* Små barn, små bekymmer...

Vilken härlig helg!

Vaknade skapligt tidigt igår och tog en lång skön promenad med Winston.
Hem och donade lite och sedan iväg på en snabbfika hos en granne.
Hem igen och blev osams med Johanna som blev förbannade för att jag
knyckte en av hennes tio skivor som hon skulle fördela på två rostade mackor.
Hallelulja!

Skyndade mig på till Gullmarsplan och hoppade på samma t-bana som
Jimmie, Josefin och Nemo. Det hade barnvagnen full med godsakeroch
min enda uppgift var att bistå med en flaska bubbel!

Johanna och jag, som då alltså hade hafr en dispyt om en korvskiva,
åkte för säkerhets skull varsin buss till G-plan men med samma t-bana!!





Vid Gärdet hoppade vi av och tågade med bestämda steg mot den
stora flygdagen och de väntande helikoptrarna samt Janne Österwall.
Vi hann nätt och jämt fram då det brakade till och värsta Hollywoodregnet
svepte in över stan. Vi rev, snabbt som attan, ihop den framdukade picknicken
och tog skydd i Jannes gamla Chevrolet Bronco! Ni som ännu inte har picknickat
i en gammal Cheva i störtregn borde absolut pröva på det...
En fantastisk upplevelse, jag lovar!


Mellan skurarna sprang vi bort till Janne för att åka helikopter
 - en upplevelse nästan större än ost och vin i en gammal Cheva!
Vi var alla lite osäkra på Nemo skulle banga när det var hans tur,
men icke! Han tog världsvant på sig hörlurar med mikrofon och tog
plats fram intill piloten och sedan bar det av upp i det blå...
Eller, grå - rättare sagt!

Framåt kvällen begav vi oss in mot stan och Sveavägen. Nemo
somnade som en stock i vagnen under vår promenad från Gärdet.
Herre jösses så många bilar och häftiga ekipage vi såg - allt från
välpolerade, klassiska bilar till mindre lastbilar med vedeldade
badbaljor på flaken. Vi placerade oss i hörnet Kammakargatan-
Sveavägen och stod därmed på första parkett till nyvaknade
Nemos stora förtjusning. Säga och tycka vad man vill, men
det är en viss känsla i alla fall...



Ni får ursäkta bildkvaliteten... :)

Hemma i Hökis väntade Zulu på att J x 2 + N skulle komma hem, så vid 21-tiden bestämde
vi oss för att åka söderut. Johanna hade redan åkt för att träffa Hedda och Denize
tillbringade kvällen med Kevin och Winston. De hade också varit inne i stan och kollat
på bilarna, men lite mer på tu man hand... Eller; på tre man hand! Denize är helt
fantastisk med Winston...

Just det, Kjellman och Tratten... Vad hände med dem? Kjellman och jag missuppfattade
varandra - jag trodde att han skulle höra av sig och han väntade på att jag skulle göra det.
Resultatet blev att ingen gjorde det! Jag fick ett sms där han berättade att han tröttnat på
att vänta och i stället bestämt sig för att gå på en kräftskiva.





188,5 cm fylltratt var inte en talbar under förmiddagen. Inte helt oväntat! Han lyckades få
ur sig något slags läte bara i telefonen... En blandning av ångest, gnäll, stön, stånk och
gammal alkohol - fräscht! Att han inte skulle vara körduglig förstod jag redan natten mellan
fredag och lördag då har ringde från Utö!!

På väg hem fick jag ett sms från Micke - som jag träffade på Trianon i fredags kväll.
Han undrade om jag skulle tycka att det vore trevligt med sällskap och ett glas vin
på balkongen - och det tyckte jag! Jag handlade lite mjölk på 7-11 i väntan på bussen.
Hann precis tända ljusen innan det knackade på dörren...

Vi pratade och hade det trevligt värre ända tills imorse. Plötsligt var klockan 06.30 och det
hade blivit söndagsmorgon. Han konstaterade att det var så himla trevligt här att han kunde
tänka sig att vara kvar till frukost. Jag hade heller inte det minsta emot sällskapet men kände
plötsligt hur trött jag var samt hur halvjobbigt det skulle bli om han var kvar här tills alla vaknade.
Det finns alltid folk som ser, hör och som sedan glatt snickrar ihop egna sanningar som de delar
med sig av. Kände inte att jag hade den minsta lust att bjuda på det just nu.


Vaknade redan vid 9-tiden i morse - allt annat än utsövd! Idag har ingenting gått snabbt -
det har nätt och jämt gått framåt! Johanna kom hem strax efter lunch för att byta om och
packa ihop lite innan tågresan mot Läggesta och Åkers Styckebruk. Jag tror bestämt att den
unga fröken är lite mer än förtjust i Niklas. En söt historia det med... Vi bodde, som bekant,
grannar då barnen var små på Muskö och via Facebook har de nu fått tag på varandra igen!
Det ska bli spännande att se vart detta slutar.

Denize kom hem ganska sent ikväll. Hon hade tillbringat eftermiddagen och kvällen hos
pappa Baki tillsammans med Winston - såklart! För att få lite frisk luft gick jag dem till
mötes och tillsammans tog vi en promenad genom skogen hem.

Nu är jag så trött att jag nästan inte vet vad som är upp eller ned, bak eller fram.
En snabb kvällskiss med Winston och sedan är det tack-och-god-natt! Veckan som kommer
kommer inte att bli nådig vad gäller jobb och tider. Usch - men jippie - det är massor att göra!



Sov gott och dröm sött!

Kram