* Små barn, små bekymmer...

Jaha, då har man gjort det igen.
Som så många gånger tidigare,
och ändå vänjer man sig inte riktigt.
Man vänjer sig inte med känslan.
Man vänjer sig inte med tanken.
Tanken på att bli äldre.

Men alltså, ärligt talat - hur kul är det att fylla år?

Jag vet inte vad det är med mig.
Jag vet inte varför.
Jag fullkomligt hatar att fylla år.

Nej, det har inte det minsta att göra med
att man därmed blir äldre. Inte ett dugg.
Att jag inte gillar mina egna födelsedagar
har att göra med helt andra saker.

Jag slutade att gilla det när jag var kring tretti.
Ungefär samtidigt som min relation med pappa
tog en vändning som resulterade i att vår tidigare
så nära relation plötsligt upphörde.
Allt det jag hade trott på försvann.
Alla sanningar visade sig vara utklädda och
maskerade osanningar.

För mig är själva kalasdagen jättejobbig.
Den är ofta full av besvikelser.
Full av sådant som gör ont i ett redan trasigt hjärta.

Besvikelser över att de man hoppats
på skulle höra av sig aldrig gjorde det.
Besvikelser över att flera av dem som uppvaktade
tydligt gjorde det för att de måste.
För att uppfylla förväntningar.
För att rättfärdiga sig själva.

Jodå, såklart att jag blir gratulerad av kärlek från
från nära och kära som finns där på riktigt.
Och från människor som alls inte hade behövt,
men som gjorde det ändå.

Dessa stackars, helt underbara människor
och dess uppvaktningar drunknar i den ångest
jag känner och upplever i min förtvivlan över att jag inte hörde
något från de jag hade hoppats så på att få höra ifrån.
Så får jag så dåligt samvete för det också.

Allt detta sammantaget, allt detta kaos
gör att jag väljer den enkla vägen.
Jag vill att min födelsedag passerar
som en alldeles väldigt vanlig dag.
Jag vill inte bli uppvaktad.
Jag vill inte bli firad.
Jag vill inte bli ledsen.

Ni hör ju, jag är inte klok någonstans.
Undrar om någon kan förstå hur jag tänker,
känner och vad jag försöker beskriva?

Och nu får jag ännu mer dåligt samvete för att
allt detta får så orimligt stor uppmärksamhet.
Plötsligt blir det så tydligt hur mycket detta fyller mitt liv.
Tänk all energi jag spiller på detta.
Jag blir uppäten inifrån.



Bort, bort, bort med allt detta - en gång för alla.
Välkommen att ta plats - kärleken, glädjen, värmen och ljuset.

Min dag började med kaffe, paket och skönsång på sängkanten.
Johanna och Denize kom tassandes redan vid 06.30-tiden på morgonen.

Jag uppvaktades med en upplevelsepresent av Johanna.
Vi ska ha en mamma-dotter-eftermiddag då vi får bekanta
oss med konsten att göra egna smycken!




TACK snälla, älskade barn - vilken fin present och vilken fantastisk idé.
Jag längtar redan till en jättefin eftermiddag tillsammans med dig.







Av Denize fick jag en underbart vacker kaffemugg med ett jättevackert
blommönster. Som om det vore nog med detta, jag fick dessutom en
jättevacker turkosgrön halsduk/scarves som redan är en favorit.





TACK snälla, älskade barn - vilka fina presenter. Jag hoppas på många
mysiga fikastunder tillsammans då jag bara ska drunkna i den vackra koppen!




Och när jag kom till jobbet så stod det en jättevacker bukett
gula rosor på mitt skrivbord och alldeles intill stod en ännu
vackrare ljuslykta och väntade...




TACK snälla, underbara ni - vilka fina presenter, fast ni
egentligen inte fick... Jag hoppas ni vet hur mycket ni betyder
för mig!

När jag kom hem - efter en ganska, alldeles vanlig dag på jobbet -
höll tjejerna på att göra sig fina för kvällens firande.

Ett blomsterbud hade knackat på dörren med en jättefin bukett från
Gunnar. Tack snälla, fina du... Du fick nio poäng av tio möjliga! :)

Vi skålade i mousserande vn på balkongen och begav oss in till stan för att äta.

När detta väl var avklarat och vi var mätta och belåtna så promenerade
vi från Östermalmstorg ned till Sergels Torg där en eldshow var
nästa programpunkt. Det är just nu en kulturfestival i stan och
det händer en massa spännande saker både lite här och var!






I vimlet mötte vi Denizes kompis Madeleine som överraskade mig
med en jättefin bukett med oranga rosor. Tack, snälla fina du...

Vi skildes åt här för en stund. Denize ville se showen klart och träffa
Kevin som var i närheten. Johanna och jag bestämde oss för att ta
en promenad vidare till Slussen, via Gamla Stan.

Väl hemma igen så avslutade vi kvällen tillsammans med en kopp
thé och lite kortspel.

Tack tjejer - för den bästa 48-årsdagen i hela mitt liv!

Tack för alla blommor och presenter.

Tack också för fina samtal och överraskande sms samt mail.

Tack för att ni finns.


Kram