Min vän
Idag fick jag ett överraskande
och oväntat besök på jobbet.
Plötsligt stod hon bara där.
Lika strålande och vacker som vanligt.
Lika bubblande och full av liv.
Full av drömmar, visioner, tankar och idéer.
Som vanligt entusiasmerande och full av kärlek.
Så full av egna sanningar - lika klara
som luften en tidig septembermorgon.
Vi har känt varandra i snart 12 år.
Att vi träffades var av ödet förutbestämt.
Det fanns en mening med mötet.
Du dyker upp, du dyker ner.
Du är nära fast ofta långt borta.
Alltid på väg. Alltid på flykt.
Undan allt det som gör ont.
Allt det du valt att inte bli vän med.
Bakom glittret i dina ögon,
bakom ditt vackra leende
och bakom ditt smittande
skratt vilar sorg.
Jag kan höra gråten
i ditt hjärta.
Jag kan höra suckarna
i din själ.
Jag vill finnas nära dig
den dag du vågar möta
dig själv och de sanningar
som inte är tillrättalagda.
De sanningar som är dina
för att du ska orka.
Kate - hela du är en gåta utan svar.
Kommentarer
Trackback
