* Små barn, små bekymmer...

Inte bara en ny dag - eller flera nya dagar - sedan sist. Nu är det minsann ett nytt år! Vi har just, med nöd och näppe, avverkat 2000-talets första decennium. Bye, bye 2009 - Välkommen 2010!





Sedan jag senast skrev har det just inte hänt så mycket... Jag jobbade måndag, tisdag och onsdag. Skönt med vanliga dagar. I alla fall nästan vanliga dagar. Fick undan en del men inte allt av det jag hade tänkt mig. När man är alldeles själv på jobbet är det lätta att falla in i någon märklig zombie-lunk och tappa fokus.

Nemo kom och hälsade på mig i måndags kväll och sov kvar till tisdag. Nej, nu tappade jag dagar igen. Han kom hit i tisdags och blev kvar tills i onsdags - så var det. När han kom, efter en vecka på landet, kändes det som om han var i behov av en dusch. Nemo hatar att duscha och tvätta håret. Vi försökte locka och pocka med allt vi kunde komma på, men han var obeveklig och inte ens intresserad av vare sig att diskutera eller vårt köpslående. Till slut bestämde vi oss för att göra det ändå. Kort därefter stod en gråtande och hulkande liten nakenfis i duschen tillsammans med sin faster. På nästippen guppade ett par på tok för stora glasögonbågar utan glas. Johanna fick honom att tro att det var världens bästa anti-vatten-glasögon han fått låna... Som grädde på moset föreslog Johanna att de skulle sjunga en trudelutt i duschen för att pigga upp stämningen. Älskade Nemo, förlåt mig för att jag inte lät dig vinna denna match. Ibland måste man faktiskt duscha och vi hjälptes åt för att det skulle gå så snabbt som möjligt. Jag älskar dig...



På onsdagsmorgonen vaknade jag med klump i magen. Usch, hur dåligt samvete kan man inte få för att man genomtvingat en dusch med hårttvätt? Det här är en av flera skillnader mellan egna barn och barnbarn. Med sina egna telningar har man genom åren vunnit flera liknande matcher, vilket har varit nödvändigt. När det gäller de små barnbarnen så skulle man egentligen inte behöva kriga om en sådan här sak. Det är sådant man med gott samvete kan överlåta till föräldrarna, inte sant? Som plåster på såren - för oss alla som medverkat till och i detta trauma - så lovade jag att bara jobba halvdag för att vi sedan skulle kunna åka till McDonalds och sedan raka vägen till Andys Lekhus i Sickla. Och så fick det bli!!!

Johanna vet att jag tycker att det är kul med lite spontana grejer ibland. Och att det alltid, nästan, är roligare att säga JA än nej! Det var i alla fall så hon sa till mig då hon skulle berätta att vi väntade främmande inför nyår... I nästa andetag berättade hon att ungefär 9,5 meter smålänningar var på väg mot Stockholm och Årsta för att fira nyår i vår kungliga huvudstad. Och att ingen av dem ville bo på hotell utan alla ville bo hos oss! Smickrande, jag vet... :) Nu blev plötsligt goda råd dyra. Vid 18-tiden i onsdagskväll så stod Tobias Sjöblom och fyra killar till i 20-års åldern utanför vår dörr! Välkomna!

Jag tillbringade, självvalt, hela kvällen på Johannas rum och upplät således resten av lägenheten till ungdomarna. Då vår "våning" inte tillhör de största i stan, inte heller i Årsta, blev det ganska trångt i sängen då Denize, Johanna och jag skulle sova i samma. Med tanke på att jag gillar spontana grejer samt att det alltid är roligare att säga JA än nej, opponerade jag mig inte då det äntligen var dags för sänggång...







På självaste nyårsafton var jag på en liten lunchdate i Globen av alla ställen! Jättemysigt och jättetrevligt och kanske är det någon jag får tillfälle och anledning att återkomma till, vad vet man? :) När jag stressad och dan, efter både fika och lite shopping, skulle hem höll jag inte på att komma ur parkeringsgaraget! Det var hyseriskt  mycket folk i omlopp och jag hade sju bilar efter mig in i fållan mot utpasseringsbommen. Glatt pillade jag in min biljett och genast talade apparaten om att jag stått för länge och därför skulle betala 20:- för att få komma ut. Lättare sagt än gjort - plånboken var försvunnen!

Efter att ha backat ut bilen, och knuffat med mig alla som redan hade bildat kö bakom mig, vände jag upp och ned på hela väskan i jakten på plånboken... Som inte fanns där! Skit också... Parkerade irriterat bilen på en lastplats i garaget och rusade in på ICA för att se om jag eventuellt glömt den där. Det hade jag... INTE!! Tillbaka ut till bilen, som just höll på att få en p-bot, vände jag upp och ned på väskan en tredje gång... Och ser man på - jag hittade plånboken. Drygt 25 skräckfyllda minuter senare styrde jag hemåt igen.

Väl hemma igen så snubblade jag in bland alla 45:or (= fem par = tio stycken!) mötte jag Denize i hallen som skulle till Ingarö för att fira nyårsafton med ett gäng tjejer. Johanna och hennes vänner degade runt överallt och jag satte fart för att själv snabbt bli klar för avfärd på nytt. Lyckliga jag satte mig i bilen vid 16.30-tiden och satte fart mot Heléna i Sollentuna tillsammans med Winston, gott vin och en tulpanbukett.

Väl framme hos Heléna kissade jag Winston och bättrade på fejset. Sedan gav vi oss av mot stan för att ta ett par nyårsdrinkar. Vid niotiden var vi tillbaka hemma hos Heléna och korkade upp kvällens första flaska vin. Hon bjöd på en fantastiskt god middag dagen till ära; Till förrätt var det tigerräkor, till varmrätt urgoda potatiskbakelser och förtrollande goda lammracks. Till efterrätt avnjöt vi varsin himmelskt god hallon-pannacotta, expresso och varsin chokladbit. Tänk att mat kan vara så magiskt gott i trevligt sällskap. Vi babblade och bubblade som bara tjejer kan och plötsligt knackade ett nytt decennium på dörren...



Vaknade i morse till strålande sol och vykortsvackert väder. Vi skyndade oss och var snart klara för en härlig promenad efter Edsvikens strand. Väl hemma igen tackade jag för mig och styrde kosan mot Stockholms södra förorter. Än en gång; Tack Heléna för en jättemysig kväll och för att jag fick sova över hos dig. Nästa gång är det min tur att få bjuda dig på middag och en skön säng!

Ett snabbt samtal med Johanna fick mig att förstå att jag inte skulle åka hem utan raka vägen till Barbro för en fika och för att överlämna biljetterna till dagens Nyårskonsert i Storkyrkan. När jag någon timme senare än en gång var på väg hem och förstod att läget var oförändrat bestämde jag snabbt att jag själv skulle nyttja den överblivna konsertbiljetten. Jag överraskade tanterna med att vara vid kyrkan då de kom dit! Meningen var att Anja skulle vara med, men hon fick akut andnöd på Slottsbacken och fick snabbt hjälpas in i en taxi för att åka hem igen. Det är skönt att man inte röker... Så ofta och mycket längre!!

Nyårskonserten var mäktig och pampig, platserna de allra bästa - precis som det brukar vara de gånger jag är där... Och det är inte allt för ofta! ;) Gustaf vevade på bra med dirigentpinnen och jag måste säga att det är ett speciellt jobb han gör i sitt podium. Jag förstår att hans roll är viktig men kan inte låta bli att fundera på hur viktig den är. Vad skulle hända om han tappade taget om pinnen och singlade iväg den utöver publiken, kören eller orkestern? Eller, tänk om han skulle slå av den mot något lampstativ? Eller om han plötsligt skulle överraska med att veva åt andra hållet? :) Jag tycker om Gustaf - hela han är en lisa för själen. Och faktiskt måste jag medge att det känns häftigt med konserter av detta slag i kyrkor. Att bara sitta där och ta in alla intryck ger avtryck. En stund för eftertanke... Kan inte låta bli att känna mig både upprymd och harmonisk. Undrar om det är miljön eller musiken? Eller kanske en både och?

Efter en och en halvtimme stod vi åter ute i vinterkylan. Vi hoppade på bussen och att kort därefter på "En grek på söder" med varsitt glas vin. En trevlig avslutning på en innehållsrik dag - en trevlig början på ett nytt år. Ett år som ska bli ett av de bästa åren i hela mitt liv. Det är mitt nyårslöfte till mig själv!

Bye, bye 2009. Välkommen 2010!