Syns man inte, finns man inte...



Jag känner mig alldeles rörd.
Det känns verkligt och på riktigt.
Det är stort och detta är en historisk stund...
Jag har just fått mitt livs första kommentar
på ett inlägg i min alldeles egna blogg.

Syns man inte, finns man inte...
Jag syns, jag är läst och kommenterad...

Jag finns!





Tack Johanna för att du bekräftat mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0