Usch, stackars alla hjältar...
Pratade med Gunnar i lördags på morgonen.
Pratade med Gunnar i lördags på förmiddagen.
På någon halvtimme hände det saker som gjorde skillnad.
Saker som fick en alldeles vanlig lördag att bli en alldeles ovanlig lördag.
Saker som gjorde skillnader för många människor.
Gunnar och hans kollegor som alla ingår i den frivilliga
räddningskåren på Muskö fick ett larm.
En bilolycka hade skett vid Muskötunnelns mynning på Yxlö.
Inom loppet av någrs minuter var de på väg.
Utan att ha en aning om till vad.
Kraschen hade skett i hög hastighet.
Någon pratade om minst 140 km/h.
Av bilen fanns just ingenting kvar.
Av föraren fanns just ingenting kvar.
I full fart hade han kört in i bergväggen.
Döden var lika oundviklig som omedelbar.
OM det nu är så att mannen bakom ratten hade bestämt
sig för att avsluta sitt liv på detta hemska sätt.
OM det nu är så att detta inte var en olycka...
Oavsett vad det var som hände är det en tragedi.
Så fasansfullt och hemskt.
Så obeskrivligt och bedrövligt.
Mina tankar går till alla anhöriga.
Till alla hjältar på olycksplatsen som maktlösa bara
kunde konstatera att det inte kunde göra något för
att rädda livet på föraren.
Mina tankar går också till den man i 35-års åldern
vars liv släcktes i samma sekund bilen dundrade in
i bergväggen.
Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra.
Vi måste bli bättre på att finnas för varandra.
På att se och höra varandra.
Vi måste sträcka ut våra händer och dela
med oss vårt mod till de som förlorat sitt.
Vi måste dela med oss vårt hopp,
vår tro och av vår kärlek.
Kram
Kommentarer
Trackback
