Jag har klantat till det...
Tänk att frestelse ska vara så svårt att stå emot,
när längtan pockar på.
Tänk att det ska vara så svårt att låta bli att hungrigt stoppa i sig,
saker man inte borde när suget är starkt.
Tänk att det ska vara så svårt att hålla fingrarna i styr,
även fast man vet var det kommer att sluta.
Ikväll hade jag inget motstånd alls att erbjuda.
Ikväll snubblade jag.
Ikväll föll jag i alla hål.
Ikväll trotsade jag.
Nu sitter jag här, ensam tillsammans med mitt dåliga samvete.
Vi pratar och diskuterar. Fram och tillbaka.
Jag vill inte älta. Tycker att vi kan överse med det som hänt.
Jag är villig att lova att försöka stå emot frestelsen nästa gång.
Samvetet vill diskutera mera.
Vill analysera.
Vill få mig att förstå.
Fram och tillbaka.
Upp och ner.
Och en gång till.
Jag vill att vi ska bli sams.
Att vi ska kramas och förenas.
Jag vill inte somna osams.
Ärligt talat - hur lång preskriptionstid är det på
en skål popcorn med lite smör och salt?
Kan vi inte bara glömma bort det och hur lätt popcornen slank ner?
Och hur gott det var? Och hur jag njöt?
Nu glömmer vi det och sover.
Som vänner.
Kram
PS) Tack för att du ringde och berättade
att du är hemma och att allt är bra, hjärtat!
