Du...
Du, jag såg dig då jag var ute och gick.
Tänkte bara säga en sak - du klär i glasögon.
Och utan.
Hoppas att allt är bra med dig och de dina.
Det händer ibland att jag tänker på dig.
Allt känns som längesedan.
Jag har nästan glömt bort hur du låter.
Hur du känns. Hur du doftar.
Hur det känns då du tar i mig.
Tack för den tid vi fick.
Och tiden efter det.
Och den sista tiden.
Jag önskar dig all lycka i livet.
Kram
Fina tösa!
För de första vill jag säga att jag helt ÄLSKAR din blogg. Den blir aldrig tråkig, som många andras..
För de andra.. Din dotter, hennes blogg? död?
3. Snart kommer jag upp igen och våldgästar er men nu Terran.. Nu är de faktiskt min tur att sova på soffan! Inget snack om saken.
Ha en go vecka så ses vi den 8 dec.
Puss!
Hej finaste Maria och tack för din fina kommentar...
Sådant värmer gott i hjärtat i novembermörkret.
Vad gäller Johannas blogg så tror jag dessvärre att det är som du skriver. Den är död. Avliden. Borta. Visst är det tråkigt? Jag ska banne mig prata med henne igen och höra om hon inte kan ta tag i den på nytt!!
Sorry darling - soffan är redan tjingad och plingad. Det hänger en stor lapp på den där det står reserverad...
Ses snart - du är sååååååå välkommen!!
Pusspuss
