Det känns som om...






Det känns som om jag de senaste dagarna har tagit viktiga
steg i mitt liv. Steg jag borde ha tagit för länge sedan...
För jättelänge sedan.

Det vilar något skönt och lugnt i mina steg - men också
mycket sorg och förtvivlan. Du hade inte behövt låta mig
gå. Du hade kunnat behålla mig om du verkligen hade
önskat så. Jag tror att du ville men att du inte förstod.
Att du inte tog mig på allvar - inte en endaste gång under
alla dessa år. Att du spelade ett på tok för högt spel med
insatser långt över vad du egentligen hade råd med.
Jag vet att det var så. Jag vet att det är så.

Jag önskar dig all lycka med ditt fortsatta arbete och allt
det du kommer att möta på din väg. Jag hoppas - men
tror inte - att du tagit lärdom av det som hänt. Du och
dessa år har lärt mig en massa om mig själv och min
kapacitet. Jag vet vad som är viktigt för mig, vad jag
ska eftersträva och vad jag ska akta mig för.

Att du inte kan tacka mig och önska mig lycka till visar
vilken liten kille du är. Och att det beslut jag tagit är
helt rätt.

Lycka till - av hela mitt hjärta!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0