Marcus...
Det är minsann inte alla dagar som börjar med att man blir tagen av Marcus.
Alltså, helt betagen av Marcus Birro.
Ärligt talat har vår relation inte varit något att hänga i julgranen.
Jag vet inte om det beror på mig eller på honom. Eller kanske på ingenting.
Vi har liksom haft svårt att närma oss varandra.
Vi har sneglat på varandra på håll.
Ibland har det hänt att vi oundvikligt har snubblat över varandra,
men vi har tittat bort och gått vidare åt varsitt håll.
Imorse hände det något.
Jag gav Marcus några villkorslösa minuter av mitt liv.
Och jag blev tagen.
Jag blev betagen av Marcus Birro.
Berörd. Omrörd. Upprörd.
Relationer är svårt.
Med vissa människor.
För vissa människor.
Med vissa som man vill ha en relation med är det helt omöjligt.
Andra man inte alls vill ha att göra med finns där ändå.
Och de är omöjligt att bli av med dem.
Ibland kan man känna sig rörd av tacksamhet över alla
de som vägrade att släppa taget.
Över de som förstod att det var något annat de handlade om
och som tålmådigt väntade kvar tills stormarna bedarrat och
en ny morgons gryningsljus letade sig in...
Jag hittade en vacker krönika i en av våra tidningar.
En krönika skriven som ett brev av Marcus Birro till sin flickvän Jonna.
Ett brev så full av naken och avklädd kärlek.
Inte tillrättalagd, inte förskönad.
Sann, äkta och ärlig kärlek.
Jag har tagit mig friheten att kopiera detta brev och här nedan delar
jag med mig av de vackra raderna till dig.
Läs, bli berörd och bli betagen av Marcus Birro du med.
Ord som värmer en regnig augustidag som denna.
Tack Marcus för en fin morgon.
Det här kommer att bli en bra dag.
Och all världens lycka till er och det ni står inför.
Gud kommer att vara med er.
Gud kommer att vara god -
mot en mamma, en pappa,
en liten son och en liten dotter på jorden.
Mot en liten son och liten dotter i himlen.
I nästan fem år har Jonna varit gravid.
Sedan december 2005. Först med Dante, sedan med Liten,
en pojke och en liten flicka som aldrig fick chansen, utan föll uppåt,
som stjärnljus mot himlen.
Allt det där har gjort mig till en annan människa.
Jag har blivit nykter, jag har haft framgångar jag bara kunnat
drömma om. Sedan kom Milo, via IVF. Ett mirakel Inte en gnutta
mindre än ett mirakel. Vi trodde inte vi kunde bli med barn,
men det kunde vi. På tisdag, om Gud är god föds vår dotter med
planerat kejsarsnitt.
Jonna har ett cerklage, ett band inopererat, runt livmodern.
Hon kan alltså inte föda på annat sätt än med kejsarsnitt.
På tisdag är det dags.
Då ska vi få träffa vår dotter.
Det är ingen hemlighet att vi haft en del spöken med kedjor
i vårt förhållande. Jag är ingen enkel man att leva med.
Men ingen gång har det funnits ett enda gruskorn av
tvivel i min kärlek till Jonna. Hon är en hjältinna. På riktigt.
Med Milo låg hon till sängs i ett halvår. Bara ett drygt halvår efter
att han fötts blev hon gravid igen. Det är osannolikt vilken tapperhet
hon har visat. Jag har varit dålig på att visa henne det den sista tiden
eftersom jag haft min vemodiga skalle uppkört i häcken.
Men jag är så stolt över min älskade Jonna. På tisdag kommer
vår dotter. Jag rabblar olika namn i skallen. Jag ska göra allt jag kan
för att få med Severina (efter en sång med The Mission) någonstans
i mitten av namnlistan…
Severina Birro…
Förlåt att jag varit en sådan apskalle, Jonna. Jag önskar ibland
att jag var bättre på allting i den här världen. Men jag gör så gott jag
kan och du ska veta att jag och Milo är så stolta över dig.
Du är fenomenal. Du är sagolikt mästerlig.
Inte många människor skulle klara vad du klarar.
Jag vet inte vad som händer sedan. Jag vet bara att jag vill få de
där ögonen att glittra igen. Ibland känns det som om det är jag som
plockar ljuset ur dina ögon och sedan stoppar in mitt eget mörker
där istället. Jag är en man av mörkret. Jag hatar det. Men jag älskar
det också. Det är ingen hemlighet att vi gjort en halsbrytande resa
genom missbruk, misär och tragedi. Men vi har överlevt.
Vi står här trots allt, som den gode Mauro sjunger.
Jag skulle inte ha klarat allt de här utan dig, Jonna.
Jag skulle inte ha kunnat vända det här fyllelivet till ett framgångsrikt,
nyktert familjeliv, med arbete och priser, resor och förverkligade drömmar.
Du har gjort allt de här möjligt med ditt tålamod och ljus.
Jag vet att det enda som finns är det vi har, våra barn, vårt liv,
vår vardag. Jag älskar dig och jag älskar det lilla livet. Men ibland
önskar jag det som inte finns, ett trasigt litet rum i helvetet med
persiennerna på trekvart. Men det är inte farligt.
Det är inga hemska drömmar. De går över.
Jag önskar att jag stöttat dig bättre sista tiden. Men jag älskar dig.
Vi har en bok som få slår. Vi har en historia i himlen, såväl som här nere.
Jag finns här för dig alltid, i sorg som i glädje. Jag ska kedja spökena,
rensa ut mörkret. Det tar lite tid bara.
Men snart kommer vår dotter. En son och en dotter i himlen,
en son och snart en dotter här på jorden.
Gud är god och himlen spinner som en katt.
På tisdag kommer vår dotter.
