ens
bekant. Kanske att jag hade sett den ena tidigare.
Som hastigast och för länge sedan.
I taxin trängdes nu fyra förväntansfulla tjejer:
En långbent - och barbent - 20-åring = Elin.
Hennes syster, som inte alls var hennes syster = Melina.
Och så en alldeles riktig Rumpnisse = Louise.
Elins pappa och Melinas mamma har en historia ihop.
Hur som helst - en gammal historia som resulterade
i en liten flicka som fick namnet Sofia. De separerade
då Sofia var liten, men lyckade behålla vänskapen
genom alla nya relationer. Ungefär samtidigt som Elins
pappa förkunnade att han väntade barn med sin nya
kvinna, så berättade Melinas mamma detsamma:
Hon väntade smått tillsammans med sin nya man
= Melina. Föräldrar som var de bästa vänner och en
gemensam halvsyster gjorde att de små flickorna
tidigt knöt band till varandra - och dessa band har funnits
med dem genom livet. Häftigt, inte sant?! Det känns lite
som om annorlunda familjer har störra förutsättningar
att överleva livet än mer ordinära sammansättningar!!
Rumpnissen Louise är alltså rumpnisse på riktigt. Ja, hon är
alltså en av de små nissarna i filmen om Ronja Rövardotter.
Coolt, inte sant?
Louise och jag fann varandra direkt och hade det
jättetrevligt på alla sätt. Hon visade sig vara en
superfin tjej, sagolikt vacker och med en spännande
historia innehållandes det mesta av stort och smått.
Att bara prata om hennes insatser som rumpnisse
känns allt annat än rättvist. Googla gärna på Louise
Raeder och se - hon har gjort massor och lite till!
Innan vi skildes åt så bytte vi telefonnummer och
bestämde att vi skulle höras av - och det löften
ska vi verkligen hålla...
Själva priscermonin skulle hållas på Kungliga Operan.
Jo, jag tackar jag... Fint ska det vara! Vi kom dit senare
än vad vi tänkt oss, men inte sist på något vis.
Vi hälsades välkomna med ett glas champagne i foajén.
Och ett till glas och ännu ett. När det ringde i klockan
för tredje gången hade vi både hunnit med att köa för
toaletten och att bubbla rätt friskt. Platserna visade
sig vara över-all-förväntan-jättebra och vi satt skönt
tillrätta när evenemanget började.
Eva Dahlgren var kvällens konferencier och hon skötte
sitt uppdrag på bästa tänkbara sätt. Att Eva är lång
är knappast en överraskande nyhet, men hur stoooor
hon faktiskt är som artist kanske man inte riktigt tänker på.
Här är alla vinnare på Grammisgalan 2011:
ÅRETS ALBUM
Robyn - Body Talk
ÅRETS ARTIST
Håkan Hellström - 2 steg från paradise
ÅRETS BARNALBUM
Orkester pop - Stava med skägg
ÅRETS DANSBAND
Lasse Stefanz - Texas
ÅRETS FOLKMUSIK/VISA
Blandade artister - Sonja Åkesson tolkad av
ÅRETS GRUPP
Johnossi - Mavericks
ÅRETS HEDERSPRIS
Dag Häggqvist
ÅRETS HÅRDROCK
Watain - Lawless darkness
INTERNATIONAL ARTIST BREAKTHROUGH OF THE YEAR
Donkeyboy
Juryns hedersomnämnande - Beach House
ÅRETS JAZZ
Dan Berglunds Tonbruket - Tonbruket
ÅRETS KLASSISKA
ZilliacusPerssonRaitinen - Wolfgang Amadeus Mozart: Divertimento
ÅRETS KOMPOSITÖR
Klas Åhlund & Robyn - Body talk
ÅRETS KVINNLIGA ARTIST
Robyn - Body talk
ÅRETS LÅT
Robyn – Dancing on my own
ÅRETS MANLIGA ARTIST
Håkan Hellström - 2 steg från paradise
ÅRETS NYKOMLING
Oskar Linnros - Vilja bli
ÅRETS PRODUCENT
Redone - Euphoria (Nicole Scherzinger, Lady Gaga)
ÅRETS SPECIALUTGÅVA
Peter Lemarc - Starkare än ord, samtliga album 1987-2008
ÅRETS SVENSKA INTERNATIONELLA FRAMGÅNG
Redone - Euphoria (Nicole Scherzinger, Lady Gaga)
ÅRETS TEXTFÖRFATTARE
Håkan Hellström - 2 steg från paradise
ÅRETS URBAN/DANCE
Familjen - Mänskligheten
ÅRETS INNOVATÖR
Iamamiwhoami
Robyn sopade - inte helt oväntat - hem de flesta grammisarna
med Håkan Hellström hack i häl...
i en ström mot Operakällan där maten skulle serveras. Tänk
att det är så som en del säger - gratis smakar väldigt gott!
Det blev en god laxcarpaccio till förrätt, helstekt oxfilé med
en smarrig parmensangratinerad potatis- och rotfruktsgratäng
samt rödvinssås och därefter kaffe och en massa chokladtryfflar.
När maten och vinet var slut satt Louise och jag kvar och pratade...
Och pratade och pratade. Så fixade vi lite mer vin och pratade
en stund till. Och lite mer... Serveringspersonalen började så
småningom att blåsa ut stearinljusen och vi förstod att det var
hög tid för oss att fnittra vidare i Stockholmsnatten.
Från Operakällaren är det inte långt till Café Opera och det var
där den beryktade efterfesten skulle äga rum. Insåg när jag klev
in genom dörrarna att det minsann inte var igår jag senast var
där. Jösses - det var en massa år sedan... Tänker inte berätta
hur många!! ;)
Det var verkligen galet mycket folk där. Man kan utan tvekan
säga att alla var där. Och då menar jag precis ALLA - och så jag!
Som vanligt när jag är på sådana här tillställningar så tänker
jag JÄTTEmycket på J + J - och på J, fast inte fullt lika mycket.
De skulle såklart ha varit med. Jag skulle självklart ha fixat
biljetter till dem. Att jag inte tänkte på det?! Så får jag
lite dåligt samvete - som vanligt... Snabbt påminner jag mig
om att det aldrig hade funkat - och att det inte är mitt
fel. Faktiskt inte.
Med en känsla av overklighet dansade jag vidare tillsammans
med Louise och alla starkt lysande stjärnor i Stockholmsnatten.
Utan dåligt samvete.
När jag väl klev ur taxin hemma i Årsta med ömmande
fötter så gjorde jag det med ett leende på läpparna...
What a night!!! Måste dit nästa år igen, såklart.
Vill ni hänga med?
Kram
Kommentarer
Trackback
