* Små barn, små bekymmer...

Imorgon är det äntligen dags... Inte en dag för tidigt!



Kram

Tänk - det är som jag alltid har sagt...
Det som är sant ena dagen,
behöver inte vara sant nästa dag.
Men det var ändå ingen lögn...

Sanningen är föränderlig.
Precis som vädret...

Lördagen den 16:e april spelar Marmeladorkestern på Vindhem...
Om det är så att du är småsugen på party - boka biljetter.
Det kommer att bli ett himla drag om jag inte helt är ute och
cyklar... Det blir lätt så när Marmeladorkestern rockar loss på scen!!





Vi kanske ses?!


Kram



PS) Kolla gärna filmsnuttar och annat på deras hemsida: www.marmeladorkestern.nu!

Kan det vara så att det är ungefär fyra veckor sedan sist D?

Hujedamej och håll i hatten - here we go again!!





Kram

Det plötsliga, oväntade och inte helt välkomna
spröda snötäcket till trots så känns det verkligen
att våren äntligen står för dörren...

Du är så välkommen... Äntligen är du nära!

Heléna - du får vårens två första tussilago av mig.


Kram


PS) Välkommen hem i april, Johanna...
Du är också så välkommen!! :)

Kära hjärtanes vad jag har handlat mycket till torpet i Rimforsa.
Och herre jösses så mycket som fattas... Jag kommer att bli bankrutt!

Nu tänker jag så här - om vi alla hjälps åt så kommer detta nog att
gå som en dans. Som så mycket annat...

Det som nu fattas och som måste fixas är följande:

Möbler etc:
Utemöbler
Soffbord x 2, helst 3
Köksbord - ett stort ett + ett lite mindre
Byråer
Stolar
Hyllor

Skåp och lådor/kök:
ALLT som kan tänkas behövas i ett hem som rymmer många
- glas, tallrikar, assietter, muggar, formar, fat, bestick, kastruller,
byttor, pytsar, slevar, vispar, vattenkokare, brödrostar, underlägg,
grytlkappar, handdukar...

Övrigt:
Dammsugare
Lampor
Borstar
Hinkar
Krattor
Gräsklippare
Spadar
Tavlor
Mattor
Typ någon radio eller kanske gammal stereo
Hängmatta
Utegrillar


Suck - det är en del, som sagt var!

Det jag har handlat, fått och fixat är:
En tv
Tre soffor (!)
En fåtölj
En kökssoffa
Ett mindre "köksbord"
Fyra stolar d:o
En jättevacker kökssoffa
Två stycken "bokhyllor"
En 160-säng
En 120-säng
Två stycken framför-kakelugnen-fåtöljer

Som sagt - alla bidrag mottages tacksamt.
Det handlar om totalt nästan 300 kvm som
ska möbleras inom kort!




Kramkram

PS) Självklart är ALLA välkomna att nyttja torpet
när allt väl är klart och alla grejer på plats!

Och en annan sak - det kan ju vara så att någon
har något som bara står... Något som inte får plats
för stunden men som man ändå inte kan och vill
göra sig av med... Ställ det i Rimforsa vet jag!!!

TACK Blocket för en hel massa fantastiska möbler - riktiga kap!
TACK alla ni som bestämt er för att - av olika anledningar - byta ut ert bohag!
TACK OKQ8 för lånet av en alldeles utmärkt bil att lasta i.
TACK Rekord Media och Produktion  för att ni tog kvittot.
TACK Denize för all kånk- och stånkhjälp!
TACK familjen Rickebjer för lånet av plats och utrymme så länge.
TACK Janne för att du tog dig besväret att skjutsa och hämta mig - i min bil.
TACK SMHI för vackert väder med klarblå himmel och strålande sol.
TACK alla för att ni hjälper mig att köra ner grejerna till Rimforsa när det blir dags!
TACK Helena för att du är något mer stabil idag - på vissa sätt...
TACK Karolinska som gör vad ni kan nu när Helenas inre organ börjar svikta.
TACK Agneta och Kjell för att ni generöst lånar ut ert gästrum till Johanna och Maria.

TACK och TACK igen.
Och lite mer TACK.
TACK. TACK. TACK.

PS) Extra stor kram och tack till Ricke som numer bor på sjukhem...

- Hur mår du, Helena?

Att du är en kämpe,
det visste jag - men
att du är så här stark,
det hade jag inte ens
vågat hoppas på.

Du är fantastisk.
Stå ut.

Våffeldagen 2011!
Ät och njut - utan dåligt samvete... :)


Kram

Grattis tjejer - äntligen är tentan avklarad!
Nu håller jag tummarna för att ni håller er
inom marginalerna...

Vad spelar väl egentligen hallonfläckar för roll på en lljus soffa.
när man inte bara är farmor utan dessutom någons allra bästa vän?

Faktiskt inte ett dugg.
Jag vet.

Älskar dig!

Helena...
Du måste orka.

Alla mina tankar,
allt mitt mod,
all min styrka
och all min kärlek
ger jag till dig.


PS) Förlåt - jag visste inte hur jag skulle göra,
men jag har just ringt och pratat med T.
Jag hoppas att du förstår - även om jag
själv är osäker på om det var rätt...
Sådana här stunder är det svårt att
hålla isär begreppen...

Till Dig.
Till vem?

Till någon...
Du vet,
visst?

Bra - snälla,
låt mig få veta...

Du förvirrar mig.
Du berör mig.

Vart kom du ifrån
och hur länge
tänkte du stanna?

Sov gott och dröm de vackraste av drömmar,
min älskade älskling.
Alldeles strax kryper jag ner nära intill
- som jag lovade.

Inatt kommer jag att sova så gott.
Som alltid med dig vid min sida.

Du och jag - runt hela månen, fram och tillbaka till
solen och full fart runt alla stjärnorna på himlen...
Ja Nemo - då är det mycket kärlek och på riktigt.

Tack för en fin eftermiddag och kväll med massor av
glada skratt, spännande historier, drakar, cowboys,
spagetti, köttfärssås, glass, drömmar, fantasier,
ännu flera skratt, tokigheter, sagor...

Du fulländar mitt liv.
Du är kronan på verket.
Pricken över i:et.
Du är mitt allt.


Kärlek i massor till dig från farmor

Helena, kämpa på nu...
Du klarar det här.
Du måste.
Det finns inget annat.
Inget annat är möjligt.

När livet är som skörast,
när allt hänger på den
tunnaste tråd,
släpp inte taget.
Håll i.
Håll ut.
Bara ett litet tag till.
Jag vet att du kan.
Jag vet att du vill.

Bara en liten bit till.
Bakom nästa hörn
väntar solen.
Våren är här -
med liv och värme.

Helena - jag står inte ut,
om inte du står ut.

Helena - kämpa på...
Om än så bara med ett
litet, litet steg i taget.
Du är på väg åt rätt håll.
Varför stannar du
och vänder om?

Var inte rädd.
Du orkar.
Du måste orka.
Du kommer att
vinna kampen
mot smärtan
och tiden.

Vi finns här.
Vi väntar.
Vi hjälper dig
längs vägen.
Du är aldrig ensam.

Kärlek.
Hopp.
Styrka.
Mod.

Hej finaste vännen!

Pratade med Annika igår efter det att hon hälsat på dig.
När hon berättade att du är lite mer stabil, lite mer vaken,
lite mer kommunikativ och har några fler halmstrån i din
hand så trillade tårarna ner för min kind.

Nu vet jag - du kommer att greja det här, Helena!
Tänk att små, lite och några plötsligt kan bli till något
så stort. Till något som verkligen gör skillnad från
den ena dagen till den andra.

Längtar efter att få träffa dig.
Efter att få höra din röst.
Fram tills dess står jag ut.
Om du står ut.


Kärlek, styrka och mod till dig från mig.

Jag och Marilyn är väldigt lika varandra.
Vi är väldigt lika på att vara olika varandra.
Tänk att själva olikheten är det som gör oss lika!

En sak som faktiskt gör oss ganska lika är
att vi bägge gillar att krypa ner i en säng med
rena lakan och drömma oss bort genom natten.

Så, under tiden Disney har roat Denize har jag
roat mig med att bädda rent... Härligt!


Kram


PS) Väntar på ett mail som ska göra skillnad.
Ett mail som inte bara ska lova guld och gröna
skogar utan som också ska hålla det...

Hur kan man visa en Disneyfilm klockan 21.00
en söndagskväll på Kanal 5? Samma tid som
grannkanalerna visar den ena bra filmen efter
den andra?

Förstår inte de som snickrar ihop program-
tablåer att vissa kanske bara har en tv-apparat
OCH en 19-årig Disney-nörd i familjen?? :)

Lite söndagsputt...
Men bara lite!


Kram

Jag är förhandlingsbar.
Men inte utan krav och
villkor. På riktigt.

Sol ute,
sol inne,
sol i hjärta,
sol i sinne...



Kram

Det känns som om jag de senaste dagarna har tagit viktiga
steg i mitt liv. Steg jag borde ha tagit för länge sedan...
För jättelänge sedan.

Det vilar något skönt och lugnt i mina steg - men också
mycket sorg och förtvivlan. Du hade inte behövt låta mig
gå. Du hade kunnat behålla mig om du verkligen hade
önskat så. Jag tror att du ville men att du inte förstod.
Att du inte tog mig på allvar - inte en endaste gång under
alla dessa år. Att du spelade ett på tok för högt spel med
insatser långt över vad du egentligen hade råd med.
Jag vet att det var så. Jag vet att det är så.

Jag önskar dig all lycka med ditt fortsatta arbete och allt
det du kommer att möta på din väg. Jag hoppas - men
tror inte - att du tagit lärdom av det som hänt. Du och
dessa år har lärt mig en massa om mig själv och min
kapacitet. Jag vet vad som är viktigt för mig, vad jag
ska eftersträva och vad jag ska akta mig för.

Att du inte kan tacka mig och önska mig lycka till visar
vilken liten kille du är. Och att det beslut jag tagit är
helt rätt.

Lycka till - av hela mitt hjärta!

Finaste Helena...

Idag har solen skinit och snön som föll häromdagen
har till mångt och mycket fått ge vika för våren.
Härligt.

Jag har varit i Sundbyberg och fikat med en
kompis - Gabrielle. Du minns hon som var med
och firade nyårsafton med oss hemma hos din
vän Annika. Vi traskade gata upp och gata
ner tills vi hamnade på ett litet fik mitt i stan.
Det är egentligen en inredningsbutik som nu
har spänt bågen lite högre genom att parallellt
med - och mitt i - butiken också ha öppnat en
servering. Annorlunda och trevligt.

Vad jag än har gjort de sista dagarna så har
mina tankar hela tiden funnits hos dig. Jag har
pratat med Annika i telefonen minst en gång om
dagen. Hon har berättat om samtal hon haft med
KS, din syster och bror samt med x-Peter...

Jag hoppas att du inte ens är lite medveten om hur
sjuk du faktiskt är just nu, vännen. Att mediciner,
apparater och narkos gör dig lugn så att din själ
får vila och din kropp helt fokusera på att göra dig
frisk och stark igen. Annika har varit och hälsat på dig
idag. Jag skulle så gärna också vilja göra det, men väljer
att stå tillbaka för att inte vara ivägen. Jag bad Annika
hälsa dig så jättemycket från mig och det sa hon att
hon hade gjort... Det gjorde mig glad. Jag vill att du
ska veta att jag också finns hos dig och med dig...
Varje sekund och stund.

Annika berättade att de på sjukhuset sagt att de är
nöjda med på det vis du har svarat på antibiotikan du
får. Att ditt tillstånd alltjämt är kritiskt, att livet är skört,
men att du kanske, kanske, kanske kan ses som något
mer stabil. Vi tackar gud, vår lyckliga stjärna och dig för
varje litet steg i rätt riktning. Kämpa på tjejen... Vägen
är allt annat än enkel - men du är inte ensam. Vi är
många som finns nära dig.

Nu har det hunnit med att bli söndag. Klockan är snart
tio. Himlen är lika blå idag som igår och solen lyser lika
förhoppningsfullt. Jag vet att Annika tänker hälsa på
dig idag med. Undrar om du känner att hon är där?
Personalen sa igår att de trodde att du kände det.
Att de märkte det på din andning som blev mer rofylld.

Vet du - under tiden du har sovit har vi haft s.k.
supermåne. Nästa gång det sker kommer att vara om
arton år. Det var länge sedan månen befann sig så nära
jorden som nu. Nästan lite magiskt...



Jag hoppas att supermånen och vårsolen skänker
styrka till dig Helena. Att alla makter hjälps åt som
de aldrig samarbetat förr. Och att du inte ger upp
utan kämpar vidare. Minut för minut. Steg för steg
och dag för dag. Du har en lång väg att vandra,
men vi finns här och vi kommer att finnas för dig.
Vi kommer att hjälpa dig genom dag och natt med
det vi kan. Över mörka vatten och blommande
sommarängar.




Kramar, kärlek, vårsol och supermåne till dig
från mig, Helena.

Kan inte släppa att jag inte hittade låten
på Youtube. Kanske var jag för trött eller
letade jag på fel ställen?

Om jag gör så här så känns det
bättre - men inte helt bra:



Det som håller oss vid liv
(Det som håller oss vid liv -03)

Vad du än hört eller sett
I tidningar och TV
Skvaller och rykten
Folk säger så mycket
Tro inte ett enda ord
Det är bluff, det är båg
Det är lögn
Vad alla andra än tycker
Månen, himlen och dess stjärnor
Kommer alltid vara kvar, kommer alltid finnas där
Trots nätternas svärta
Så även kärleken, min vän
Och dom som söker efter den
Om igen, om igen
Alla hoppfulla hjärtan

Så fortsätt längta, hitta mod
Våga hoppas, våga tro
Tro på drömmar, ta ett kliv
Vält den värld du lever i
Och var en galning, var naiv
Det är det som håller oss vid liv

Det finns ett fönster i ditt rum
Och det står öppet dygnet runt
Du kan se det om du lyfter blicken mot taket
Därute ropar nån ditt namn
Med en tålmodig famn
För dej att falla i tveklöst och naket

Så fortsätt längta, hitta mod...

Så när du gråtit bort din sorg
Och rivit ut alla dagar ur din dagbok
Och bränt alla bladen
Finns det en osjungen sång
Som ingen hört ens en gång
Den skrevs för din skull
Om du vill ha den

Så fortsätt längta, hitta mod...



Kram och njut av sol
och vackert väder idag!


PS) Ikväll ska jag
träffa Mia och Teréz...

Jag känner mig ganska säker på att jag har "bjudit" på dessa
låtar tidigare, men jag gör det så gärna igen. Favoriter i repris...

Även om det är lite långsökt så skulle jag vilja tillägna mina
nära och kära dem i allmänhet - och mina barn, i synnerhet.

Till er för att ni alltid finns.
I mitt hjärta.
Och för att ni låter mig
älska er - på mitt sätt.

Och för att ni ger mig styrka och mod,
när jag känner mig vek och svag.
Och för att jag få ge er detsamma
tillbaka, de gånger ni vill och behöver.

Till er - för kärleken skull.
Från mig - för att jag älskar er.






































Det var värst så många låtar det blev. Och alla betyder de en massa saker
för mig. Fina minnen, varma stunder, snälla tankar och mycket kärlek.

Det blev så många låtar att ni faktiskt får lov att dela med er lite.
Till andra jag älskar. Har älskat. Som älskar mig. Som har älskat mig.
Till de som bor kvar i mitt hjärta trots att jag verkligen har försökt att
städa bort dem genom åren. Till de som inte längre bor kvar men som
har lämnat spår. Till de som nyss har flyttat in. Till de som knackar på.
Till de som inte ville ha min kärlek. Till de som aldrig fick komma mig nära.
Till de som saknade modet att våga. Till... ALLA er som betyder mycket för mig.
Och det som är så bra är att de inte behöver undra om det är just dig
jag menar. Du vet att det är det.

Ja, det saknas faktiskt en låt. Jag har letat men kunde inte hitta den.
Det är en låt av och med Peter LeMarcs från cd:n Det som håller oss vid liv (2003).
Eller, det är nog inte bara en utan faktiskt ett par spår från den skivan som borde
ha varit med... Du vet vilka! Men, jag tror att du överlever - du finns med i alla fall,
inte sant?


Älskar - i allmänhet.
Barnen - i synnerhet.


Kram

Finaste Heléna...
Du måste höra av dig.
Om än bara med ett pyttepip.

Jag fick tag på Annika ikväll -
nyårs-Annika. Hon har heller
inte hört ifrån dig - eller från
någon annan. Inget mer än
att du mådde sämre i helgen.

Jag blir så orolig.
För att jag tycker om dig.
För att du betyder så mycket.

Alla mina tankar och all min kärlek
skickar jag med stjärnorna
till dig genom natten.

Snart är det morgon.
Snart blir det ljust.
Snart är det en ny dag.
Snart hörs vi, visst?

Sov gott, vännen min och
dröm de vackraste drömmar.


Kram

Häll ut lite nagellim i din sminkväska
och vips så sitter alla små burkar,
pennar, askar, penslar, borstar
och mascaror ihop i en klump
- omöjlig att ta isär...

Superbra - man vet var man har allt
och man behöver liksom inte leta
efter just den där pennan... Man
behöver heller inte vara orolig för
att man ska tappa något!



Kram


PS) Jag får raptus...
Ge mig styrka.

Alltså fy f-n så otäckt med tsunamin i Japan...
Vilka fasansfulla krafter. Så overkligt - men så sant.
När man ser filmen nedan förstår man hur
små och hjälplösa vi faktiskt är när något
händer. Vi har ingenting, absolut INGENTING,
att sätta emot naturens egna krafter.



Respekt och ödmjukhet.
All kärlek och vackra tankar
till de som drabbats av denna naturkatastrof.



Kram

1) Det KAN vara så att jag hittat en ersättare till
min, sedan flera år tillbaka, bästaste älsklingsparfym
som av någon outgrundlig anledning tagits ur sortimentet...

Den parfym jag har haft och som är så
jättemycket JAG är D&G:s Feminine...


Den som nu KANSKE skulle kunna få det ärofyllda
uppdraget som efterträdare är Marc Jacobs Daisy...



Redan nu känner jag att det kommer att bli
svårt att hitta en fullvärdig ersättare, men
jag inser att jag i alla fall måste ge någon
en chans...

2) Jag har tappat bort ett usb-minne samt
ett par nyckelben i Göteborg... Skit också!

3) Idag måste jag hämta en soffa här i Årsta...
Hur ska det gå till?

4) Andras tandvärk är knappast min huvudvärk,
ändå kan jag inte låta bli att tycka... Att det verkar
otroligt opraktiskt att bo i Jakobsberg och ha sin
tandläkare i Skellefteå... :)




Kram

Så var då detta spektakel över för denna gång.
Efter en sex veckors lång turné, och direktsänd tv i sex
lördagar, var det final igår kväll i Globen.

Jag måste säga att jag tycker att det var ett starkt
starfält som skulle göra upp om en biljett till Düsseldorf
längre fram i vår. Det fanns flera potentiella vinnare...




Och mycket riktigt - det var kamp hela vägen in i mål...
Vinnare blev slutligen - om än ganska knappt - Erik Saade.

En rätt okej låt som säkert kommer att lyckas bra i Tyskland.
I alla fall om man ska tro de utländska jurygrupperna som
fick vara med och rösta redan igår! :)



Jag har, under hela den här resan, tyckt att Rickard Olsson
och Marie Seineholdt har lyckats så jättebra som program-
ledare. Rickard får man väl anse ha en viss rutin, men Marie
känns rätt ny i sammanhanget. Hoppas att vi kommer att
få se dem bägge mer i rutan med liknande uppgifter...



Och tänka sig - som av en tillfällighet - drar Körslaget igång
nästa lördag. Vilken tur - vad skulle vi annars göra på
lördagskvällarna framöver?






Kram

Härligt att höra att allt är bra med er och att ni tillsammans
har tagit steg i rätt riktning...

Älskar er!



Kram


PS) Ma - var rädd om knäet...
Trasiga knän är inget att läka med!

Roland: Jag vet att du kommer att fixa detta.
Jag vet att ditt nya liv har börjat nu och att
allt kommer att bli så mycket bättre.

Vi som står dig nära har väntat och längtat
efter att det som nu händer och sker - ska
hända och ske...

Din resa kommer kanske att bli lång och inte
alltid så lätt. Du ska veta att du inte är ensam.

Vi alla finns där...





Kerstin: Jädrans otur... Halka på trappan (?)
och bryta benet!!!

Önskar dig snabb bättring och att du snart
är på fötterna igen - på bägge fötterna helst!! :)



Kramar och kärlek till er bägge!

Lena: Varför kan man inte bara få vara riktigt glad.
Alltså, varför kan inte allt vara bra?
Nu håller jag tummarna för att nästa besked är
ännu bättre och att vi därmed kan ta ett
efterlängtat jättekliv mot målet.

Du betyder mycket för mig, vännen...
Visst vet du det?
Du är min hjältinna, idol och förebild...
Visst vet du det också?

Bra!

Kärlek, sol och värme
i massor till dig från mig!




Helena: Vad är det som har hänt?
Det låter helt sjukt... Och du lät verkligen jättesjuk!
Jag hörde knappt vad du sa. Söta, finaste du...

Jag tänker jättemycket på dig och hoppas på
att du snart orkar med att ta emot besök.
Jag kommer, jag lovar.

Du betyder också mycket för mig, vännen...
Visst vet du det?

Kärlek, kramar, styrka, kraft och
värme i massor till dig från mig!

Det var värst så kärt det verkar vara i Sollan plötsligt...


Härligt, tjejer!



Kram

Oj, nu var det ett tag sedan sist.
Igen.
Det har hänt mycket.
Det har just inte hänt något.
Och det har hänt i Göteborg
- och i Stockholm.



Förra veckan - eller rättare sagt: förrförra veckan,
ägnades mest åt att stöta, blöta, bråka och tjafsa
samt förbereda förra veckan och mässan i Göteborg.
Och det sög verkligen onödigt mycket energi, jag lovar.
Jag orkar inte ens räkna alla gånger jag bestämt sa
att jag INTE tänkte representera Rekord Media på
ScanBygg. Och jag vet inte hur många gånger jag
ändrade mig. Att det alltid ska behöva bli en massa
tjafs om självklarheter. Dumma dig...



Jag sa tidigt att jag såg fördelar i att få bo på Gothia
Tower. Med tanke på att jag skulle vara ensam i
Göteborg större delen av veckan så kändes det
lika rimligt som självklart att jag inte skulle behöva
kånka och stånka till och från mässan med alla
grejer morgon och kväll. Dessutom finns det ett
otal andra fördelar med att bo mitt i smeten
- när man inte har någon bil.



Iréne knorrade och hittade såklart ett annat hotell -
Hotel Allén. Det ligger 800 meter från mässan, kostar
500:- mindre per natt och skulle, enligt henne, duga
alldeles förträffligt åt mig. Jag la' ner, suckade och
sa till slut okej. Man får väl välja sina krig.
I alla fall ibland.

Janne fick - som straff för dåligt uppförande - köra mig
till Göteborg i måndags morse. Med tanke på allt annat
än snabba beslut fanns det ingen möjlighet för mig flyga
som bokat och planerat. Det finns gränser också för
hur mycket man kan ta med sig på ett flyg. Nu var det
allt från mina egna, personliga grejer till tv-apparater,
datorer och skrivare.

Jodå, självklart så muttrade han högljutt men kom
till slut och hämtade mig vid åttatiden på måndags-
morgonen. Resan gick bra och vi pratade inte mer
än absolut nödvändigt. Det var med andra ord en
resa genom Sverige i tysthet. Kul kille... Eller inte?!



(Ber om ursäkt för dåliga bilder...)


Exakt då klockan var tre så klev vi in på Rotpartners
kontor i Kungälv och träffade Göran Kåwert och hans
kollega Desirée Fäldt. Mötet var sedan länge planerat.
Vi blev kvar där till efter klockan 18.00 och fortsatte
vår resa mot Göteborg - fulla av nya tankar, idéer och
spännande uppslag. Tänk att det är ca 550 miljarder
som inom de närmsta åren MÅSTE investeras i landets
fastigheter för att de ska överleva... Helt galet mycket
pengar! Vi ska skriva om diverse ROT-projekt med smyg-
start i nästa nummer av Fastighet och Bostadsrätt för
att sedan i nummer tre dra igång en triologi tillsammans
med Rotpartner. Ett samarbete som förhoppningsvis ska
resultera i seminarier i ämnet till hösten. Det känns som
om det skulle kunna bli något stort av detta... :)





Väl framme i Göteborg satte vi fart med att installera
oss i vår monter på den arena man valt att kalla
Energy Fusion. Den nyinförskaffade tv:n med
namnet Andersson 37" från net-on-net funkade
alldeles utmärkt, likaså Epson-skrivaren.

När vi var så klara vi bestämt att bli så tog vi
hissen raka vägen upp i himlen - till restaurang
Heaven på 23 våningen i ett av tornern. Vi tittade
på varandra och nickade samstämt: Vi hade gjort
oss förtjänta av varsin (svindyr) räkmacka - med utsikt!



Storleken på mackan till trots så kunde vi konstatera att den
var försvinnande god. När vi torkat bort majonäsen runt
munnen så styrde vi kosan bort mot Hotell Allén för att
installera oss där. Janne hade inget eget rum så vi smusslade
in honom i det som skulle komma att bli min boning under
veckan.




Det visade sig att de 800 metrarna var avståndet fågelvägen.
Hotellet låg nästan 1,5 kilometer från mässan - bortom allt!
Det fanns en liten frukostmatsal men det var också allt vad
gällde fasciliteter. Rummet var ångestlitet och sängen drygt
en halvmeter bred. Tjohejdu - jag bestämde rätt omgående
att om det så var att jag skulle betala mellanskillnaden själv
så tänkte jag inte bo på detta hotell.



Vi var rätt trötta efter en lång och innehållsrik dag så
det var inte mycket annat att göra än att krypa ner
i sängen. Vi lyckades hitta en ställning som kändes
någorlunda... Det blev lite skavfötters på sniskan!
Grattis!

Alldeles för snabbt var det morgon igen. Jag rusade
ner och käkade lite ägg och bacon på matsalen och
sedan begav vi oss till mässan. Det första jag gjorde
på morgonen var att sms:a till Stefan och Annelie för
att kolla om de hade rum kvar... Och det fanns! Den
stackars tjejen i receptionen såg lite snopen ut när
jag tackade för mig och avbokade de andra nätterna.



Allt packande av kläder och pinaler upp och ned visade
sig vara väl värt all möda... Rummet jag fick på Gothia
Tower kändes millijoner gånger bättre. Här skulle jag
kunna bo hela veckan utan att få psykbryt!!

När alla sladdar och kablar var ihopkopplade rätt - och
Janne hade vänt dem rätt (!) - så fungerade allt enligt
planerna. Schysst med en skapligt stor skärm i montern
där vi hela tiden kunde uppdatera mässnyheterna.

Gulliga Björn Asplind kom ångandes med tåg från Västerås.
Säga vad man vill om honom men make till ödmjuk, snäll
och omtänksam människa får man leta efter. Han far runt
som en skållad råtta och bevakar alla seminarier med
bravur - samtidigt som han uppdaterar vår hemsida,
intervjuar utställare och besökare, löser av mig i montern...
Och allt han gör, gör han med glädje och ett leende på
läpparna!! En ynnest att ha med honom i sådana här
sammanhang.



Vi fick finbesök i montern också... Christer Palm, vår "tryckare"
dök upp och hälsade på! Han bor i Malmö men tryckeriet,
Vindspelet, han arbetar åt har sitt säte i Borås så vi fanns
liksom på vägen!

Som bilden, med all tänkbar tydlighet, avslöjar så ska vi
träna Janne på att le och se glad ut... Och jag måste klippa
mig!! Visst ser det ut som om jag har mittbena?
Och dubbelhakor!!

Första dagen invaderades mässan av ett par tusen lagom
läskiga gymnasister. De har en förmåga att bete sig som
fiskmåsar på sådana där tillställningar!! De flockas kring
godsaker i de olika montrarna, roffar fräckt åt sig nävvis
av det som finns att ta och lämnar sedan drivor med skräp
efter sig... Otäcka människor!! Och än mer skrämmande
är att förlika sig med tanken att de är vår framtid!!!

Första mässkvällen medverkade vi på trästadsgängets mingel.
God mat och dryck samt spännande föreläsare att lyssna på.
Jag kan inte låta bli att tycka så mycket om Magnus Silfverhielm
från AIX arkitekter. Man blir alldeles lycklig av att höra hans
seminarier där han inte skräder orden vad gäller kärleken till
framförallt trä.


Professor Silfverhielm i egen hög person!

Vi avslutade kvällen på rummet med Björn innan vi
skildes åt och tackade varandra för den första dagen
på mässan! Janne, som fortfarande inte hade något
eget rum, kröp glatt ned i den ena av de två sängarna
och somnade lika tvärt som mig... I alla fall nästan!

Vid lunchtid på onsdagen åkte herr Åström vidare.
Han skulle hälsa på Vindspelet i Borås för en rundvandring
innan han styrde vidare hemöver. Äntligen lite ordning
och reda i montern! :)



Jag kände, som alltid på mässor, att vi måste ha något
extra i vår monter för att locka till oss folk - och då framförallt
utställare! Alla som haft den äran att stå på mässor vet att
det kan vara ack så slitsamt - fast man just inget gör!
Vad skulle väl passa bättre att erbjuda än energimassage?
Jag kontaktade redan i förra veckan en massageskola
i Göteborg som glatt tackade ja till att dyka upp med
både massagestolar och massörer.

Jag hade tänkt alldeles rätt - det var banne mig kö till
massagen hela tiden och det känns som om det satsningen
var lyckad... Och priset överkomligt! ;)

Herr Asplind och jag hade spanat in en närliggande kina-
restaurang med humana middagspriser. Där tänkte vi
inmundiga vår middag senare på kvällen. Innan vi var
klara med allt vi skulle göra hade kineserna sedan
länge packat ihop och gått hem. Det fick bli en sallad
från den alldeles fantastiska ICA butiken, Focus.
Vi åt och drack lite vin på rum 739 i Gothia Towers innan
vi sade tack ooch godnatt till varandra!

På torsdagsförmiddagen anlände Frank och Gabrielle
till mässan. De hade förberett sig noga och rusade runt
bland montrarna för att skaka hand och presentera sig
för "sina" kunder - både potentiella och de som de redan
har knutit kontakt med sedan tidigare.

Skönt att vi nu var flera som representerade från
Rekord Media. Det är alltid roligare så... :) Frank och
Gabrielle hade rum bokade på... Just det, på Hotell Allén
minsann. Då det bara handlade om en natt och det faktum
att de faktiskt hade sällskap av och med varandra så
fungerade det bra!

Efter mässans stängning på torsdagskvällen var det den
stora mässfesten!!! Jag hade köpt biljetter till oss alla fyra
och vi sågs på rum 739 för ett glas vin innan det var dags
att tåga ner till kalaset i samlad trupp.

Fråga mig inte hur vi lyckades men vi hamnade på helt fel
kalas... Vi lyckades glatt klämma ned oss vid ett bord med
fyra lediga platser som stod i en av de restauranger som
HYREX hade bokad för alla sina medarbetare runt om i
landet! Vi presenterade oss och hälsade glatt på alla
farbröder runt bordet och högg in på förrätten. Plötsligt
insåg jag att vi var fel... Och samtidigt så insåg Björn
detsamma!

Lite diskret kallade vi till oss hovmästaren och berättade om
misstaget. Hon skrattade och sa att det inte var någon större
fara men att vi till varmrätten skulle byta restaurang - lite
diskret sådär! Vi tackade HYREX-farbröderna för trevligt sällskap
till förrätten och lät oss lotsas till rätt bord på rätt ställe!! :)

En av farbröderna vid bordet måste jag få berätta om...
När jag gick runt och presenterade mig då vi kom till HYREX-
middagen så frågade han mig om han fick säga en sak till mig?
Självklart, svarade jag och lutade mig fram för att höra ordentligt i sorlet.
- Du värmer mitt hjärta och är en fröjd för mitt öga, sa farbrorn.
- Tack, svarade jag och undrade nyfiket hur han tänkte och på
vilka grunder han sa som han gjorde. Farbrorn fortsatte:
- Jo, på det vis du talar, hälsar, niger, ler och tittar oss i ögonen...
Det är tyvärr inte så vanligt nu för tiden att människor är genuint
artiga och trevliga mot varandra på det vis du är. Därför gör du mig glad...
Än en gång - tack snälla för den finaste komplimang jag fått på länge.
Du värmer mitt hjärta...



Efter avslutad middag - vid rätt bord och i rätt sällskap - öppnade barerna.
Det blev en öl - tack Björn - och en GT... Såklart! Sedan började musiken.
Kvällens underhållning stod de så omtalade Rydell & Quick för. Ett cover-
band inom genren hårdrock. En massa motorcyklar och långhåriga gubbar
på scenen tillsammans med en lättklädd och storbystad saxofonist vid
namn Malin. Ett jädra ös och en halvskaplig scenshow, men det var också allt.
Med tanke på att det gick ungefär 50 killar på ett par tjejer hade jag föredragit
något mer dansvänligt... :) Jädrar anåda - då hade man haft att göra minsann!

Jag vet, genom Annelie och Stefan, att bandet långt ifrån kostade gratis.
Jag ska faktiskt erbjuda mig att till kommande kalas och event hjälpa till att
ordna bättre musik till bättre pris. Rent musikaliskt var de rätt mediokra vilket
det försökte dölja med alla attribut runt omkring - och det lyckades de med...
I alla fall ganska bra - men inte mer än så!!



Kvällen fortsatte sedan på Heaven där vi var kvar tills dess att de tände
lamporna och informerade om att det var tack och god natt. Vi hade en tanke
om att fortsätta kvällen på något ställe på stan, men hamnade slutligen på
rum 739 igen. Där fortsatte festen ända fram till morgonen...
Moget, inte sant?!

Fredagsmorgonen var rätt seg i starten. Efter bara någon timmes sömn
stod jag åter i montern - lite klädsamt sliten sådär. Tack gode gud för alla krämer
och annat som finns och som döljer i alla fall det mesta av det man inte vill att
andra ska se.



Klockan tre stängde mässan och vi hjälptes åt med att packa ihop
vår monter, alla prylar och pinaler. Jag insåg att jag var tvungen att
rusa ut på stan för att skaffa en ny väska - så kan det gå när man
packar i påsar och annat i en bil på resan ner... Hittade en svart
weekend-väska på fyra hjul på rea - 699:- istället för 1249:-.
Tänkte försöka smyga åt Janne kvittot på måndag... :)

Nu återstår bara det verkliga jobbet - att på bästa sätt ta till vara
på alla kontakter, gamla som nya, och förvalta dem på bästa sätt
efter mässan.




Tack Björn Asplind för dina fantastiska insatser och för att du finns.
Det är en ynnest att jobba tillsammans med dig.

Tack Christer Palm och Vindspelet för att tidningarna kom då de
skulle till mässan och att de digitala versionerna blev klara - trots kort
om tid.

Tack Magnus Silfverhielm och alla andra för fantastiska seminarier och
föreläsningar.

Tack Gabrielle och Frank för att ni kom ner i torsdags...
Och för skjutsen hem från Arlanda!

Tack Janne för skjutsen och för att du sa ja till att jag fick byta rum till slut...

Tack Micke på Isodrän för att vi fick skicka grejer med er montervagn hem...

Tack Micke & co på Novatrone för en trevlig kväll och en spännande efterfest...
Det som händer i Göteborg stannar i Göteborg! Och det är faktiskt mänskligt att
glömma. Sådant kan hända och man kan inte - alltid - rå för det. Själv glömmer
jag aldrig. I alla fall nästan aldrig.

Tack Stefan, Annelie & co för ett trevligt anordnat arrangemang.
Jag ser fram emot fler spännande events tillsammans med er...

Tack Rotpartner för trevligt och inspirerande möte i Kungälv...

Tack finaste HYREX-farbrorn för finaste komplimangen...

Tack Norwegian för billiga flygbiljetter...

Tack Denize för att du tog hand om hus, hem och hundar...

Tack Gunnar för all hjälp med soffa och säng under
veckan jag varit på turné...

Tack alla besökare i vår monter. Tack för spännande idéer och
uppslag och framtida samarbeten på olika sätt och i olika former...




Kram

Faktiskt kanske till och med bättre än låt och video!?!? :)


Kram



PS) Har minsann köpt en soffa + en fåtölj till Russtorp!!!

För en månad sedan var vi sambohambo.
För att jag stod ut.

Nu står jag inte ens ut med att se dig.
Än mindre att höra dig.

Tiden förändras,
och vi med den.

Tack och lov.