* Små barn, små bekymmer...

Så, har snart ännu en helg passerat.
I fredags kväll var vi hemma hos Maria
och Anders i Midsommarkransen på middag.
Det bjöds på fisksoppa, vin, vitlöksbröd,
ost, kex, kaffe, Idol, febriga barn, snoriga
barn och övertrötta barn. Och en stor best
till hund.



Vid ett-tiden tackade jag och Frank för oss.
Janne hade påpassligt nog tassat iväg redan
vid 19.30-tiden för att se Christopher göra
debut med AIK-tröjan i ett derby mot Djurgården.
Han sa att han skulle komma tillbaka då han
gick. Jag såg minsann att han höll fingrarna
i kors bakom ryggen. Iréne packade ihop strax
före klockan elva. Hon är så söt och jag undrar
ärligt talat om inte hon fortfarande befann sig
i något slags chocktillstånd då hon vaknade på
lördagsmorgonen!

I lördags på dagen var jag ute en sväng i det
fantastiska höstvädret. Bland annat åkte jag
över till Hökarängen för att hämta upp Jimmie,
och på vägen släppte jag av Johanna på Gullmarsplan
där hon skulle träffa kompisar som hon sedan skulle
hänga med på kvällen.



Väl hemma igen var'e pussåhej till Denize och Winston
som skulle tillbringa lördagskvällen i Bagarmossen hos
pappa Baki. Pula och plockade lite hem, gjorde mig
lördagsfin och åkte in  mot Centralen där jag skulle
träffa Hanna, en gammal fotbollskompia, och hennes
svensk-polsk-norska kompis Bettan. Vi hamnade på en
rätt mysig restaurang med lediga bord en kort promenad
från Centralen. Vi satt som bäst och planerade kvällen
med nypåfyllda glas efter middagen då Hannas mobil
ringde. Det var den mer än märkliga man hon hänger ihop
med sedan Hedenhös. I alla fall har de hängt ihop de
senaste 25 åren.

Hanna hade tidigare på kvällen berättat att hon aldrig
är i stan. Mannen, polis till yrket, skjutsar henne till jobbet
varje morgon och väntar utanför porten då hon slutar.
Från allra första början tyckte Hanna att det var himla
gulligt och omtänksamt. Nu har hon sedan länge tänkt
om - med det har inte mannen. Nu, när telefonen ringde,
var det han. Hanna sa just inte mycket under samtalet.
När hon lagt på så berättade hon att det inte skulle bli
någon fortsättning på kvällen. Att mannen fått för sig
att Hannas kväll var slut och nu stod han utanför och
väntade med bilen. Hanna svepte sin nyss beställda
öl, stoppade in ett Stimorol i munnen, tackade för sig
och skyndade iväg med Bettan hack i häl. Själv gick
jag tillbaka till tunnelbanan - fast besluten att kontakta
Hanna redan nu i veckan. Inte för att jag har med deras
liv och leverne att göra, än mindre hur de har de i sin
relation men jag känner Hanna rätt väl efter de 35 år
vi känt varandra för att se sorgen i hennes ögon.
Kanske kan jag hjälpa henne på någon sätt?



Jag hann nätt och jämt komma hem förrän jag fick
främmande. Kent hade vägarna förbi på väg mot Uppsala.
Han hade varit på något samtal söder om stan och skulle
nu åka hemöver. Då timmen var sen och en av sängarna
var tomma så erbjöd jag honom att få sova kvar.
Och det tackade han minsann inte nej till!

Jag gillar Kent. Blir glad, lugn och mår bra med honom.
Kan inte låta bli att imponeras av Kent som person
och det han jobbar med. Han är verkligen ett bevis för
att ingenting är omöjligt och aldrig är det försent. Även om
priset stundom har varit högt och resan tuff så har han
lyckats så bra... Du är fantastisk och jag känner en sådan
ödmjukhet och respekt för dig.

Kent, som skulle upp tidigt idag på morgonen för att åka
till Uppsala och jobba, sa god natt vid ett-tiden. Själv så stökade
jag omrking en stund innan jag kom till ro - som vanligt.
Jag hann nätt och jämt slumra in förrän Johanna dök upp.
Och dök ner - i sängen. Strax därefter - kändes det som -
hörde jag Kent tassa runt i hallen och köket för att inte
väcka oss.  Puffade kudden tillrätta, vände på mig, slöt ögonen...
Och plötsligt var klockan på tok för mycket. En halvtimme kvar
till hämtning och tusen saker som skulle fixas. Hann - nästan.
Fick göra det sista i bilen.




Väl hemma igen blev det en lugn och skön eftermiddag.
Jag har, ärligt talat, inte gjort en endaste vettig sak idag = skönt!
Vi hjälptes åt att göra pizza till middag. Höstkantareller + lammkorv
och färska tomater kanske inte låter jättegott - men det var det!

Ja, och sedan blev det kväll. Och ensam mamma söker. Och en
kvällspromenad med Winston. Och lite mer tv. Och natt.
Och nu är det redan måndag.

God natt och sov gott!