* Små barn, små bekymmer...

Idag är det exakt ett år sedan jag opererades på SÖS.
- Du ska vara jäkligt glad att du lever, 
informerade hjärtdoktorn mig om veckan innan.
Och det var jag. Jäkligt glad över att jag levde.

Redan i slutet av januari hade jag sökt akut.
Kvällen efter, natten innan, då det smällde till.

- Vi vet inte, sa kardiologerna på SÖS. Vi vet vare sig ut eller in.
- Men vi tror inte att det är något farligt. Tre dagar senare skrevs jag ut.
- Är det dumt av mig att åka till Thailand om två veckor?
  undrade jag innan jag gick.
- Äsch, inte då - svarade doktorn.

Under veckorna, solen och den blå himlen i Thailand
fortsatte hjärtat att spöka och dumma sig.
Det var som om kroppen inte riktigt orkade.
Det var som om hjärtat inte riktigt ville.

Väl hemma igen kontaktade jag husläkaren.
Kände att det var bäst att göra som jag blivit tillsagd.
- Typisk panikångest, sa husläkaren.
- Klassisk panikångest, tillade hon för att förtydliga det hela.
Jag stod på mig och besöket slutade med att hon skrev en remiss.
För att jag var så envis. Hon tyckte att det var helt onödigt.

Och så hamnade jag på Globen Heart. Tack och lov.
Farbror doktorn klämde, kände och lyssnade.
Både på mig och på mitt hjärta.
Så remitterade han mig vidare till Danderyd.
- Jag hör av mig i slutet av sommaren, sa doktorn.
För att jag ville och för att han tyckte att det var nödvändigt.

Väl på Danderyd fick jag cykla. Jag var där två halvdagar
och var under trampandet uppkopplad till en massa apparater.
En slang förde in isotoper i blodet under tiden.

Så ringde då doktorn. I slutet av sommaren.
Beskedet som skulle ske via telefonen ville han lämna mellan fyra ögon.
Jag fick tid samma dag.
- Du ska vara jäkligt glad att du lever, sa han när jag satte mig ned i besöksstolen.
Sedan gick allt undan. Redan på måndagen veckan där på blev jag inlagd efter det
att thoraxkirurgerna från Karolinska sett resultatet av undersökningarna.

Och jag är så glad att jag lever.






Precis som folk säger så är det kanske så att man tänker på lite
annorlunda sätt efter en sådan här grej.
Kanske är det nyttigt att bli påmind om att man inte är för evigt.
Att man inte är oändlig.
Kanske är det så att man efteråt blir lite mer ödmjuk inför livet.
Att man slutar ta sig själv och andra för givet.
Jag tror att det är så det ligger till.
Jag vet att det är så.

På något sätt är jag glad att detta hände mig.
Jag tror att jag har mått bra av att bli lite eftertänksam. Lite mer försiktig.
Jag har mått bra av att lära mig att säga nej till sådant jag tvekade inför tidigare.
Jag har gjort slut på flera destruktiva relationer.
Jag har förändrat andra relationer.
Jag försöker påminna mig om mitt värde.
Att jag är värd att behandlas med respekt.

Tack till alla er som finns i mitt liv.
Tack till alla er som fann er i att lämna mitt liv.
Tack till alla er som lät mig gå.
Tack för all er omsorg och all er kärlek.
Tack för allt ert stöd.


Jag älskar er!