* Små barn, små bekymmer...

Jag vet, jag vet... Ni undrar var jag har varit de senaste dygnen?
Jag vet, jag vet... Ni har varit jätteoroliga, inte sant?
Jag vet, jag vet... Man får inte bara dra iväg sådär utan att säga till.
Jag vet, jag vet... Förlåt!

Nu är jag hemma igen och allt är bra - men jag är trött.
Faktiskt jättetrött.

Därför nöjer jag mig med att i bild berätta - om min två dagar i Vasa,
Finland... Flög iväg igår kväll vid 18-tiden, framme på hotellet strax
efter 21.00 efter att ha blivit mött av värsta Ruuki-delegationen på
flygplatsen. Upp med väskorna i värsta fina, rummet. Förfriskningar
i form av dryck med tilltugg i den lilla restaurangen. Var kvar tills de
stängde tillsammans några av killarna.

Uppe vid 06-tiden. Dusch. Påklädning. Frukost. Packa.
In i bussen och tog plats, kl 09.00 rullade vi iväg.

Sightseeing i Vasa med en guiden Marja-Liisa (!) ombord sedan
vidare mot Ruukki i Alajärvi. Ny mottagningsdelegation, hej, hej...
Presentation, information, koncentration. På med hjälm, väst och
skyddsskor - Hej, jag heter Byggare Bob. In och ut i olika hallar följde
vi andaktsfullt den 200 meter långa produktionslinan - från ingenting
till leveransklara smörgåsväggar = sandwichpaneler! Av med hjälm
och annat. Avrundning. Kaffe. Frukt. Påse med present... Hej,  hej!

In i bussen mot nya mål - lunch och vinprovning på en vingård i trakten!
En ny mottagningsdelegation. Inte så många, men en stor och lång =
värden i egen hög person. Och hans Volvo 164 från 1969 i fint skick!
Marja-Liisa fick jobba på högtryck för att hinna med att översätta allt
som sas - det berättades på dåtid, nutid och framtid. Om lingon, blåbär,
vita vinbär och björksav. Lite allmänt trevlig turistinformation om trakten.
Så dök värdens fru upp i dörrhålet med förklädet käckt på svaj:
-Varsågoda, maten är serverad! Smaklig måltid...
Sa Marja-Liisa att hon sa, i alla fall!



Efter mat och provning av vitt, rött, rosé och likör hälsades vi välkomna
ut till butiken med bakomliggande vinfabrik! Värden bjöd glatt på små
smakprover direkt ur cisternerna. Kom plötsligt att tänka på när barnen
var små och förväntansfulla stod och väntade med sina små glas på att
bonden på landet skulle fylla dem med ett par spendrag av ljummen
mjölk direkt från en förvånad ko! Här stod vi nu på kö med varsitt litet
plastglas och väntade på vår tur och på en skvätt direkt ur en stor och
silverfärgad "mjölkko" i blankaste aluminium.

På nytt in i bussen, rätt nöjd - lite trött och loj - efter en rätt fullspäckad
dag med massor av information, mat, dryck och mycket buss - som nu
skulle bli ännu mera buss! Det tog inte lång tid innan vi alla satt och
smånickade. Med en suck stängde Marja-Liisa uppgivet av micken,
med orden: -Nåja, sov en stund då... Men när vi strax kommer ner
mot älven då kommer jag att väcka er igen! Och det gjorde hon. Minsann.

Var tillbaka på flygplatsen vid 17.30-tiden. Planet som skulle ta oss mot
Sverige skulle gå 18.30, lokal tid - för att sedan landa 18.30, lokal tid.



Askmoln och vindar från Island ändrade förutsättningarna en smula.
Först aviserades 30 minuters försening och strax därefter 30 minuter
till. Ny starttid 19.30. Beräknad landning 19.45. Den extra kvarten i
luften förklarades med att vi fick lov att åka med ett helt annat plan-
Enligt uppgift ett av världens absolut mest miljövänliga plan - men
kanske inte det snabbaste! ;)

Landade på Arlanda, väntade på väskorna, tackade alla mina nya
"vänner" för en trevlig resa och framför allt Ruukki för att de planerat
vårt besök så väl in i minsta detalj! Tog Swebuss till Centralen och
Taxi Stockholm därifrån. Väl hemma så kändes rätt skönt att landa
på riktigt. Det är ju tur att inte varje dag på jobbet ser ut på det
här viset...

Att vara ute på det här viset är trots ett späckat schema befriande.
Man hinner med att få en massa intryck, nya uppleveleser och framför
allt att möta människor som inspirerar. Om man dessutom har turen
träffa på människor som man vet att man kommer att ha ömsesidig
glädje av ganska snart, så känns det ännu mer värdefullt...
Man växer med sådant - och vem vill inte växa?

Somnade gott vid 2-tiden med ett leende på läpparna:
Undrar vem det är som sagt åt ägaren till vinfabriken att
eller hur betyder varsågod på svenska?



Kramkram


PS) Redan nu blev det dock bestämt att jag ska tillbaka den 14-16 juli
igen för att vara med på en stor bygg- och fastighetsmässa...
Så kan det gå när man är trevlig, har ett gott uppförande och
visar vad man kan - och vill! :)