Snopet
Du JTA (eller är det kanske TJA?),
jag måste faktiskt få säga en sak.
Kanske håller du med?
Kanske förstår du vad jag menar?
Hur jag tänker?
Eller inte?
Ärligt talat - det är inte så viktigt...
Visst känns det lite snopet att i tio år ha trott
att man haft något. Att det funnits något starkt.
Något man älskat, hyllat och värnat om.
Som man nästan känt sig lite beroende av.
Som man blivit glad och varm av.
Något man hoppats och trott på.
Kärlek. Värme. Något fint.
Plötsligt en dag inser man att ingenting
var sant. Att ingenting fanns på riktigt.
Att allt var önskningar, drömmar och illusioner.
En verklighet som som spårlöst försvann.
Betyder det att allt bara var ljug?
Eller är det så att det som var sant igår
inte behöver vara sant idag - men ändå
inte osant?
Frågorna är många och svaren kommer jag
nog aldrig att få. Det gör att mina tankar,
idéer och spekulationer kan få ett fritt och
ostört spelrum.
Tack för det.
En annan sak jag tänkt på...
Som det är nu så är det du som lägger nivån
på både det ena och det andra. Och det är helt
okej. Men vet du, jag tror alldeles säkert att
du kan höja ribban. Det klarar du.
Ha en fin vecka!
Kram
Kommentarer
Trackback
