* Små barn, små bekymmer...

Allra finaste...

Jag har inte så mycket egentligen. Men, det jag har - det har jag.
Och det jag har, det betyder så ofantligt mycket och det är jag så rädd om.

Jag har till exempel något som jag vet att många skulle vilja ha.
Jag har något som jag vet att jag är ganska ensam om och som många människor är avundsjuka på mig för.
Det är något unikt. Något så fantastiskt. Något oersättligt och dyrbart.

Det är inget nytt utan tvärtom väldigt gammalt. Det gör det än mer speciellt. Det är något som bara blir bättre och bättre, finare och finare, starkare och starkare för varje år som går.

En av de allra finaste saker jag har är vänskapen med C, min allra bästa vän.
Vi firar 40 år som vänner nästa år. Är det inte fantastiskt, så säg?
Vi har följt varandra genom barndom, ungdom och... vuxendom! Och vi ska följas åt in i ålderdom.
Vi har delat varandras skratt och gråt, lycka och elände, kärlek och hjärtesmul, smått och gott, dag och natt, sommar och vinter, i regn och sol, i vått och torrt, hemligheter, tissel, tassel...
Vi är en del av varandras liv. En viktig del.

Kärlek kan se ut på många olika sätt. Det finns säkert tusen och åter tusen olika kärlekar.
Den kärlek jag känner för min allra bästs vän C och hennes familj är den allra finaste av dem alla.

Älskar dig!

Kramar, kärlek, lycka, hälsa, sol och värme till dig och din familj från mig.