Hat och förakt...
Just nu finns det en människa som jag hatar.
Men som jag skulle vilja älska.
Som jag har älskat och haft nära.
Det känns som längesedan nu.
Märkligt, för det var igår.
Nästan.
Jag kommer aldrig att älska dig igen.
Jag kommer aldrig att förlåta dig.
Jag kommer aldrig att förstå.
Aldrig någonsin.
Och jag hatar det.
Jag tror inte att du kan förstå vad du har förstört.
Jag tror att du är för dum att förstå vidden av det som sker.
Och om du en dag vaknar - hur ska du kunna leva med detta?
Det kommer du säkert att kunna göra.
Jag tror inte att du har något samvete.
Jag tror att du kommer att lägga det bakom dig och gå vidare.
Som så många gånger förr.
I min ryggsäck får inte dina saker plats.
Där finns en massa saker som inte är mina.
Och inte heller dina.
Men, som jag bär runt på - för din skull.
Jag har större erfarenhet av livet än dig.
Jag väljer mina krig.
Och jag vet att den som ska ha ett straff,
kommer att få sitt straff.
Den dagen ska jag säga:
Du får faktiskt skylla dig själv.
Jag ska påminna dig om sambandet mellan
orsak och handling. Jag ska förklara vad
ordet konsekvens innebär.
Eller så nöjer jag mig med att inte säga
något alls och i stället hoppas på att du
själv kommer att förstå.
Så här hade det inte behövt bli.
Det hade räckt långt om du hade varit ärlig.
Ärlig mot dig själv och mot andra.
Kommentarer
Trackback
