Midvinternatten...
Samma sak varje år.
Plötsligt är det över.
Snipp, snapp, snut
så är julafton slut...
På gott.
På ont.
I år har vi haft ännu en annorlunda jul.
Det är lite av vår grej känns det som!
Igår kväll när jag kom hem så åkta jag direkt till ICA för att handla lite julmat.
Det blev mycket julmat.
Johanna hade varit i stan och träffat tomten. Hon kom raka vägen till min undsättning och hjälpte mig, sin onda rygg till trots, med att packa in alla kassar i bilen. Väl hemma så mötte Denize upp i porten. Hon hade ägnat hela dagen åt att pyssla och pynta, städa och fixa hemma... Herre jösses, så juligt och kuligt det var när jag kom hem.
Snabbt griljerade jag julskinkan och fixade fötterna... Ja, inte mina då utan två burkar med grisfötter. Gelén ska smältas bort och sedan ska alla små tassarna förpassa ned i en skål med en väl blandad ättikslag! Guuud, så gott!
Hann precis, eller; nästan precis, klart med allt till sju. Då knackade det på dörren och utanför stod Gunnar med världens finaste orchide i universums vackraste kruka. Än en gång; Tack snälla, fina du...
Vi bänkade oss i soffan och slog på tv:n för att ha uppesittarkväll tillsammans med Lotta Engberg, BingoLotto, glögg, mandlar, russin, nötter och knäck. Så himla traditionellt och inte så annorlunda, inte sant?! 
Vi hann nätt och jämt få upp farten på plupp-pennorna förrän Sara knackade på. Hon kom direkt från jobbet och tog snabbt plats i soffan. När vi pluppat klart, och inte vunnit så mycket som en endaste sekin, så var det dags att smaka på skinkan... Den fick mer än väl godkänt! Vilken himla tur - för vad vore väl en jul med en misslyckad skinka?
När det viktigaste var provsmakat och alla hade sagt sitt om skinka, senap och hembakad lingonlimpa var det dags för mer spel och dobbel. Denna gång handlade det inte om plupp-pennor men väl om handkontroller och spelkontroller... Wii!!! Jag började vid den här tidpunkten känna mig rätt sliten, trött och bräcklig... Svininfluensa?, var den första tanken som dök upp. I samma sekund kom jag på att jag faktiskt är vaccinerad - därmed gick det bort! Vid nästa tanke kom jag på att jag varit uppe till strax efter kl 04.00 natten innan och bara sovit i drygt två timmar... Allt har sin förklaring - inte undra på att jag kände mig rätt seg!!!
Vi spelade fram till strax efter två - då slängde jag in handduken och gav upp. Hur mycket kan man längta till att krypa ned i sängen? Sara och Johanna spelade vidare och både Gunnar och Sara sov kvar tills idag.
Julaftonsmorgon = tomtegrötsmorgon med dopp i grytan! Härligt. Allt självklart preparerat och förberett enligt konstens alla regler. 
Gunnar åkte tidigt för att fortsätta julfirandet med nära och kära. Vid lunchtid körde jag hem Denize med alla klappar till hennes pappa. Hem och plockade upp Sara, Johanna och Mr Churchill. Lämnade Sara på Huddinge Sjukhus och väntande jobb. Johanna och jag kvistade förbi Alpvägen 29 och önskade ALLA en riktigt god jul. Vi överraskades med varsin julklapp och överlämnade en chokladask, senap och hembakat bröd som bidrag till deras dignande julbord! Vi kom hem strax efter tre, värmde snabbt lite glögg och bänkade oss framför tv:n... Vi hade inga problem att välja Anka - det finns bara en riktig jul-anka... Kalle! Den andra Ankan liknar mer en kalkon!
Johanna slumrade till i slutet av Kalle och jag själv var farligt nära att också göra det. Tvingade upp mig ur fåtöljen och satte fart i köket - lutfisk till middag och helstekt oxfilé imorgon. Johanna vaknade till i soffan och fick ta över kockandet under tiden jag tog en promenad med Winston. Han var så full med snökockor när vi kom in så att jag fick duscha bort dem med varmvatten!
Efter en god middag tillsammans med Johanna så knackade det på dörren igen... Minsann, där stod tomten och hoade! Tänk en sådan tur att han hittade hit med alla våra julklappar i år också!! Det är lika nervöst varje år innan man säkert vet... :)
Jag fick jättefina julklappar; en chokladfondeu av Denize med jordgubbar och choklad samt ett par jättefina örhängen. Johanna förärade mig en gammal hederlig slickepott och en komplett måttsats (kryddmått, tesked, matsked etc) i metall samt en fin blus. Av Janne fick jag en jättefin kofta och av mamma två (!) nattlinnen!!
Vi pratade som hastigast med Nemo och Jimmie. Nemo hade varit alldeles exalterad när tomten knackade på. Inte det minsta rädd... Eller så var det kanske så att han var för chockad för att våga visa det!?! Kavat och säkert hade han både hälsat på och kramat tomten. Nemo tyckte att det var jättetråkigt att Jimmie var tvungen att gå och köpa tidningen strax innan tomten kom och att de därmed missade varandra!! :) Johanna och jag avslutade vårt julaftonsfirande med att ta en uppfriskande kvällspromenad för att gå ned lite julmat och julgodisar. 
Nu har dag blivit kväll och kväll lider mot juldagsnatt.
Johanna slumrar sött på soffan och Denize har just kommit hem från sitt julfirande.
Återstår gör bara att säga god natt så att man är utvilad tills imorgon då Jimmie. Josefin och Nemo möter upp oss vid Medborgarplatsen kl 13.00. Vi ska åka skridskor och idka lite fridluftsliv innan vi åker hem hit för att äta och dricka gott tillsammans. Och öppna fler julklappar.
Jag längtar redan och allra mest efter Nemo. Finaste ungen, farmors älskling och allt på jorden.
Sov gott och dröm sött.
Snipp, snapp, snut.
Nu är julafton slut.
På gott.
På ont.
PS) En liten sak till bara, som liksom hör till en dag som denna...
Viktor Rydbergs "Tomten":
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; --
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter.
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
