* Små barn, små bekymmer...

Så var det då dags igen.
Och tänka sig - jag hade det på känn...

J passade på att fira påsk med några öl
på påskafton och det var starten på
en ny djävla resa - utan ände, utan slut.

Från påskafton fram till onsdagen den
4:e maj så har hans liv varit skit.
Vilket såklart påverkar livet för
oss alla runt omkring.

Vi har varit inne på BAS två gånger,
vi har varit på Vianova-möten,
jag har ordnat en fyraveckorsbehandling
på Jällagården i Uppsala,
jag har gråtit, skällt, slagits, kramats,
bönat, bett, hatat, tröstat...

Och allt detta till absolut ingen nytta.
Fast det visste jag redan innan.

Det känns som om det var länge sedan sist.
Men det är det inte. Perioden av nykterhet
har varit ungefär exakt så lång som dessa
perioder brukar vara - ungefär två månader.
Skillnaden denna gång är att behandling
pågår - till vilken nytta?

Att det ska vara så svårt att själv ta beslutet
om ett nyktert liv och starta därifrån?
Vad som helst måste vara bättre än att
ligga på konstanta 3,17 i promille och vara
full inte bara av alkohol utan också av ångest?
J är fullkomligt maktlös inför alkoholen som helt
styr hans då så destruktiva liv. Fasansfullt.
Vilken jäkla drog, vilken kraft. Och alla vet vi
att den sjukdomen slutar med döden till slut.
Kroppen tar slut, säger upp sig och orkar inte
mer. Jag har sett flera människor i min omgivning,
människor jag har värdesatt och älskat, supa
ihjäl sig. Jag vill inte se en till gå samma ovärdiga
död till mötes.

Lustigt, eller mindre lustigt, är att detta sker i direkt
samband med våra mest hektiska produktionsveckor.
Detta sätter oss alla på prov - inte minst mig som
måste jobba för oss bägge. Om man tänker på att jag
normalt jobbar för tre och han för två så ska jag nu
plötsligt klara minst fem människors jobb...
Det går - men bara ett tag. Och bara tillsammans med
övriga kollegor och arbetskamrater som hjälper, stöttar,
tröstar, peppar, förstår... Och som alla gör sitt yttersta
för att vi tillsammans ska klara detta.






Tack för att ni finns.
Utan er vore vi ingenting.


Kärlek


PS) J, nästa gång det händer - då låser vi dörren och går.
Du måste se till att ordna upp ditt liv - som i mångt och
mycket är vårt liv. Du vet vad du ska göra - se till att gör det.