* Små barn, små bekymmer...

- Kunskap är aldrig tugnt att bära,
var ett av pappas standarduttryck när
man suckade tungt över alla läxor.
Och visst är det så - nästan jämt.

Och om nu kunskap inte alls är tugnt.
ja då måste vi kunna enas om att det är lätt!?
Och lätt är det då inte alltid - att lära.
Det kan vara nog så tugnt.

Motsägelsefullt det där med kunskap, inte sant?

Nu ikväll lärder jag mig något nytt.
Det var lätt. Och tänka sig att den kunskapen
kommer att förändra min värld, min attityd och mitt
sätt att uppträda mot andra.

Jag kommer att kunna ta ett rakryggad kliv ut
från en av mina garderober. Utan att vända mig
om, kommer jag att lämna alla mina lik bakom mig.
Alla jag möter kommer att se skillnaden.
Att jag inte längre ser ut som förr.
Att någonting stort har hänt.
De kommer att se det på mitt sätt att röra mig.
På det lycksaliga leendet på mina läppar.
Kanske kommer någon jag möter uppfatta mig
som mallig? Kanske lite överlägsen? Speciell?

Lugn, det är bara jag. Samma gamla vanliga jag.
Nästan. Skillnaden är bara att just lärt mig något.
Jag har lärt mig något som gör att jag har lättare
att hitta vägen till det mål jag så länge drömt om.
Som jag har trånat efter.



Jag har irrat runt i blindo under fler år.
Likt en blind höna har jag letat efter mina korn.
Jag har famlat i ett tomt intet.

Jag har frågat om hjälp.
Jag har beskrivit i ord och bild.
Ingen har kunnat visa mig den rätta vägen.

Kilometrar och mil har jag avverkat i min jakt.
Gata upp och gata ned.
Kors och tvärs.
Fram och tillbaka.
Jag har varit nära.
Men aldrig närmre än nära.

Ikväll ramlade kunskapen över mig.
Som en blixt från klar himmel.
Av en slump och tillfällighet.
Plötsligt tändes ljuset och i samma
ögonblick förstod jag att jag alltid
letat efter fel sak.
Jag har kallat det för
ett annat namn.
Jag har trott.
Jag har trott att jag har vetat.
Nu vet jag.

Man kan inte leta efter äpplen
om man är sugen på päron.
Man kan inte fråga efter fisk,
när man egentligen vill ha fågel.
Man kan inte säga vitt
om man menar svart.


Man kan inte fråga efter boots, typ.
Inte heller efter cowboykängor
eller mc-stövlar, när det är
PRIMEBOOTS man drömmer om.





Tack pappa.
Du hade rätt.
Kunskap är aldrig tungt att bära.
Och man blir mycket lyckligare om fötterna!



Kram