* Små barn, små bekymmer...

I onsdags morse hämtade jag "moster Barbro"
tidigt vid Årstaberg för att skjutsa henne till
Nacka Närsjukhus. Därifrån var det full fart till
Hökarängen för att parkera bilen på Pepparvägen.
Det långa benet för det korta till tunnelbanan,
vidare till Fridhemsplan och ännu ett möte på
Kungsholmens Stadsdelsnämnd. Jag kom först
med fika och macka i högsta hugg, därefter kom
Denize som innan hade lämnat Winston i Gamla
Stan. Sedan ramlade Anders in och sist dök
Maja upp. Mötet handlade mest om att uppdatera
de övriga om läget. Sladdade in på jobbet först vid
10.30-tiden... Så kan det bli ibland!

Under tiden jag var på möten och jobbade tog
Jimmie hand om bilen och gjorde den fin. Jättefin.
Jobbade bara fram till klockan två. Åkte därefter
tillbaka Hökarängen för att hämta fina bilen...
Tack, finaste Jimmie för hjälpen!

Ut till Saltsjö-Boo och träffade Kaj. Och blev kär...
I en bil. Hade inte minsta problem att övertala
mig själv att jag minsann är värd en ny, STOR bil.
Kaj tittade på mig med rynkad panna och räknade
snabbt ut att det mest ekonomiska och kloka jag
kan göra är att med ett leende på läpparna kosta
på Citroenen de 23.000:- som servicen kostar.
Därefter har jag en bil som kommer att rulla
i många mil till... Om än att den kanske är
en smula tråkig!

Åkte från Kaj och hämtade upp en nyopererad och
nygipsad låtsasmoster på Nacka Närsjukhus.
Lämnade av Winston i Årsta och åkte raka vägen
till Tumba... Centrum! Var bara tvungen att kolla
ett par saker - och ett par julklappar blev det.
Till Nemo - förstås!

Så åkte vi hem till Barbro till slut. Och allra mest slut
var "moster"! Vi käkade Pasta Bolognese med tända
ljus och ett glas rött. Pratade om ditten och datten -
om allt mellan himmel och jord. Och om lite till. Vi pratade
om dig och om dig och om dig. Men, om dig sa vi inte ett
ord. Och inte om er heller.

Malin, Sören och Sara kom förbi. Förutom liljor till Barbro
hade de med sig en dvd-skiva med inbrända gamla super-8
filmer. Herre gud så man såg ut. På den tiden också!
Jag måste komma ihåg att snällt be om en egen skiva
med alla filmsnuttarna på!

Under kvällen rådfrågade jag alla killar jag känner angående
ett eventuellt bilbyte och fick lika många olika svar som jag
har vänner. Ingen tyckte likadant. Och ingen verkade tycka
som jag. Innan jag hade funderat klart var kärleken borta
- den andra bilen hade blivit såld. Mitt framför näsan på mig.
Typiskt

Kröp ned i Barbros loppisfynd till kretongsoffa och somnade
tvärt i rena lakan - som en fortsatt lycklig ägare till en Citroen
som inom kort kommer att vara nyservad, nybesiktigad och
ha en alldeles sprillans kamrem... För 23.000:-!