Respekt
Hej!
Det här inlägget är egentligen ett brev.
Ett brev till dig.
Ett brev till dig som uttalat inte vill ha
ett dugg med mig att göra. men som
ändå är tycks vara tillräckligt nyfiken
på vad jag gör - med vem och vilka -
för att i hemlighet tassa runt
på min bloggsida.
Nej, du är faktiskt inte välkommen.
Jag är medveten om att det krävs
insatser för att stoppa dig, men det
går. Det här är en av många baksidor
med webb-baserade dokument och
bloggar. Det man skriver blir plötsligt
tillgängligt för alla. Också för de som
uttalat inte vill ha med en att göra.
Jag vet, att du vet, att det är dig jag
menar. Jag vet att du redan känner dig
träffad - och det ska du göra.
Kanske lite påkommen rent utav -
som barnet med bägge händerna i kakburken?
Kanske lite ertappad? Avslöjad?
Känner du dig kanske lite ynklig?
Som om du inkräktar på ett område som
du borde hålla dig borta ifrån? Jag är inte
säker på att du känner så. Jag vet att
du har svårt att visa andra människor
respekt. Folk i allmänhet - mig i synnerhet.
Jag har sökt dig genom åren. Det vet du.
Jag har bönat och bett att vi ska ses för
att prata. Jag har bett om femton ynka
minuter av ditt liv. Du har tydligt svarat
att du inte är det minsta intresserad.
Att du inte vill. Att du inte tänker,
att du inte ska.
Det tog lång tid för mig att acceptera
att du inte ville, att du inte tänkte och
att ingenting kunde få dig att tänka om.
Inte ens mina barn. Jag har accepterat
det nu och jag respekterar dig och ditt
beslut. Men, jag kan inte låta bli att tänka
att det verkligen är ditt beslut - och din förlust.
Det finns så mycket du inte vet och därför
inte kan förstå. Det är allt det som värker
i din mage ibland. Som får dig att känna
dig olustig. Som håller dig vaken mörka
nätter. Att du inte vill ge mig femton
minuter av ditt liv är ditt val.
Och det är din förlust.
Livet är till för att levas.
Resan mellan de bägge
ytterligheterna är mycket
kortare än vad vi tror.
Och vet du, det kan ta slut
redan bakom nästa kurva.
Redan då vi kommer över
nästa krön.
Det finns ingen garanti för
hur lång denna resa kommer
att bli. Den styrs inte av våra
önskningar och vårt hopp.
Däremot kan vi påverka att
resan blir bra genom att ta
vara på varje millimeter,
centimeter, minut och sekund.
Plötsligt en dag händer det.
Plötsligt finns inget kvar av allt
det vi trodde var sant.
Plötsligt är allt borta.
Plötsligt är allt försent.
Vet du skillnaden mellan
Carpe Diem och Crea Diem?
Skillnaden är inte stor -
men är ändå väsentlig.
Jag vill be dig om en sak,
när du smyger runt på mark
du inte borde beträda.
Inte för att du inte får
utan för att du så tydligt
betackat dig allt samröre
så många gånger.
Du riskerar din trovärdighet
kan jag tycka och den kan
du behöva behålla intakt
så gott det går.
Nåväl, när du nu är så liten
och ynklig så att du ändå väljer
att läsa min blogg - visa de jag
skriver om någon form av respekt.
Inse att de som vill berätta saker
för dig gör det själva. Och är det
så att du läser något du inte vet,
behåll informationen för dig själv.
Snälla, för allas skull - inte minst
för din egen - sluta snoka runt i folks liv.
Sluta prata bredvid din mun om andra.
Sluta vara uppkomsten till en massa
onödig ryktesspridning. Visa andra
människor respekt och hänsyn.
Sluta skapa egna sanningar.
Visa ödmjukhet.
Och sluta fundera på vad det
är som håller dig vaken om natten
och vad som värker i din mage.
Våga hitta svaren hos dig själv.
Hälsningar
Therése
Kommentarer
Trackback
