* Små barn, små bekymmer...

Jodå, på något underligt sätt så hann vi med allt på
checklistan. Varenda punkt och lite till. Det är tur att
man inte behöver så mycket sömn och att det är
24 timmar varje dygn i en vecka.
Också i självaste julveckan!

Nemo kom till oss på onsdagskvällen, da'n före da'n före
doppareda'n. Kvällen var vikt för julgodis, brödbak och
senapskokning. Nemo tyckte att det var jättekul -
framförallt vad gällde godiset. Och allra roligast
var att inte hjälpa till alls... Han hittade på tusen
saker för att slippa.
Och han slapp.



Denize och Johanna lade ner både själ och hjärta i julgodiset.
De gjorde polkabräck, turkisk pepparfudge, en jättegod
chokladkola samt någon slags choklad med en massa
nötter och marshmallows... Mums!

Själv så ägnade jag mig åt lingonlimpor, senap och revbensspjäll.
Och åt att göra julskinkan klar. Mamma överraskade med att
komma hit. För att kunna dricka lite glögg så valde hon att ställa
bilen hemma. Resan, som normalt tar tjugo minuter från dörr
till dörr med tåg och buss, tog dagen till ära nästan 1,5 timme.
Först var pendeltåget kraftigt försenat och sedan blev det spårfel
- som grädde på moset. Resan hem blev inte mycket bättre den,
trots att jag bjöd på taxi till stationen. Så typiskt!

På torsdagsmorgonen så åkte Denize och hämtade upp Erai som
skulle vara med och pyssla. Vi hjälptes åt och gjorde en massa
tomtar med både träkroppar och flirkulor. Jättefina... Småkillarna
trivdes bra i varandras sällskap och Nemo tog uppgiften - att visa
Erai och få honom att förstå att han inte behöver vara rädd för
Winston - på fullaste allvar... Farmors älsklingskille - du är bäst.



Vid 13-tiden tutade det utanför fönstret och del blev dags för
puss-å-kram-å-god-jul-å-jag-älskar-dig-mest-i-hela-världen.
Lika jobbigt varje gång - för man vet aldrig när vi ses igen.

Vi hann bli klara med allt och hittade till och med Bingolotter
till alla innan våra uppesittargäster knackade på dörren.
Som alltid och som vanligt lika trevligt att träffa Arvid
och tjejerna. Det känns verkligen att vi har något
speciellt ihop. En historia som blev allt för kort.

Gabrielle från jobbet kom också förbi. Jättemysigt.
Hon är en häftig brutta som har mycket spännande
att berätta. Jag känner mig helt säker på att hon
kommer att bli en tillgång - både för Rekord Media
och som en vän till mig.

Klockan hade hunnit med att bli julafton innan gästerna
tackade för sig och gick - med magarna fulla av julgodis,
skinksmörgåsar och Apotekarnas julmust i mängder...



På julaftonsmorgonen tände vi en massa ljus och åt en
lång och skön frukost med både gröt och skinksmörgåsar.
Vi gjorde oss i ordning och jag skjutsade Denize till
Bagarmossen för julfirande. Därefter åkte jag hem
och gjorde mig klar för nya äventyr.

Johanna och jag fyllde bilen - och då menar jag verkligen:
fyllde bilen - med julklappar, mat, dryck och godis. Lite lätt
försenade startade vi sedan resan mot Bålsta och hela familjen
Backlund-Folkestad. Extra kul i år var att Mikaela var på beök.
Vi fikade och glöggade tillsammans med Kalle och hans vänner.
Därefter blev det dags för julmiddag, julklappsspel och...
Knack, knack, knack på dörren!



- How, how... Finns det några snälla barn här?
Och det gjorde det - såklart!
Tomten såg verkligen annorlunda ut i år.
Det kändes nästan som om han var på rymmen från ett
Pridetåg!! Är lite osäker på om de var de glittriga kottarna
som dinglade i hans öron som fick mig att tänka regnbåge
eller om det var något annat!! Hur som helst - tomten var
jättefin. Och gammal. Och trött. Och törstig.



Lasse har sådan himla otur. Jämt... Jag fattar inte.
Förra året var han tvungen att åka och handla snus efter
maten - och då missade han tomten. I år var han tvungen
att gå och lägga sig för att vila en stund efter middagen
för att han kände sig förkyld och snorig... Och då dök
såklart tomten upp. Stackars Lars, han får aldrig träffa
tomten.

På juldagen åkte Cristina hem. Jag, Cia, Evelina, Johanna
och Mikaela värmde glögg och hällde upp i termosar och
begav oss iväg till värsta pulkabacken. Några pulkor och
tefat kunde vi inte hitta i de Backlundska gömmorna så
det fick bli plastpåsar, gummimadrasser och en massa
annat att åka på. Himla kul och härligt att få komma ut
med tumvantar, mössor och täckbyxor på!



Väl hemma igen så satte tjejerna fart med att göra sig
i ordning inför kvällens utgång. Är man i Bålsta och är
i rätt ålder så är det Rickards som gäller - också på
juldagskvällen.

Kön ringlade sig lång och otålig väntan bland partysugna
ungdomar fick luften att dallra. Plötsligt började det viskas
om att man - bara för att överraska - hade höjt åldersgränsen
till 20 år. Detta gjorde att vare sig Mikaela eller Evelina kom
in. Skruttungar... De kom hemtassandes igen redan vid
23-tiden jättebesvikna - såklart. Johanna blev kvar
tillsammans med Emelie och Jonathan.

Vi, lite mer vuxna, kollade på tv och slumrade sött i soffan
under juldagskvällen. Själv vaknade jag klockan två på
natten och tassade ner till vårt lilla krypin för att sova vidare.
Jag hade nätt och jämt somnat om då Johanna kom hem.
Hon var lite lagom glad i hatten och iskall efter att ha gått
vilse hem och blivit sittandes i snöhög övertygad om att hon
skulle få sitta där tills det ljusnade igen. Hur är det man brukar
säga?


Jonathan kom tassandes strax efter och smög förbi sängen
där vi låg med en tjej hack-i-häl. Vem denna donna var fick
vi aldrig reda på för hon var spårlöst försvunnen morgonen
efter. Inte ens Jonte var säker på hennes namn...

Efter en lugn och skön Annandag jul med film, Alvedon (för vissa i alla fall)
och hamburgare från grillen för vissa i sällskapet så åkte vi hemåt framåt
eftermiddagen. Denize var hemma och hade haft Kevin
på besök sedan dagen innan.



Borta bra - men hemma bäst. Och allra bäst och mest fantastiskt
är kanske känslan av att borta och också kan vara hemma.
Så är det  och så känns det när man varit tillsammans med
Backlund-Folkestad i Bålsta. Man vill liksom inte riktigt åka hem...
Vägen ut till bilen känns lång och tung. Det är en aning motvilligt
man släpar sig dit och man kommer på tusen ursäkter och lika
många skäl för att få stanna en liten stund till!

Tack finaste vännerna i hela världen för en fantastiskt mysig
julhelg med så mycket kärlek, värme och glada skratt.

Älskar er!