Självstänig = Ständigt själv?










Jag har haft anledning att tänka och fundera på ett annorlunda sätt den senaste tiden.
Jag har brottats med en massa saker jag inte har förstått. Jag har ställt frågor utan
att få svar. Situationen har tvingat mig att göra en massa omvärderingar. Den har
tvingat mig se saker jag tidigare blundat för. Det som har hänt kommer för all framtid
att påverka mina relationer. På gott - men också kanske på ont.

Jag tror på konsekvenser. Jag tror på sambandet mellan orsak och verkan,
ord och handling. Jag tror att vi alla har vår givna val att göra - och att det är viktigt
att se, förstå och respektera att det finns skäl till att vi har olika verktyg som styr.
Jag tror på det goda. På det snälla och varma. Jag tror på kärlek och respekt.
Ödmjukhet är något jag alltid har uppskattat. Jag tror på det lilla i det stora,
på det stora i det lilla.

Jag har haft mina skäl till att under det senaste dygnet fundera en massa på vad
ordet självständig innebär. Jag har tagit mig friheten att ställa mina uppfattningar mot
andras för att se om det finns ett enkelt givet svar eller om detta är ett ord - som så
många andra - som har lika många betydelser som tolkningar. En tolkning är i sig fri.
En tolkning bygger på en eller flera känslor. Känslor i sin tur vilar på de erfarenheter
och upplevelser vi har.

Om man sätter ordet självständiget i ett samband som har med länder och stater att
göra så betyder det att det aktuella landet är fullständigt oberoende gentemot andra.
Staten räknas som ett subjekt med handlingsförmåga i det internationella samfundet.
Det regleverk som styr självständighet regleras i folkrätten. Folkrätten är det rättsystem
som bland annat reglerar förhållandet mellan stater.

Självständighet
behöver inte betyda att landet tidigare har varit en del av ett annat land.
Det kan likväl har varit ett obebott land som ingen har haft anspråk på. Det kan också ha
varit en protektorat - alltså en stat under ett stort indirekt inflytande från skyddsmakten.

En självständighetsförklaring görs när ett land utropar sig självständigt. Landet ifråga deklarerar
sin självständighet. Med tur och skicklighet lyckas sedan det aktuella landet få sin deklaration
erkänd av andra självständiga stater och medlemmar av organisationer såsom EU och FN.


Också vi människor kan vara mer eller mindre självständiga. Vi har alla olika behov av
att vara självstäniga, på vilket sätt och till vilken grad. Här finns det oändligt många olika
sätt att se på saken - och det är viktigt att man respekterar skillnaderna. Så länga alla som
står en nära och är direkt berörda finner en acceptans i situationen och relationen så är
den också accepterad och godkänd. Att vara alla människor till lags är en omöjlighet då
det, som sagt var, inte finns något facit som berättar vad som är rätt och fel.

Man kan, som ett ungefärligt mått, definiera självständighet som accepterandet att det är
ens personliga ansvar att forma sitt eget omdöme och att leva därefter.

Att ta ansvar, vara självständig och att ha förmågan att sätta sig in i en annan människas
situation är tre viktiga komponenter i den sociala utveckling. Dagens samhälle kräver ofta
att vi ska ha förmågan att kunna ta ansvar och att vara just självständiga. Detta är
färdigheter som tränas från tidig ålder genom att man ger det lilla barnet ett visst
mått av ansvar samt är tillåtande och uppmuntrande vad gäller självständigheten.
Det är viktigt att man tillåter barnet misslyckas. Inte bara en utan kanske flera
gånger. Att inte göra det kan hämma både lust och nyfikenhet att söka och hitta
egna vägar.

Social kognition = socialt tänkande = empati är namnet på ett av många områden
inom social utveckling. Det handlar om en persons kunskap om och förståelse för
andra människor och deras handlngar, tankar, känslor och motiv. Det handlar om
hur väl en människa kan sätta sig in i en annan människas situation och se saker
och ting utifrån hennes perspektiv eller utgångspunkter. Hur väl en vuxen eller
ett barn kan göra detta är avgörande för hur den personen fungerat i ett socialt
sammanhang.

Självständighet är en viktig egenskap men det är svårt att hitta ingångar i psykologisk
forskning. En självständig person tänker själv, men lyssnar gärna till andra. Hon vet
att hon kan ha fel och medger det utan prestigelåsningar. Hon är inte upptagen av
att vara *konformist men kan hantera sociala krav på ett smidigt sätt så att hon
undviker att provocera. (*= Konforism är rättning efter omgivningens normer
och regler och svårigheten att hävda en avvikande åsikt. Motsatsen kallas
nonkonformism och betecknar självständighet, originalitet eller excentricitet)




Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ned i detta ämne - för att det är aktuellt,
intressant och för att jag gillar att skriva. Jag väljer ändå att sätta punkt här.
Tänkte ägna lite tid åt mina tankar och funderingar. Mitt vridande och vändande.

Och mitt i allt så tänker jag också tillägna mina barn tankar fulla av värme, respekt
och kärlek. Jag är så stolt och glad över er på alla de tänkbara sätt - inte minst
för att ni är sådana självständiga och kloka människor...







Kram å trevlig lördagskväll









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0