* Små barn, små bekymmer...

Bloggen kommer att handla mycket om människor som finns i mitt liv. Både stora och små. Den kommer förmodligen att handla mycket om kärlek och knepiga relationer. Om sanningar och lögner. Och sjukdomar och hälsa. Om natt och dag. Om glädje och sorg. Om kärlek och hat. Om stort och smått. Om sex - och sju! Svart och vitt. Jag hoppas att bloggen både kommer att beröra och röra om, men också lägga saker och ting tillrätta. Jag hoppas att innehållet i bloggen kommer att provocera dig och krama dig. Väcka längtan och stilla nyfikenhet. Ge och ta. Välkommen in! Du behöver inte ta av dig skorna - det var nog ett tag sedan jag städade...

Men hur kan man...

Men hur kan man vara så himla sur?
Nej, inte jag men Johanna.
Som givetvis säger att hon inte alls är sur...
Med vresig röst!

Undrar vad det kan vara? Vad det beror på?
Kanske hennes resa söderöver inte blev som
hon hade hoppats på? Eller var det kanske omvägen
förbi Gamla Stan som var för jobbig? Eller att hon
fick komma upp och hämta Winston istället för att
jag sprang ned? Hon har kanske inte ätit idag?
Trött? Mens? Munsår? Skavsår? Ont i foten?

Någon som har något förslag?


Suck!


Kram

Kanske för att jag fråga varför hon ringde mej idag :P



Eller för att du e jobbig ?? hihihihi sköjjaaa

Ja, jag har ingen aning om vad som var orsaken. Men sanning är att hon liksom var - som hon - var då hon dök upp... Utan att jag hann säga halvsju!!



Men idag var det annat ljud i skällan minsann!

Kvitter, kvitter, kvitter... Som en liten lärka!



Kram