Klantiga unge!


Det finns skäl till att denna blogg har det namn den har.
Små barn, små bekymmer = stora barn, stora bekymmer!




Fick just ett samtal från Jimmie där han berättade att han
varit ute med Nemo under eftermiddagen - i dinosaurieskogen!
Jättespännande tycker Nemo och förmodligen Jimmie också.

Beväpnade med varsin pangare - varsin gammal torr gren -
smyger de omkring, spanar och spejar efter dinosaurierna.
Nemo tar på sig rollen att gå lite före, Jimmie håller rent bakåt.

Plötsligt får Jimmie för sig att rusa ikapp Nemo, plocka upp
honom i famnen och rusa vidare samtidigt som han tjoar
något om att de är jagade av en hel flock skräcködlor.
Nemo tjuter hysteriskt av skratt samtidigt som han lite
oroligt kastar blickar över axeln.

-Däråt pappa, spring däråt.. Där kan vi ta skydd!
-Japp, vrålar Jimmie och springer rakt ut i
ingenstans med Nemo i famnen.

Plötsligt kommer de fram till en bergknalle som Jimmie
graciöst skuttar upp på. Utan att veta vad som finns där
bakom. Att det där inte fanns någonting annat än ett nätt
litet stup på nästan 4 meter hade han ingen aning om!!

Det fanns inte tid att stanna och heller inte tid att tänka.
Plötsligt befann han sig nedanför stupet med en något
förvånad Nemo fortfarande i famnen.

När Jimmie ställde sig upp så var det något som kändes
konstigt. Lite annorlunda. Rätt snart förstod han vad det var.
Han måste ha rutchat utför berget på sitt eget ben på
någotvis och nu var benet mest bara trasigt.

-Det gör inget pappa, tröstade Nemo. Det är inte så farligt...
Var inte ledsen. Det var inte meningen... Såja pappa!

Jimmie haltade hem med Zulu och Nemo och insåg
snart att det nog var tvunget med en resa till SÖS.
Johanna mötte upp dem i Gullmarsplan
och tog hand om Nemo medan Jimmie fortsatte.

-Typiskt killar, suckade jag. Ett skrubbsår är väl inget
att oja sig över, eller?

Jag känner mig mer bekymrad över vad doktorn ska
tro om Jimmie berättar att såret kom till då han var
tvungen att sätta sig i säkerhet för en flock galna
dinosaurier!!

Tänk om de låser in honom på en annan typ av
avdelning och trasslar in honom i en sådan där skjorta
som man knäpper med remmar bakpå ryggen?






Jaha, nu har Jimmie ringt från SÖS!
Jag får be om ursäkt för att jag trodde att det var
ett mer ordinärt skrubbsår det handlade om...

När doktorn var klar med sitt, var Jimme 22 stygn rikare!!

Snyggt jobbat, älskling! Och tack gode gud att det inte
blev ännu värre - inser att detta hade kunnat sluta hur som helst!

Du är en riktig Rambo-Indiana Jones-Superman-hjälte!






Puss


PS) Jag tror att jag minst har sju par kryckor i källaren
- säg till om du behöver låna ett par!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0