Det är väldigt...
Det är väldigt jobbigt
att tycka väldigt illa
om någon.
Det är lite mindre jobbigt
att nöja sig med att inte
tycka om.
Att låtsas tycka om någon
fast man inte gör det är
snudd på omöjligt.
Att envist tycka om någon
som ingalunda förtjänar
ens kärlek känns oerhört
slösaktigt och riktigt dumt.
Så, hur gör vi?
Jag tror att det smartaste
är att du ser till att hålla
dig på ett behörigt avstånd.
Att du noga planerar för att
inte komma i min väg.
Jag jobbar med känslan att
du inte finns. Och försöker
acceptera vetskapen om att
du aldrig fanns. För om sanningen
äntligen ska fram så gjorde du
ju aldrig det. Inte på riktigt...
Respekt förtjänar man.
Nej, jag hyser inte minsta
respekt för dig...
när ska du börja leva ditt liv, där bara du lever? Och när ska du sluta leva ditt liv genom andras liv? Livet är så kort, lev DITT liv själv, inte genom andras. Lycka till.
Hej igen, i mörkret!
Nu ska vi se vad och hur det är du skriver...
"när ska du börja leva ditt liv, där bara du lever?"
- När jag ska börja leva mitt liv, där bara jag lever? Jag vet inte riktigt hur du tänker och jag vet verkligen inget om dina värderingar. Jag tycker livet är massor med saker. Livet är inte en ensam promenad på en ensam stig. Livet är så mycket mer...
Livet är: respekt, ödmjukhet, glädje, sammanhang, ögonblick, stora, små, skratt, gråt, gemenskap, dag, natt, regn, sol, måne... Livet är allt. Och mitt liv innehåller allt. Och vem är egentligen du att tala om för mig hur mitt liv ska levas? Du verkar ha fullt upp med ditt eget - koncentrera dig på det i stället!
"Och när ska du sluta leva ditt liv genom andras liv?"
-Hur menar du där? Jag känner inte att jag lever mitt liv GENOM andras liv. Gud, så jobbigt det låter... Som om vore knuten till en respirator eller nå't!! :) Att däremot leva sida vid sida men andra människor känns bra. Det passar mig... Men tydligen inte dig - och all respekt för det så länge du går genom livet med någon slags känsla och eftertanke.
"Livet är så kort..."
-Ja, det är helt riktigt! När man var liten kändes det som en Ocean. Nu mer som en hemlig sjö, i en hemlig skog. Det gäller att väl ta tillvara på de dagar man har.
"Lev ditt liv själv..."
-Ja, det ska gudarna veta att jag gör.
I alla fall ganska ofta. :) Men, som jag tidigare skrev - jag tror inte på din modell och ditt förslag: Att man ska leva livet själv... Jag tror heller inte att man ska leva genom andra - men självklart tillsammans med, sida vid sida...
"Lycka till"...
-Så länge du inte vågar stoppa fram hakan och visa din nuna i ljuset så behöver du heller inte önska mig lycka till. Ta hand om ditt du - men gör det bra. Och bättre kan du...
Kram
Och när ska du sluta leva ditt liv genom andras liv? Livet är så kort, lev DITT liv själv, inte genom andras. Lycka till.
