* Små barn, små bekymmer...

OM jag hade haft tid så hade jag bloggat ikväll. Då hade jag skrivit något ganska långt och underfundigt... Men, jag har inte tid att förlusta mig med en massa skriverier.

Vad jag gör? Förbereder en middag imorgon för 15 personer på jobbet... Vad det blir? Tja, lite smått och gott, pill och plock! Till förrätt blir det... Ingenting! Istället blir det lite bubbelmingel med tilltugg! Det blir baconlindade fikon, pepparkakskryddade kex med lingonphilafelfiaost och färska lingon på toppen, små skinsknittar på knäckebrödsbitar med senap, pepparkakskex med ädelost, ostkuber med oliver, kapris... Till varmrätt blir det Italiensk potatiskaka med parmensanost och bacon, helstekt oxfilé, gräddig savoykål, halstrade coctailtomater, rödvinssky och färskstekta kantareller. Och till efterrätt en liten saffranspannacotta med färsk frukt och valnötter... Det kan väl funka, eller?

Men, det var inte det jag egentligen hade på hjärtat. Det handlar om något helt annat. Mycket viktigare och så oändligt mycket mer värdefullt; Tillit och förtroenden. Jag stannar där och nöjer mig med att än en gång sända all min kärlek till världens bästa Johanna. Jag är så stolt, glad och lycklig över att just jag får vara just din mamma. Och att just du är min dotter... Att du finns i mitt liv och jag finns i ditt liv. Alltid.Det ska bli så obeskrivligt gott att äntligen få hem dig, Johanna. Jag längtar så.

Denize... Du är världens bästa Denize. Jag är så innerligt tacksam över vårt möte. Det kändes förutbestämt från första stund. Du är min allra finaste snart-18-åriga dotter. Du kommer alltid att bo i mitt hjärta - det kan ingen ändra på. Jag blir alldeles varm, berörd och full med kärlek när jag tänker på dig, ditt leende, dina glittrande ögon och ditt sätt att vara.

Jimmie... När jag tänker på dig blir jag stum. Jag finner inte längre några ord. Jag hittar inga svar men är full av frågor, tankar och funderingar. Rädsla och tvivel. Jag vill höra dig förklara med dina ord. Jag vill höra dina sanningar - de riktiga. Jag väntar...

Nähe, det här duger inte. Nu är det full fart tillbaka till köket som gäller.


Älskar er!


PS) Med risk för att bli tjatig och långrandig i alla fall... Jag måste sända ännu lite mera kärlek: Cia - du är mitt allt!