* Små barn, små bekymmer...

Så var det då dags igen.
Och tänka sig - jag hade det på känn...

J passade på att fira påsk med några öl
på påskafton och det var starten på
en ny djävla resa - utan ände, utan slut.

Från påskafton fram till onsdagen den
4:e maj så har hans liv varit skit.
Vilket såklart påverkar livet för
oss alla runt omkring.

Vi har varit inne på BAS två gånger,
vi har varit på Vianova-möten,
jag har ordnat en fyraveckorsbehandling
på Jällagården i Uppsala,
jag har gråtit, skällt, slagits, kramats,
bönat, bett, hatat, tröstat...

Och allt detta till absolut ingen nytta.
Fast det visste jag redan innan.

Det känns som om det var länge sedan sist.
Men det är det inte. Perioden av nykterhet
har varit ungefär exakt så lång som dessa
perioder brukar vara - ungefär två månader.
Skillnaden denna gång är att behandling
pågår - till vilken nytta?

Att det ska vara så svårt att själv ta beslutet
om ett nyktert liv och starta därifrån?
Vad som helst måste vara bättre än att
ligga på konstanta 3,17 i promille och vara
full inte bara av alkohol utan också av ångest?
J är fullkomligt maktlös inför alkoholen som helt
styr hans då så destruktiva liv. Fasansfullt.
Vilken jäkla drog, vilken kraft. Och alla vet vi
att den sjukdomen slutar med döden till slut.
Kroppen tar slut, säger upp sig och orkar inte
mer. Jag har sett flera människor i min omgivning,
människor jag har värdesatt och älskat, supa
ihjäl sig. Jag vill inte se en till gå samma ovärdiga
död till mötes.

Lustigt, eller mindre lustigt, är att detta sker i direkt
samband med våra mest hektiska produktionsveckor.
Detta sätter oss alla på prov - inte minst mig som
måste jobba för oss bägge. Om man tänker på att jag
normalt jobbar för tre och han för två så ska jag nu
plötsligt klara minst fem människors jobb...
Det går - men bara ett tag. Och bara tillsammans med
övriga kollegor och arbetskamrater som hjälper, stöttar,
tröstar, peppar, förstår... Och som alla gör sitt yttersta
för att vi tillsammans ska klara detta.






Tack för att ni finns.
Utan er vore vi ingenting.


Kärlek


PS) J, nästa gång det händer - då låser vi dörren och går.
Du måste se till att ordna upp ditt liv - som i mångt och
mycket är vårt liv. Du vet vad du ska göra - se till att gör det.

Hej alla finaste ni - det var minsann inte igår!

Nu igen! Tänker inte ens försöka hitta på en massa
bra ursäkter utan nöjer mig med att konstatera att
det är mycket nu. Och att det är för mycket för ofta.
Med andra ord är livet som mitt liv brukar vara.



Jag får väl börja med att gratulera Micke och Anders
på sina respektive födelsedagar... Som var igår,
för nu har det som var igår - blivit en ny dag... Du ser
så otäckt snabbt tiden rusar iväg. Snälla, kan inte
någon dra i nödbromsen? Hur som helst: Hipp, hipp
hurrraaaaa! Kanske lite långsökt, men ändå!
Kul att överraska...  Handen på hjärtat: Du blev inte
så jätteöverraskad, eller hur? Visste väl det -
du är inte lite självgod du!! :)

Vad har hänt sedan sist kan man undra?
Herre Jösses - massor, som vanligt! I påskas så
flyttade vi in med buller och bång i Rimforsa.
Så himla mysigt! Jag hämtade den jäääättteestora
bilen i Veddesta, Barkarby redan på skärtorsdagen
efter jobbet. Och hela fredagen gick åt till att fylla
det 21 kbm stora skåpet med möbler, kartonger
och allehanda pryttlar... Vilket jobb! Jag var helt
färdig innan dagen var till ända. Tack snälla, söta
Denize för all din ovärderliga hjälp. Utan dig hade
jag aldrig fått ihop det!



Vaknade tidigt på påskaftonsmorgonen. Full av pirr
och förväntan - lite som ett barn på julafton.
Var, för en gång skull, klar i god tid innan jag skulle
åka söderut. I mycket god tid, till och med!

Första anhalten var Gunnars föräldrars sommarställe
knappa timmen från stan. Där skulle vi få in mer saker
i skåpet samt njuta en jättegod påsklunch på den
soliga verandan. Att få in fler saker i bilen, var minsann
inte plättlätt... Det innebar att vi fick packa om hela
bilen vilket tog sin stund - och kostade en massa
energi, dyrbar tid, tålamod, envishet och muskelkraft!
Men, skam den som ger sig, vi lyckades till slut!
Jag bidrog just inte med mycket annat än glada tillrop,
men någon ska ju göra det också!

Planerna var att vi skulle komma till Rimforsa tidig
eftermiddag. Så blev det inte. Och sen eftermiddag
hann med att att bli tidig kväll! Maggan och Åke hade
redan hunnit med att vara där, lasta av och åka igen.
Jättetråkigt och jättetypiskt! Än mer typiskt var att det
visade sig att de tappat en soffkudde efter vägen som
de var tvungna att leta rätt på... Och de hittade den,
som tur var! Tack snälla ni för de fina sakerna och för
att ni tog er besväret att åka alla milen till Rimforsa.
Jag hoppas att snart få se er där igen!



Vi hade nätt och jämt hunnit med att leta reda på
alla nycklar, sätta på el och vatten, gå en liten
husesyn och öppnat skåpet på bilen förrän ett
lika bekant som efterlängtat motorljud hördes på
den lilla grusvägen.. En Citroën V5 av årsmodell
2003 - full med världens finaste och mest underbara
barn! Äntligen... Välkomna!

Och sedan var det bara att börja bära och kånka.
Vi bar upp, vi bar ner. Fram och tillbaka. In och ut.
Och in igen. Kvällen avslutades med korvgrillning
och ett glas rött samt värme från en av kakel-
ugnarna. Alla var vi överens om känslan av att
detta är och kommer att vara ett ställe för oss
att må bra på. Hoppas nu bara att vi alla kommer
att utnyttja det så mycket vi bara kan så att det
stackars huset inte behöver stå ensamt och längta.



Söndagen började tidigt. Men en kopp kaffe på en
solig trappa - utan att någon såg. Precis så som
det har sett ut i den dröm jag burit med mig
genom åren. Johanna ägnade större delen av
dagen åt att plugga och vi andra plockade och
fixade med än det ena, än det andra. Det klipptes
gräsmattor, byggdes utomhusduschar och stökades
inomhus. Nemo for runt och var alldeles salig över
allt som fanns att göra. Det finns hur många kojor
och gömställen som helst. Han strålande lyckligt
ikapp med solen... Älskade unge - du är farmors
lycka! Tack för att du finns i mitt liv och låt mig
alltid få vara en del av ditt!

På måndagen var det dags för hemfärd. Och det
mest fantastiska var att ingen av oss hade någon
egentlig brådska. Tvärtom. Det kändes som om vi
medvetet dröjde oss kvar... En bra och bekräftande
känsla.

När vi väl hade stängt och låst var klockan cirka 16.
Vi räknade med att vara hemma senast klockan 19.
Så blev det såklart inte. Efter allt som skulle lämnas,
kastas och hämtas så hade klockan passerat midnatt
med marginal då vi var klara med allt.

Jag vill tacka er alla för all hjälp och för att ni finns i
mitt liv - Gunnar, Johanna, Jimmie och Nemo.
Jag tänker aldrig låta er försvinna,
tänker aldrig låta er gå.


Kärlek i massor till er alla
och vi ses snart igen i Rimforsa!


PS) Då hoppas jag att vi inte blir störda av en
massa ledsamt skvaller pga att människor
i vår närhet gör en massa osedvanligt
dumma saker som sårar. Man slutar
aldrig att förvånas...

Japp - där satt den...
I det blå skåpet, igen!

Snyggt jobbat?
Nöjd?

Jag är i alla fall inte förvånad.
Men däremot bedrövad.

Idag har jag ägnat mig åt de sista förberedelserna
inför resan till Rimforsa! Jag lyckades, till slut, hitta
en bil för halva priset mot den förra - med fria mil.
Ibland ska man ha lite tur...

Denna bil ändrar dock den tidigare planeringen lite
- men det får det vara värt. Nu åker vi istället ner
i omgångar på påskafton och tuffar hemåt någon
gång under måndagseftermiddagen eller kvällen.
Det är inte någon tid som måste passas - annat
än att bilen måste vara tillbaka vid 7-tiden på
tisdag morgon.

Det känns som om det inte var så länge sedan jag
sponsrade ett sätta-bo-projekt och nu är det dags
igen. Fy sjutton vad det kostar att fylla 300 kvm.
Det känns som om pengarna är slut och det dröjer
jättelänge innan lönen dyker upp härnäst.
Den här månaden kommer att bli en kamp
mot det mesta... Alla bidrag mottages tacksamt!
Alla ni som tycker att det är er tur att bjuda igen
- gör det nu!

Ännu återstår det en del att handla innan det är
dags att åka ner. Och där ryker en tusenlapp till.
Och sedan ska pigsängen hämtas och betalas...
Bye, bye ytterligare 1700:-.

Någon som vill dela landställe med mig?
Ni är välkomna att köpa in er!!

När jag irrade runt på ÖoB tidigare idag så sprang
jag på Sandra - en gammal kompis från ett av mina
tidigare liv. Hon heter numer inte samma sak i efter-
namn, är mamma till två småttingar, lyckligt gift,
hundägare och bor i radhus. Och, ja, de har en Volvo!
Jättekul, att träffa dig Sandra - har alltid gillat dig...

Hann också med en sväng förbi hos Anna-Karin
och Roland. Jättekul att se deras nya hus som absolut
har det bästa läget av alla på hela gatan. En stor ute-
plats i direkt söderläge, utan någon som helst insyn är
verkligen grädde på moset! Grattis er och lycka till!

Johanna har åkt till Tungelsta idag tillsammans med
Winston. Och där blir hon kvar tills på lördag. Jimmie
kommer att ansluta på lördag morgon och redan på
fredag kommer farfar att hämta Nemo på Muskö.

Det är sommar ute.
Pengarna är slut.
Det står en stor lastbil
utanför på gatan...

Vad var det som hände??



Kram

Tänkte bara be om att få
önska alla nära och kära,
samt alla kära som
inte är nära, en riktigt
GLAD PÅSK med massor
av värme, solsken och
ÄGGstra myclet kärlek!

Kram

Jättemånga kramar, massor av tårta och mängder
med paket önskar jag er på era födelsedagar...

Maria, Berit och Elisabeth!

Helena, nu vill jag att du vaknar och blir frisk.
Du älskar våren, det vet jag - och det är
verkligen vår ute nu...

Solen skiner - för dig!


Längtar.
Saknar.


Kram

Nu är det bara att hålla tummarna för en fin kväll
med mycket sol över Söderstadion, tre poäng till
Hammarby och en hejarklack som sköter sig på
ett föredömligt sätt!



Kram

Grattis på kalasdagen - världens bästaste Arvid!

Kramar och kärlek i massor från mig och de mina.


                

Ni som känner mig, kan ha hört det förrut.
Ni som inte känner mig, kanske aldrig ha hört det...

Oavsett vilket - för det spelar faktiskt ingen roll -
så säger jag det igen... Vissa saker kan man inte
säga nog många gånger:

Herre jösses i himlens höjd vilka helt fantastiska
barn jag har. Om ni bara visste... Nu vet ni!

Älskar er!



Pussar, kramar, kärlek och lycka
från er mamma  <3 <3 <3 <3 <3

Johanna och jag tog en härlig promenad med Winston
i det underbara vädret. När vi gick förbi Palmyra Kebab
i Årsta Centrum - vem stod väl där om inte Mr Kebab
himself - i egen hög person!



Lockandes, pockandes, leende och viftandes med sin
stora mustasch en och en stor härlig kebab i bröd!

Vi kunde inte motstå... Kebaben alltså! Köpte varsin
och varsin dricka. Ner i påsen, uti solen och raka vägen
högst upp på berget i solen där vi picknickade och myste
så det stod härliga till tillsammans med Winston!



Det var så trevligt att håret reste sig - till och med på
huvudet! Jag har redan fått nyfikna frågor och kommentarer
angående min frisyr - och det kan jag förstå! Tyvärr kan
jag inte avslöja var jag klipper mig eller vad jag använder
för produkter för att få till det... Det är en hemlighet -
en väl förborgad hemlighet!! :)



Kramkram

Ibland så bara väller det över en.
Det känns i hela kroppen.

Uppifrån och ner.
Nerifrån och upp.
Inifrån och ut.
Utifrån och in.

Kärleken till barnen.
Kärleken till vännerna.
Kärleken till livet.

Nu är en sådan gång.

Gud, så trött man kan bli på sig själv.
Helt less, faktiskt...


Kram

Igår kväll mådde jag verkligen inget vidare.
Oss två emellan - jag trodde nästan att jag
skulle behöva åka till sjukhuset...

Det tryckte, klämde, bankade och bultade.
Det strålade hit och dig - inifrån och ut.
Så mådde jag illa... På riktigt.

Till slut lade jag mig och bestämde mig
för att sova bort det - i alla fall tills dess
att Johanna skulle komma hem.

Jag slumrade oroligt och var halvvaken
då hon kom hem vid tretiden. Bestämde
mig för att faran var över - trygg och lugn
med att inte vara ensam i sängen! :)

Alldeles nyss dök ett sådant där konstigt
mail upp i min inkorg - ett spam-mail.

Som avsändare stod: Himmelsposten.
På ämnesraden stod: Hjälmarsvägen 10
är en utvald adress...

Nu är jag inte skrockfull, men håll med
- lite läskigt verkar det väl? I alla fall ganska
konstigt... Ett märkligt sammanträffande,
snällt sagt!

Nu har jag emellertid inte tid att bli postad
till himlen. Inte den här helgen i alla fall!
Ikväll blir det AW på Ringos på söder.
Leo Beck spelar och jag hoppas på att det
dyker upp en massa gamla och nya vänner.
Imorgon, lördag, ska vi sammanstråla med
hela den Backlundska klanen redan vid
17-tiden. Vi börjar med en öl, i solen, vid
Engelen och sedan mönstrar vi på Vindhem
för värsta partyresan!

Trevlig helg med en massa kramar, kärlek
- mera sol, mera värme... Mera vår - NU!!!

Vilken ovanlig kväll!

Plötsligt var huset fullt av brudar och hundar.
Det pratades, babblades och dracks vin.
Vi käkade, tog på sterila handskar efter
konstens alla regler, plockade stygn
sminkade och piffade till oss...

Så ringde potatismannen och alla fick bråttom.
Alla skulle iväg på sitt. Denize hamnade på
McDonalds vid Östberga och fick lära sig allt
om små knölar från den skånska myllan, Sara
åkte hem till sig och Johanna drog iväg in till
stan för att träffa gamla vänner med mycket
längtan. Denize kom hem med famnen full
av potäter i påsar, sms:ade febrilt, tog på
den stora hunden kopplet och gav sig av
till Samir med smakprover...

Och jag ska plocka undan, diska upp, ta reda
på kläder slängda på sängen, sätta ett plåster
på handen, ta en fika, kolla på Kniven mot
strupen och krypa ihop i soffan...

Så tyst allt blev.
Så tomt.
Så vanligt.

Vilken vanlig kväll!



Kram

Finns det något skönare än en renbäddad säng?
Ja, det kanske det gör - när jag tänker efter...

Finns det något värre än ett nytvättat madrassfodral
som liksom alltid är arton nummer för litet när man ska
pressa in skumgummi-madrass-helvetet? Vilket i sin
tur resulterar i att det känns som om man tar plats
i en liten bucklig gummibåt när det är dags att sova...
Nej, det gör det inte - jag har tänkt efter!



Kram och snart godnatt - hoppas jag!


PS) Det där var väl ett hyfsat kort och koncist inlägg,
Danne? Du ser - ibland händer det! PPPPPP&KKKKKK

Merre, merre, merre...
Yes! No? Yes? No!

Nu gäller det att smida
medan järnet är varmt.
I alla fall lite ljummet...

Eller så gör man klokt
i att låta det stanna vid
en tanke?!?

Det som inte har skett
före nu, kommer inte att
ske efter nu heller...

Sorry, Johanna!
Men, du har ju  i alla fall
Winston, Kerstin, Vilda...
Och Apis!!


Aj lavv jo!


Puss

Visst sa jag väl tack för kaffet?
Nästa gång bjuder jag... :)


Kram

Ikväll när jag kollade en stund
på tv:n, dök du upp i mina tankar.

Och jag vet att jag dök
upp i dina tankar också...
Om du såg på samma program.

Man kan komma långt genom att
tänka. Och med telepati kan man
komma ännu en bit.

Så långt att det räcker.
För en stund i alla fall.


Kramar och kärlek
-då, men inte nu...

På fredag,
på fredag,
på fredag...

På lördag,
på lördag,
på lördag...



Kram