* Små barn, små bekymmer...

Nu är det kanske inte så många som vet om det.
Och sannolikt är det än färre som bryr sig.
Men alldeles sant är att jag har en lillasyster i Värmland.

Ja, vi är alltså systrar på riktigt men låtsas helst inte om
det. Och vi pratar aldrig om det. Och heller aldrig med
varandra. Skälen till detta är flera, men vi kan nog inte
komma på ett enda så där på rak arm och utan att få
fundera.

Nu tycker vare sig min syster eller jag att det är så vikigt
längre att komma ihåg varför man är osams - huvudsaken
är att man kommer ihåg att man är osams. Och det gör vi.

Genom åren har jag vid ett flertal tillfällen och på olika sätt
bett henne om en kvart av sitt liv för att få berätta en
massa saker jag tycker att hon bör veta. Cathrine vill inte
lyssna. Kanske den dagen jag känner mig mogen och det
är inte nu, svarade hon sist barnen fick med sig en fråga
från mig. Den dagen Cathrine är mogen är det ganska
osannolikt att jag kommer att ha tid. Eller lust. Eller känna
mig mogen.

Min syster bekräftar för mig - i mångt och mycket - det
jag redan visste: Att blod inte alltid är tjockare än vatten.



Hur som helst - nu var det inte min och min systers relation
jag tänkte skriva om. Jag tänkte faktiskt bara framföra en
gratulation till de nästan 100.000:- hon vann på hästar
tillsammans med sin man den 6:e november. Det var bara
synd, tycker jag, att ni inte lurade på mamma en andel också.
Hon, om någon, hade varit värd en sudd pengar!

Delad glädje - dubbel glädje, visst?
Grattis Cathrine!





PS) Nu vet jag att mamma inte läser min blogg... Därmed
vågar jag fråga en sak: Kan det vara så att du tänker
överraska mamma med en resa - till våren  och tillsammans
med er för vinstpengarna? Kan det kanske vara något som
tomten kommer att överraska med? Schhhh, jag säger inget.
Jag lovar - med handen på hjärtat!!!