* Små barn, små bekymmer...

Nu ska du få höra något jättemärkligt.
Nästan magiskt.

På julaftonsmorgonen när vi satt och åt tomtegröt
så säger Johanna plötsligt att det nu gått så lång
tid sedan Patrik dog att minnena har börjat blekna.
Minnena av hur Patrik lät då han skrattade och pratade,
minnena av hur han kändes och doftade.
Vi konstaterarde att det nu till våren är sex år sedan
bilolyckan hände som förändrade våra liv.

Efter frukosten så skulle Johanna föna sig julaftonsfin.
Hon stog framför spegeln i sitt rum och smågnolade på
en julvisa. Plötsligt så hörs ett rejält brak. Sedan tystnad.
Johanna ropade och bad mig komma - på en gång...

Jag släppte det jag hade i händerna och rusade in på hennes rum.
Hon såg smått skräckslagen ut, med tårar i ögonen och ett leende på
sina läppar.

Det som hade hänt var att den stora tavlan (70 x 100) som står lutad
mot väggen på hennes skåp - den med hjärtat på som Jimmie faktiskt
har målat - plötsligt vek ut sig från väggen och ramlade rakt ut i
rummet. Med sig i fallet tog tavlan med sig Johannas boklåda med
alla böcker i (= ganska tung!). Böckerna ramlade ut och inte nog
med det - ut över golvet rullade en dvd-film som Johanna inte ens
visste fanns där. Skivan lade sig på hennes fot när hon försökte
rädda situationen så mycket hon kunde - och hann.

Dvd-filmen var inte vilken som helst - det var Stuart Little.



Månaderna innan bilolyckan - som ägde rum den 22 april 2005 -
bestämde sig Patrik för att förändra sitt liv. Han hade kommit till
insikt om att det kanske inte bara vara alla andra det var fel på
jämt utan att han också hade sidor och sätt som behövde förändras.
Han kände att han på många sätt var en liten kille i en snart en
vuxen mans kropp. Han kände sig som Stuart Little
- liten och missförstådd. Nu var det dags att bli vuxen och stor.

Stuart Little fick sedan symbolisera Patriks väg till förändring.
En resa som blev alldeles för kort och som fick ett brutalt slut
den 22 april 2005.

Vad kan denna händelse betyda? Att tavlan plötsligt
kom farandes och rev med sig boklådan ur vilken
dvd-skivan kom rullandes och lades sig på Johannas fot?
Efter det att vi ätit gröt och pratat om minnen som bleknar
med åren?

För oss är svaret lika enkelt som självklart.
Såklart att det var Patrik som kom förbi med hälsningar
om en god jul samt för att få oss att förstå att han inte
alls vill bli bortglömd...

Patrik - du finns alltid med oss och hos oss.
I våra hjärtan av kärlek och i våra sinnen.
Vi glömmer dig aldrig.