Det ögat inte ser...
Jag väljer
För snart tio år sedan tassade du in i mitt liv.
Du tog mig med storm. Du tog mig i storm.
Sedan dess har det runnit en massa vatten under våra broar.
Under dina broar. Under mina broar.
För en tid sedan konstaterade vi bägge att det nog var nödvändigt.
Att det var nödvändigt för att vi skulle förstå. För att vi skulle växa.
Nu väljer du, av skäl som är dina, att byta riktning och segla vidare åt ett annat håll.
Det kan jag inte förhindra. Jag kan bara respektera och konstatera att du gjort ett val.
Och jag kommer alltid att undra varför du fick så bråttom.
Jag kan också välja - att göra egna val.
Du kan inte bestämma åt mig.
Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta som bara är din.
En plats som aldrig någon annan kommer att kunna göra anspråk på.
Du kommer alltid att vara en av de mest betydelsefulla människor jag mött.
Du har lärt mig så mycket - om livet och om mig själv. Om situationer och relationer.
För alltid kommer du att finnas i mitt hjärta och i mina tankar.
Det bestämmer jag. Det är mitt val.
Kramar och kärlek - i går, idag, imorgon.
För evigt.
Regn ute, sol inne...
...sol i hjärta, sol i sinne!
För övrigt inga kommentarer.
Bara lycka och sann kärlek.
En ängel kom förbi...
Natten tills idag kom en ängel förbi.
Närvaron var tydlig. Närvaron kändes.
Jag hade först svårt att förstå budskapet.
Vad ängeln ville förmedla.
Kanske bara just att änglar finns.
Kanske varsko om något.
Kanske berätta något.
Kanske bara en hälsning.
Jag berättade för barnen.
Berättade hur mycket jag älskar dem.
Bad dem vara försiktiga och uppmärksamma.
Sent igår kväll fick jag ett samtal som berättade
att en av våra vänner krockat med en älg.
Hastigheten var hög och mötet oundvikligt.
Skrikande bromsar i skymningen.
Ljudet av glas som gick sönder.
Av bilen blev just inget kvar.
Ur bilen klev Lena med sällskap.
Oskadda men chockade.
De hade änglavakt.
Tack Patrik för att du tar hand om oss.
Kram
Jag har klantat till det...
Tänk att frestelse ska vara så svårt att stå emot,
när längtan pockar på.
Tänk att det ska vara så svårt att låta bli att hungrigt stoppa i sig,
saker man inte borde när suget är starkt.
Tänk att det ska vara så svårt att hålla fingrarna i styr,
även fast man vet var det kommer att sluta.
Ikväll hade jag inget motstånd alls att erbjuda.
Ikväll snubblade jag.
Ikväll föll jag i alla hål.
Ikväll trotsade jag.
Nu sitter jag här, ensam tillsammans med mitt dåliga samvete.
Vi pratar och diskuterar. Fram och tillbaka.
Jag vill inte älta. Tycker att vi kan överse med det som hänt.
Jag är villig att lova att försöka stå emot frestelsen nästa gång.
Samvetet vill diskutera mera.
Vill analysera.
Vill få mig att förstå.
Fram och tillbaka.
Upp och ner.
Och en gång till.
Jag vill att vi ska bli sams.
Att vi ska kramas och förenas.
Jag vill inte somna osams.
Ärligt talat - hur lång preskriptionstid är det på
en skål popcorn med lite smör och salt?
Kan vi inte bara glömma bort det och hur lätt popcornen slank ner?
Och hur gott det var? Och hur jag njöt?
Nu glömmer vi det och sover.
Som vänner.
Kram
PS) Tack för att du ringde och berättade
att du är hemma och att allt är bra, hjärtat!
Fel av mig...
Han sa inte "flickvän..."
Han sa "fru".
Ännu värre.
Förlåt för felskrivningen.
Nu är det rättat!
Kram
Tur & Retur eller Ruter & Rut?
Så kom han då äntligen.
Efterlängtad.
Omfamnad på perrongen
en solig söndag i juli av
solvarma, förväntansfulla
kärleksarmar.
Äntligen.
-Jag har här på semester,
sa han och fortsatte:
-Du kommer att bli en bra
flickvän till någon...
Han reste på sig och lämnade
ännu mera disk efter sig.
Ännu fler tomma ölburkar,
odiskade stekpannor och
små, hårda begagnade
påsar med snus.
Nu sitter han på tåget igen.
Tillbaka hem till sig och sitt liv.
Kvar finns hon med sin kärlek,
sina drömmar och sin längtan.
Det kommer flera tåg.
Det går flera tåg.
Fina...
Fina, rara...
underbara Sara!
Jag är så glad över att du finns i våra liv.
Stanna alltid kvar i våra hjärtan...
Tack för allt fint du säger och gör
- till och för oss...
Du betyder mycket.
Du betyder mest.
Love you, honey...
PS) Och om ni vill lära känna Sara lite bättre
- hälsa på henne på hennes blogg:
http://saradeloren.blogg.se/
Ibland...
Ibland ser man inte skogen för alla träd.
Visst är det konstigt?
Kram, kärlek, sol och värme
Men...
Men alltså, hur är det möjligt??
Jag lovar och svär - jag såg verkligen mina nyckelben.
Och jag kände dem.
Ett på vardera sida, precis som det SKA vara.
Handen på hjärtat.
Det är sant.
Amen.
Hur kan de spårlöst försvinna av en knäckebröds-
macka med ost och en tallrik gröt?
Råggröt, för att vara exakt. Med lingonsylt.
Kan det vara Felix-lingonen kanske?
Eller osten?
Nu blir det en promenad.
En lång och rask en.
Jag blir fan i mig galen.
Aldrig mer råggröt efter klockan 08.00 på morgonen.
(OK, jag erkänner - bilden föreställer inte mig...
Men, det hade kunnat vara jag - om mitt hår varit lite längre!!)
Tamejtusan...
Dra på trisse och hallelulja...
Jag kan se mina nyckelben igen!
Hej, hej... Det var länge sedan! Allt väl med er?
Var har ni varit någonstans? Och så länge...
Har saknat er.
Välkomna tillbaka!
(OK, jag erkänner - bilden föreställer inte mig...
Men, det hade kunnat vara jag - om mitt hår varit lite längre!!)
Är det ingen som jobbar natt...
...på Com Hem?
Jag trodde att tanterna jobbade dygnet runt!
Säga vad man vill...
Säga vad man vill om sanningen,
men den är alltid bäst!
En rejäl...
En rejäl avhyvling har ingen dött av...
Bra Josefin - nävarna i bordet och klackarna i taket!!
Love you!
Jag är bra...
Jag är bra...
Jag är bra...
Jag är bra...
Faktiskt helt okej.
Kpetesr...
tkepser...
kpetesr...
sertkep...
pektres...
trespek...
RESPEKT!
Kom och blås...
Härmed meddelas...
...att mitt hjärta hänger på tork!
Meddelas endast på detta sätt.
Kärleksvingar
Jag älskar dig.
Du älskar mig.
Sant.
Jag vågar inte ta emot din kärlek.
Jag tror inte att det är min kärlek.
Jag tror inte att ditt sätt att älska,
är mitt sätt att älska.
Jag tror inte att jag vill bli älskad,
på ditt sätt att älska.
Jag tror att mitt sätt att älska,
inte är på det vis du vill bli älskad.
Så, min älskade - vad gör vi?
Tackar nej till varandra och fortsätter
vår vandring genom livet?
Sida vi sida men ändå så långt ifrån.
Vad händer om jag slutar tro, gissa och anta?
Vad händer om jag i stället skulle våga ta reda på sanningen?
Vill du veta sanningen?
Vad händer om jag överser med
att ditt sätt att älska inte är mitt sätt att älska?
Vad händer om jag hoppar från kanten, ut över havet?
Kommer din kärlek ge kraft åt mina vingar?
Kommer jag leende att sväva fram,
full med din kärlek och lycklig över att vara älskad?
Av just dig.
Traditioner
Traditioner är till för svaga, bakåtsträvande människor.
Stängda sinnen. Ängsliga hjärtan. Låsta dörrar.
Traditioner är en ursäkt för att slippa leva här och nu.
För att slippa berätta att man sedan länge slutat leta efter nyckeln till sina innersta rum.
Traditioner är till för de svaga som saknar styrka och mod att öppna sina fönster på vid gavel.
Traditioner är ett enkelt sätt att bygga falsk trygghet.
Jag gillar inte traditioner. De är fula och ogenerösa.
Jag gillar öppna sinnen. Kärleksfulla hjärtan.
Dörrar som är öppna. Trygghet som är sann och äkta.
Jag lever här och nu.
Och jag tänker aldrig sluta att leta efter nyckeln.
