Härliga helg!
Tänka sig - det är inte så dumt med helger i alla fall.
I alla fall inte alla. Det här ser ut att bli en bra helg,
och ännu är den inte slut!
I fredags kväll gjorde vi just ingenting.
Eller, så lite som möjligt på mesta möjliga tid.
Denize var ute på galej och sov, som sagt var, hos Kevin.
Johanna villa softa för att vara pigg och utvilad inför
lördagen stora invigning av kardeologikongressen vid
Stockholmsmässan, där hon skulle jobba. Hennes uppgift
var främst att leende hälsa ca 30.000 människor från hela
världen varmt och hjärtligt välkomna!
Lite mys, pys, lite lagom av det mesta.
Och lite till.
Somnade sent och vaknade tidigt av att telefonen ringde.
Var allt annat än utvilad - men, som man bäddar får man ligga.
Om om man bäddar får man ligga. Ibland i alla fall!
Tog en promenad med Winston i härligt väder och bestämde
möte med sköna Heléna vid Årstaberg. Heléna kom farandes
med tåget från Sollentuna och jag hann nätt och jämt hem
från första promenaden för att kamma till mig lite innan det
var dags att ta sig till stationen där hon stod och väntade
i solskenet.
Vi promenerade över Årstabergsbron in mot söder.
Väl över på andra sidan så valde vi att promenera en sväng mot
Tanto och Hornstull för att kolla läget lite. Vi skramlade ihop lite
pengar och frossade i oss varsin Langos i Tanto. Typiskt att de
inte skulle ta kort...
När vi var mätta och belåtna fortsatte vi fram till Loopen under
Liljeholmsbron. Där unnade vi oss varsin kall Carib i solen.
På väg därifrån träffade vi på Helénas kompis Mia och hennes
nygamle pojkvän Anders. Raskt bestämde vi oss för att
beställa varsin öl till. Tänk hur enkelt kan det inte vara att fatta
stora beslut ibland?! :)
När glasen var tomma - till sista droppen - bestämde vi att vi
skulle göra sällskap med M + A bortåt Hornstull! Vi passerade Street,
tvärnitade och bestämde snabbt att tacka för oss och gå tillbaka.
Märkligt det där med vibbar och kemi när det gäller människor.
Heléna och jag var rörande överens om att hennes kompis Anders,
eller rättare sagt; hennes kompis Mia's nygamle pojkvän Anders,
sände ut de mest märkliga signaler som ingen av oss klarade av!
Vi tågade glatt mot Skanstull, i solen längs vattnet. Gladast av alla
var nog Winston som rätt snabbt blir uttråkade på restauranger och
liknande ställen. Han kan för sitt liv inte begripa varför han vare sig
får bada, jaga fåglar eller tigga mat från gästerna runt omkring.
När vi närmade oss Skanstull blev vi jättetörstiga igen. Är det inte
märkligt så säg? Som tur var hade Nyfiken Gul öppet... En öl och lite
nachos med tillbehör smakade ljuvligt i eftermiddagssolen!!
Winston ruttnade totalt och rätt snabbt! Vi smackade i oss av
godsakerna och styrde våra steg i rask takt mot Årsta. Det dåliga
samvetet - för allt vi hade stoppat i oss - var oss självklart hack
i häl... Tänk att det alltid ska vara så!! Heléna förklarade glatt
att bilringarna jag beklagade mig över, inte alls är "bilringar"...
Nej, enligt Heléna är det bara en massa kostcirklar - staplade
på varandra!! Jag smakade på vad hon sa - och tänka sig,
det kändes genast mycket bättre! Bara att slippa höra
samvetet flåsa mig i nacken var en befrielse!!
Heléna och jag skildes åt vid busshållplatsen utanför skolan - med en kram!
Hon fortsatte med buss mot Årstaberg och jag promenerade vidare mot ICA.
Johanna har tjatat hela veckan om att vi ska äta surströmming och så fick
det bli. Jag handlade för säkerhets skull två burkar med filéer och en burk
vanlig strömming, mandelpotatis, getmesost, tunnbröd, lök, folköl...
När Johanna kom hem från jobbet på Stockholmsmässan puttrade redan
potatisen på spisen samtidigt som jag som bäst höll på med Stroganoffen
hon beställt till söndagens lunchlåda. Vi satte oss till bords lagom till klockan
åtta. Guuuuuuud, så gott det skulle bli. Guuuuuuud, så gott det blev.
Guuuuuuud, så lagom gott det var - tyckte Johanna. Hon får ändå med beröm
godkänt för sin insats. Inte fy skam att äta fyra filéer så här första gången.
Och detta utan fåniga grimascher, gnäll och stön!
Denize var inte hemma i lördags kväll... Vilken överraskning, inte sant?!
Nu var det tvillingarna på Djurö som skulle firas för att det fyllt 18!
Det bjöds först på middag och sedan på taxi in till stan för tjejerna.
Mmmmm, fint ska det vara!! Glädjande nog så valde Denize i alla fall
att sova hemma och strax före fyra natten mot söndagen kom hon
tassandes...
Johanna och jag var rätt nöjda i lördags kväll. Johanna på grund av
jobbet på mässan, jag på grund av för lite sömn och en liten nätt
promenad på dryga milen. Efter maten gjorde vi just ingenting. Jag hade
fullt schå med att släcka törsten efter middagen. Hur mycket jag än drack
så var jag hela tiden mer törstig. När jag klunkat i mig en liter mjölk,
en jättebalja med thé samt en halv flaska bubbelvatten somnade jag
i soffan - av ren utmattning!
Söndag morgon började okristligt tidigt för en del av oss.
Eller, för en av oss.
Nej förresten, för fyra av oss.
Johannas väckning drog igång vid 05.30-tiden. Jimmie, Josefin och Nemo
var uppe långt före det. De hade en resa till Spanien att se fram emot
och planet lyfte redan vid sextiden i morse. De hörde av sig med ett sms
vid lunchtid för att berätta att de hade kommit fram till Fias hus välbehållna.
Självklart ville de också ge mig en väderprognos... Alltså, jag tycker att det
är så larvigt - om jag eventuellt skulle vara intresserad av att veta hur
många grader över trettio termometern visar och hur varmt det är i poolen
så frågar jag väl, inte sant?! Trams.
Denize och jag slängde i oss lite Stroganoff till lunch och bestämde sedan
att vi skulle ta en promenad. Kom sedan och snacka om promenad...
Vi gick hemifrån, via koloniområdena upp till Skanstull. Där valde vi den
äldsta av de tre broarna. Passerade Eriksdal och Badmintonhallen, in
mot söder. Traskade vidare mot Nytorget och upp för trapporna mot
Sofia Kyrka och Vitabergsparken.
Men alltså, ärligt talat... Stockholm är verkligen helt fantastiskt vackert.
Snudd på magiskt på sina ställen. Man borde verkligen lalla runt mer i
stan än vad man gör.
Vidare knallade vi genom Tengdahlsparken och hamnade så småningom
på Folkungagatan som vi korsade. Uppför backen mot Ersta och med
raska steg mot glasskiosken. Vi stannade till och mumsade i oss varsin
glass och en latte.
Med magarna fulla av glass promenerade vi vidare ned mot Tjärhovsgatan
och fortsatte upp mot Björns Trädgård och Medborgarplatsen. Götgatan
fram mot Ringen och sedan vidare över Skanstullsbron.
Ja, ja... Okej då, vi stannade till vid Ringen och shoppade lite innan vi tog
fart över bron. Ett par sommarskor för halva priset, en mascara och lite
annat smått och gott.
Hittade ett bar superfina stövlar.
Som kostade supermycket pengar.
Och, som fick stå kvar i affären.
Kommer drömma om dem inatt... Denize vet hur de ser ut - om någon
kanske vill överraska mig! Märket är Tommy Hilfiger och 37:orna satt
som gjutna!! :)
Via Gullmarsplan, Bolidenplan och Lill-ICA var vi till slut hemma igen.
Denize, Winston och jag med alla våra kostcirklar, ömmande fötter
och drömmar om nya vinterstövlar.
Johanna kom, så småningom.
Denize gick så småningom.
Laga mat.
Äta.
Diska.
Laga mer mat till Johannas matlåda.
Diska lite till.
Tvätta.
Vika tvätt.
Tvätta lite till.
Dammsuga.
Plocka.
Pilla.
Säga god natt till Johanna.
Plocka lite mer.
Kvällspromenad med Winston.
Duscha.
Krypa ned i sängen.
Sova gott.
Drömma sött.
Om nya stövlar från Tommy Hilfiger.
Tack alla fina för en härlig helg.
Snart är det äntligen måndag.
Kram
Kommentarer
Trackback
