Tommy


Tommy

Alltså gårdagens sena samtal förvirrade mig.
Och gjorde mig förtvivlad och orolig.

Hur mår du egentligen?
På riktigt?
Är det du sa sant?
Ska du dö inom en månad?
Varför har du inte berättat?
Varför kämpar du inte?
Även om det inte längre finns något
att kämpa för och emot så måste du...
För din dotters skull.

Vi har träffats två gånger.
Första gången för tre år sedan.
Andra gången för 1,5 år sedan -
som hastigast. Man kan inte älska
en främmande människa - så till den
milda grad - efter två flyktiga möten.
I min värld är det inte möjligt.

Tommy - du får inte bara lägga dig
ned och dö. Du måste kämpa.
Livet är värt att kriga för.


Kram

















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0