* Små barn, små bekymmer...

Idag gäller det.
Idag smäller det.
Idag är det dags.
Idag avgörs det.
Idag är en dag som
inte är en alldeles vanlig dag.
Idag är det VAL 2010.

Jag hoppas innerligt att Alliansen
får förnyat och förlängt förtroende
i fyra år till. Jag tror att allt annat
är dumt. Riktigt dumt.

Tänke på den här rödgröna röran.
Vad är det egentligen?
Vilka är det?
Och vad har de att komma med?




Mona Sahlin känns erfaren i de debatter
jag sett på tv:n och det jag har läst.
Och då har jag både sett och läst en
hel del som handlar om just valet och
de olika partierna. Men de andra då som
representerar de rödgröna?

Ta t ex Lars "Nickedockan" Ohly.
Han har lite äktenskapstycke med Mona,
inte sant? Det är något i blicken och framtoningen.
Han har inte så mycket att tillföra rent verbalt
kan jag tycka men han nickar hela tiden instämmande
åt det som hans kompisar säger. Lars håller med.
Att han sedan fick till ett frieri till sin Åsa
direkt under sändning på en av veckans
debatter var väl lite si så där kan jag tycka.
Det hade kunnat vara hur gulligt som helst,
men nu blev det rätt platt och pinsamt.

Miljöpartiets språkrör, Maria och Peter, ger
verkligen det gröna partiet rättvisa ansikten.
De känns ännu verkligen som nybörjare och som
två blåbär i dessa sammanhang. De har mycket
vettigt att säga men sticker knappast ut i något
avseende.

Summan av kardemumman är att denna treklöver
av partier ger ett kanska svagt och klent intryck.
De känns knappt trovärdiga. Mona i mitten, en
nickedocka på ena sidan och två blåbär på den
andra... Kan dessa verkligen styra Sverige på ett
bra sätt? Tveksamt.



Vad har då Alliansen att komma med? Fredrik, Maud,
Göran och Jan... Nog känns dessa mer myndiga och
pålästa? Mer trygga i sin framtoning - om än att man
ibland kanske skulle önska att framförallt Fredrik kunde
ha fler toner i sina framföranden. Han kan låta rätt
slätstruken. Det vore kul om han vågade släppa in fler
känslor - om han kunde tillåta sig att visa glädje, sorg
och ilska och inte bara vara så förskräckligt korrekt.

Maudan kan jag gilla. Hon känns mänsklig och varm.
Hon har en skön utstrålning och bjuder en moders
trygga famn på något vis. Oavsett om man är aktivt
kristen eller inte så kan jag inte låta bli att gilla Göran
också. Tanken på att låta Krisdemokraterna ta hand om
de sociala frågorna i första hand tilltalar på ett märkligt
sätt. Det känns säkert.

Jan Björklund då... Ja, att jag gillar honom och Folkpartiet
är väl knappast någon överraskning. Jag kan gilla partiets
grundläggande liberala värderingar och tron på individen.
Jag tycker att Jan är bra som partiledare. Jag minns för
många herrans år sedan då jag var aktiv som politiker och
vi var en helg ute på Lidingö för en konferens. Då var Jan
där. Jag gillade honom redan då - en glad och trevlig kille
som visste vad han ville. Och sedan dess har jag alltid
önskat att han en dag skulle ta över partiledarrollen.
Nu har han gjort det och jag tycker att han har gjort det
bra. Jag gillar att det finns en jäklar anamma, att han vågar
sticka ut också i kontroversiella frågor. Att han vågar synas
och höras. Jag hade kontakt med honom vid ett tillfälle få
J1 oxh J2 var små och gick i Muskö Skola. Den gången handlade
det om ett åtgärdsprogram för mobbning som skolan antagit
och som alla skulle skriva under på. Efter de samtal jag hade
med Jan Björklund så valde jag att vara den enda mamma i
hela skolan som inte undertecknade detta. Jag förbjöd sonika
mina barn att vara med i sådana där dumheter. Det väckte
såklart uppmärksamhet - som mycket annat jag gjorde på ön.
Knappt ett år senare var den s.k. Farsta-modellen nedlagd då
det blivit allmänt känt att deras tillvägagångssätt var allt
annat än okej. 1-0 till Söderström-Broth!



Nej, för mig har det egentligen aldrig varit några funderingar
kring vem eller vilka som ska få mina röster. Det har varit lika
givet och självklart denna gång som vid alla tidigare val.

Nu ska jag strax hoppa in i duschen efter ännu en vidrig hostnatt.
Det känns som om det får räcka med hostattacker nu, som om jag
hostat klart. I natt så prövade jag att sitta i soffan och sova.
Och banne mig - det gjorde nog att det gick lite lättare. Johanna
kom in och väckte mig vid 4-tiden och tyckte att jag skulle lägga mig
i sängen i stället. Det kändes som en bra idé då rygg och nacke började
stelna till. Strax före klockan var halvfem så föreslog Johanna att soffan
kanske ändå var ett bättre alternativ och vinkade glatt iväg mig.
Banne mig, hörde jag inte tant Eriksson applådera genom väggen.
När Johanna sedan gick upp, redan kl 05.30, så väckte hon mig på
nytt och jag kunde krypa ner i en varm och skön säng några timmar.
Det har, ärligt talat, blivit på tok för lite sömn de senaste dagarna
och jag inser att jag kanske borde göra något åt hostan...
Det här funkar liksom inte längre!



Johanna jobbar som valförrättare idag. Tänk, hon går i mormors fotspår!
Hon var i sin vallokal redan vid 7-tiden imorse och jobbar till kl 20.00 ikväll.
Sent igår kväll, då hon kom hem från middagen i Hökarängen, så kom hon
på att det såklart vore bra med någon form av matsäck... TYPISKT Johanna.
Och TYPISKT Johannas mamma att ställa sig inatt för att fixa världens godaste
pastasallad, smörgåsar med en massa godsaker på, smågodis, chokladkaka,
och en smoothie att ta med! Det vore ju förskräckligt om det lilla pyret
skulle svälta ihjäl i en vallokal i Sundbyberg, inte sant?

Nu blir det en dusch och sedan blir det raka vägen med raska steg mot
vallokalen i Årsta Skola. Och ikväll blir det valvaka...

Heja Alliansen!


Kram