* Små barn, små bekymmer...

Äntligen...

Tänka sig - den här stunden har jag längtat länge efter. På tok för länge. Nu är det äntligen dags och nu ska det äntligen bli lite ordning och reda. NU ska jag börja blogga. På riktigt och på allvar. Och det är alldeles sant.

Jodå, jag har gjort det förr. En stundens ingivelse som försvann lika snabbt som den kom. Som sommaren. Nu är det annorlunda. Nu är det på riktigt - och det är sant!

Jag kommer kanske inte att blogga varje dag. Eller, jo... Det kommer jag nog. Kanske. Tanken med denna blogg är att jag ska försöka tillfredställa mitt enorma behov att få uttrycka mina tankar, idéer och funderingar. Jag gör det mest i någon slags självterapeutiskt syfte. Tror det är nödvändig och tror att det kommer att få mig att må bättre och kanske bli en bättre människa. Om det jag skriver dessutom blir läst av något annan så är det bara en bonus. Som pricken över i:et eller som grädde på moset.

Redan nu vill jag be om ursäkt. För säkerhets skull. Det kan eventuellt bli så att jag kommer att utlämna en och annan i mitt liv. Det känns faktiskt sannolikt att det kommer att bli så. Redan nu vill jag göra er uppmärksamma på att allt jag skriver är sant. Det är mina sanningar. Mina upplevelser, känslor och intryck kommer att göra tydliga avtryck på denna sida. Kanhända är det så att min sanning inte alltid stämmer överens med din? Det betyder inte att jag hittar på och fantiserar. Det betyder inte att du gör det. Det betyder att våra sätt att se på samma sak kanske inte alltid stämmer överens med varandra.

Bloggen kommer att handla mycket om människor som finns i mitt liv. Både stora och små. Den kommer förmodligen att handla mycket om kärlek och knepiga relationer. Om sanningar och lögner. Och sjukdomar och hälsa. Om natt och dag. Om glädje och sorg. Om kärlek och hat. Om stort och smått. Om sex - och sju! Svart och vitt. Jag hoppas att bloggen både kommer att beröra och röra om, men också lägga saker och ting tillrätta. Jag hoppas att innehållet i bloggen kommer att provocera dig och krama dig. Väcka längtan och stilla nyfikenhet. Ge och ta.

Namnet på bloggen har jag valt för att jag tror att bloggen kommer att handla en del om mina barn också. Men också för att försöka ge anledning till omvärderingar eller kanske rentav nya insikter till den som läser. Jag hade lika gärna kunnat döpa den till "sila mygg och svälja elefanter" känner jag nu. Borde jag kankske ha gjort det?

Hur som helst och oavsett namn vill jag än en gång hälsa dig välkommen hit...

Äntligen!