* Små barn, små bekymmer...

What a day!

Vaknade allt annat än utvilad imorse efter en natt på soffan.
Det märks att man börjar bli äldre!

Vännen Sara kom förbi i går kväll och hängde med oss till Sickla.
Johanna hade hittat ett par gud-jag-bara-måste-ha-dem-annars-
dör-jag-stövlar som nu skulle inhandlas. När det nu visade sig att
stövlarna fanns på Skopunkten var det ju dumt att nöja sig med
ett par skor. När de nu lockar med köp-tre-betala-för-två känns
det snudd på oartigt att inte gå därifrån med tre par, inte sant?!
Så resonerade vi och betalade glatt för ett par trettiosexor och
två par trettioåttor!! :)

Johanna överraskade med att laga iordning en franskinspirerad
kycklinggryta som var helt guddomlig. Denna har du inte gjort
för sista gången - kom detta ihåg, hjärtat!

Sara har just kommit hem från några dagar i Stavanger där hon
hälsat på gutten Kåre. Vi hade all anledning att diskutera resan
och en hel massa annat som handlar om sjlävförtroende och självkänsla.
Det känns banne mig som om dålig självkänsla är en folksjukdom,
tycker jag...

Samtalet var fullt av jobbiga sanningar och saknade helt bomullsvantar.
Det var mer pang på, skulle man kunna säga. Efter en fantastisk middag
och många tårar avrundade vi med att spela kort - igen! Jättemysigt!

Idag - som nu sedan länge är igår - jobbade jag fram till kl 14.00.
Inväntade Jimmie och Nemo, liggandes i solen på ett bord på gården.
Efter värsta puss-å-kram-kalaset hoppade Nemo och jag in i Citroënen och styrde kosan mot
Orminge Centrum för att hyra en bilbarnstol på Familjetorget inför helgens eskapader.
Om man nu ska ge sig ut på vägarna just fredagen den trettonde kan man inte vara nog så säker...

Raka vägen hem för att träffa Gunnar och sedan gemensam färd mot Hoover.
Vi skulle ha träffat Björn Asplind i Västerås strax före kl 16.00 hade vi bestämt.
När vi kom fram hade klockan passerat 18.00 med mariginal. Typiskt.

På Bellmansgatan 5B väntade han som jag nu hoppas ska bli min följeslagare.
Efter att ha prutat ned priset från 2000:- till 500:- så slog jag till och köpte en begagnad
tvättmaskin på Blocket - och nu skulle han med hem för att ta plats efter Ariston som alltså
har gjort sitt. Han slängde, som sagt, in handduken häromkvällen och hur vi än har försökt
att blidka fanskapet har det inte funkat att få honom på bättre humör och andra tankar.
Kan man inte uppföra sig och vägrar envist att lyckas så passerar man till slut en gräns.
Och när man väl passerat gränsen så är det tack-och-hej...





Välkommen Hoover och bye, bye Ariston!