Krasch Booom Bang - del 2...
Ja, att den här veckan - som snart är över -
också skulle bli en skitvecka räknade jag ut
redan förra söndagen.
Jag vet att man inte kan rå för att man är sjuk.
Jag vet att man inte kan hjälpa det.
Men jag hatar att det ska vara så jäkla svårt
att förstå att man är sjuk och att det därmed
ska vara stört omöjligt att tacka ja till den
hjälp som finns att få...
Jag lider med alla barn som far illa.
Jag lider med alla flickvänner, mammor, föredettor,
släkt, vänner och kollegor som kommer i kläm.
Jag mår dåligt över att se dig vara sjuk.
Jag mår dåligt av att se dig misshandla dig själv.
Jag gör vad jag kan för att stötta, hjälpa och finnas där...
Balanserande på en tunn tråd väl medveten om hur
lätt det är att trampa snett och därmed bli medberoende
istället.
Jag mår illa av alla lögner.
Av alla svek och brustna löften.
Din ångest går att ta på.
Den känns i hela rummet.
Aldrig har jag sett dig må så dåligt tidigare.
Aldrig.
Du gör ont.
Jag hoppas att denna gång på riktigt var den sista gången.
Jag hoppas att du denna gång ska hålla det du lovat.
Du har en tuff resa framför dig, men du måste göra den.
Och vi är med dig.
Vi alla finns där.
All min kärlek, respekt, mod, styrka och stöd till dig.
Tillsammans fixar vi det här.
Men du måste göra jobbet...
Kram
Kommentarer
Trackback
